Den 22 december blev på många sätt ett historiskt datum. Det var dagen då vi tog ett avgörande steg i arbetet med att uppvärdera polisyrket. Efter år av förhandlingar och envisa påtryckningar kunde vi äntligen berätta om vår överenskommelse med Polismyndigheten kring PUTS – Polisiär utvecklings- och tjänstegradssystematik.
För tio år sedan reste jag runt för att träffa medlemmar och pratade om föregångaren KUV, karriär- och utvecklingsvägar för poliser. Förhoppningarna var stora. Vi såg framför oss en befordringstrappa som skulle ge yrket den långsiktiga värdering det förtjänar. Men när arbetsgivaren valde att ensidigt införa KUV lämnades stora delar av kåren utanför. Det skapade en frostig relation mellan oss och arbetsgivaren. Och det skapade en känsla av att viktiga delar av polisverksamheten inte räknades.
Men vi gav inte upp. Vi har fortsatt att driva på för att få till ett system som säkrar polisers löneutveckling över tid.
Vi har redan en avgörande överenskommelse med Polismyndigheten om att polisers löner ska följa arbetsmarknadens medellöneutveckling. Det innebär att vi aldrig mer ska halka efter. Med PUTS får vi ett verktyg som säkrar löneutvecklingen över tid och skapar en stabil grund också efter det att vi inte längre har tillgång till de extra polislönesatsningarna.
Jag är övertygad om att detta kommer att stärka yrkets attraktivitet och ge varje polis bättre möjligheter att växa i sin roll.
Syftet med befordringstrappan är tydligt: poliser ska kunna göra karriär och utvecklas utan att behöva bli chefer.
Överenskommelsen är också ett bevis på vad vi som förbund kan åstadkomma när vi håller i, håller fast och håller ut. För i slutändan handlar värderingen av polisyrket inte bara om den enskilda individen. Det handlar om att uppvärdera polisyrket så att fler väljer att utbilda sig, eller fler stannar kvar — och på så sätt stärka den trygghet som hela samhället vilar på.
