Läste med glädje Polisförbundets ordförande, Katharina von Sydows, artikel om att chefer inom polisen behöver mera stöd och eget handlingsutrymme för sitt ledarskap. Mindre toppstyrning och ett ökat mandat för chefer, ja givetvis, men att det skulle behövas en ny rikspolischef, en ”utifrån” dessutom, för att förstå det? Litet märkligt? Eller inte?

Vi som arbetat länge inom polisen och sett förändringar komma och gå, kanske inte är så förvånade att det måste till nya ögon för att se samband mellan beslut och utförande. Ett överskott av styrdokument och toppstyrning har länge varit ett problem inom polisen, inte minst sedan man tillskapade HR-enheter. HR-funktionen är polisens förbannelse, där vissa av individerna inom nämnda enhet aldrig kan se kartan i förhållande till terrängen.

För HR är kartan är alltid viktigast, terrängen där kärnverksamheten inom polisen utförs, kommer i andra hand. Varför? Jo, därför att man för uppdraget rekryterat fel personer. Det har i vissa fall lett till helt vansinniga beslut och uppföljningar. Spelar ingen roll att poliser i linjen påpekar att HR-verksamheten måste leva i symbios med de utförande poliserna på fältet!

För att ta ett exempel från min region, Östergötland, nu region Öst. HR i Linköping kom på den glimrande idén att man skulle införa en ny typ av möte, ett bullmöte, på onsdagar.  Vid presentationen upplystes vi om att det inte skulle finnas någon mötesagenda, utan vi börjar med kaffe och bullar och ser var vi landar? Hur kan man i en myndighet komma på en sådan urbota dum idé, chefer skulle således avsätta tid för ett fullständigt meningslöst och ostrukturerat möte. Själv åkte jag givetvis aldrig på något ”bullmöte”. Min tid var för dyrbar.

För att återgå till kärnfrågan om stöd, mandat, beslutsförmåga och förståelse för ledarskapets nivåer. Den strategiska nivån skall ta beslut för att i stora drag peka ut vägen för sin verksamhet. Den ska beskriva så att man förstår, vad man kan, skall och får göra. Sist men inte minst ska den hålla klåfingriga HR-enheter borta från den så kallade terrängen! Kartan ska inte ta befälet över den verklighet som styr polisarbetet!

Arbetsordningen/delegationsordningen som den nu fungerar är ibland ett hinder för ett naturligt sätt att leda och arbeta inom polisen. En del individer blir så nördiga och styrda av att läsa varje kommatecken i delegationen att man glömmer bort praktisk, men för den delen också legal polisverksamhet.

Om en ny rikspolischef kan förbättra ledarskapet inom svensk polis är det bara att gratulera.  Tänk vilken framtid vi har inom polisen. Med självständiga, kreativa djärva arbetsledare och chefer som ser verkligenheten och tillsammans med sin personal utför stordåd, med fantasi och verklighetsanpassade styrdokument. Och framför allt icke styrs av direktiv från fullständigt meningslösa ledningsgruppsmöten med beslut som tar udden av ett naturligt och tydligt ledarskap. Sist men inte minst, mitt mantra – begränsa HR:s påverkan inom polisens arbete!