Elchockvapnet, ECV, har på kort tid blivit det mest använda våldshjälpmedlet i Polisens arsenal. Det har gett avtryck i protokollen hos Polisens personalansvarsnämnd, Pan. Förra året fattade nämnden sex beslut om disciplinpåföljd för felaktig användning av ECV.
I januari i år kom ytterligare ett beslut rörande ECV-användning. Och det är detta beslut som har fått Polisförbundet att stämma arbetsgivaren i Arbetsdomstolen. Det rör en händelse i somras där en grupp poliser fick i uppdrag att göra en husrannsakan i ett radhus på grund av misstanke om narkotikabrott.
En av poliserna fattade posto på radhusets baksida. Efter en stund blev det tumult och polisen såg en silhuett av en person som kom springande. Han uppfattade att personen höll i ett vapen och avfyrade sin ECV när personen inte lydde order om att stanna. Pilarna från vapnet träffade och personen föll till marken.
Det visade sig senare att det var en 15-årig flicka och att hon hade haft en mobiltelefon i handen och inte ett vapen. Enligt uppgifter i ärendet fick hon lättare sårskador vid händelsen.
ECV
Elchockvapen, ECV, är ett handhållet vapen som kan användas för att skjuta i väg två pilar som är förbundna med ett batteri via tunna trådar. Dessa leder ström till den träffade personen och sätter muskulaturen i ett tillfälligt inkapabelt tillstånd. Vapnet kan även användas genom att det hålls mot en person så att ström överförs genom en så kallad drivstöt, vilket framkallar smärta.
Polismannen har anfört att han var tvungen att ta ett snabbt beslut i skymningsljus och att flickan höll telefonen i en vinkel som gjorde att han uppfattade det som ett skjutvapen. Han bedömde att det förelåg fara för liv.
Pan tog dock fasta på att flickan var på väg bort från polisen när han avfyrade ECV:n och att hon därför inte utgjorde något konkret hot. Det förelåg ingen överhängande risk att flickan skulle utöva våld mot polisen eller allmänheten, bedömde Pan. Personen gjorde inte heller motstånd utan försökte fly från platsen genom att springa därifrån.
Pan landade i att det saknades förutsättningar att använda ECV vid tillfället, och att polisen därför skulle få ett löneavdrag.
Polisförbundet håller inte alls med utan stämmer arbetsgivaren i Arbetsdomstolen för att få beslutet upphävt. Tobias Virolainen, enhetschef Polisförbundet, kommenterar det så här i ett meddelande till Polistidningen:
”Som polis provocerar det mig när PAN, sittandes i sina bekväma kontorsstolar och med alla fakta på bordet, recenserar ett polistaktiskt ingripande och påstår att vår medlem där och då agerat fel och för det ska få ett löneavdrag. Åk gärna några pass i radiobil och se hur verkligheten ser ut är mitt tips”.
Tobias Virolainen, enhetschef på Polisförbundet
Foto: Polisförbundet
Budskapet i stämningsansökan är ungefär detsamma om än i torrare juridisk språkdräkt. Förbundet påpekar att polisens agerande har prövats av en åklagare som beslutade att inte inleda förundersökning om tjänstefel, eftersom det saknades anledning att anta att brott begåtts. Åklagaren bedömde alltså att det våld som polisen använt var försvarligt sett till situationen som rådde på platsen, skriver förbundet.
Men när Pan sedan prövade fallet arbetsrättsligt blev det fel, anser förbundet. Det kan bero på att processen i nämnden inte är lika grundlig som en straffrättslig process i domstol, resonerar man i stämningsansökan. Det blir en svår uppgift för nämndens ledamöter att ”…enbart på ett skriftligt underlag bedöma situationer där polistaktiska bedömningar av enskilda polismän är helt avgörande för handlandet som prövas”.
Förbundet poängterar att polisen i den aktuella situationen uppfattade att personen var beväpnad med ett skjutvapen. Han bedömde alltså att det förelåg en påtaglig risk för att personen skulle utöva allvarligt våld mot honom eller allmänheten. Därmed fanns det grund för att använda ECV, enligt förbundet.
Att Polisförbundet stämmer arbetsgivaren i ett disciplinärende är ovanligt, enligt förbundsjurist Björn Länsisyrjä.
– I regel brukar vi lägga tid och resurser på processer där poliser blivit skilda från sin anställning, eftersom det är en mer ingripande åtgärd.
Björn Länsisyrjä, förbundsjurist på Polisförbundet
Foto: Stefan Tell
Men ibland kan det finnas skäl att stämma även i disciplinärenden, enligt honom.
– Ett skäl kan vara att det har blivit fel. I det här fallet finns också aspekten att det rör sig om ett nytt våldshjälpmedel. En dom skulle kunna bidra till att klargöra vad som gäller på området: vad poliser får och inte får göra med ECV.
Den berörda polisen säger till Polistidningen att han uppskattar att Polisförbundet stämmer i ärendet.
– Vi är utbildade att agera på det vi upplever där och då i situationen. Och det var det jag gjorde i det här fallet.
Han ser stämningsansökan som ett viktigt steg för att skapa trygghet bland poliser att agera på vad de ser.
– Vi ska inte sätta oss själva i dåliga situationer för att vi är rädda för repressalier från arbetsgivaren. Sedan tycker jag det är förkastligt att arbetsgivaren har mandat att göra en egen försvarslighetsbedömning när åklagaren redan har gjort en sådan.
Polistidningen har sökt Pan för en kommentar, men inte fått svar.
Läs mer:
