Vi lever i en tid där det otänkbara inte längre är otänkbart. Säkerhetsläget har förändrats, och med det måste också vår beredskap förändras. Det gäller hela samhället – även inom Polisen. Vi måste förbereda oss för att även Sverige kan dras in i en väpnad konflikt.
I våras träffade jag mina ukrainska kollegor. Deras verklighet är brutal. Där är polisen inte bara en samhällsbärare – den är också ett mål. Ryska styrkor beskjuter polisstationer, fordon och poliser. Uniformen, som hos oss symboliserar trygghet, utgör där en fara.
Trots detta fortsätter de ukrainska poliserna sitt arbete. De utreder brott, förebygger kriminalitet och försöker upprätthålla ordning – mitt i ett pågående krig.
Sverige måste ta lärdom av det som sker i Ukraina. Polismyndigheten behöver skynda på sitt arbete att ställa om från fredstida rutiner till att fungera under krigsliknande förhållanden – med störd infrastruktur, bristande kommunikation och en motståndare som inte respekterar några lagar. Det är ett omfattande arbete, och jag vet att myndigheten redan avsätter både tid och resurser för att stärka sin beredskap.
När samhället sätts på prov växer polisens ansvar – och därför driver vi att få politiker att inse att ökade satsningar på utbildning, utrustning och operativ beredskap också innebär en kostnad. Poliser är demokratins väktare, och ska skydda civilbefolkningen och bekämpa brott – även under de svåraste förhållanden.
När striderna en dag tystnar börjar en annan verklighet. Den om att återuppbygga, normalisera och skapa trygghet i ett land där så mycket är förstört. Då ska vi utreda krigsbrott och se till att de som begått övergrepp ställs till svars. Vi ska, precis som i dag, fortsätta att förebygga, utreda och ingripa mot brott.
Vi vet att kriminaliteten växer i krigets skugga. Därför är satsningar på polisens beredskap också satsningar på vår förmåga att minska brottsligheten – oavsett om det råder fred eller krig. Det är en investering i trygghet, rättssäkerhet och framtidens samhälle.
