"Att fem procent underkänns är inte konstigt när man ser till storleken på kullarna som numera går ut. Det är ett tecken på att någonting fungerar trots allt. Kraven på aspiranter kan inte sänkas bara för att vi har fått ett mål om att bli ett visst antal fler poliser." Det menar skribenten i en replik på insändaren om aspiranter.
Aspiranten är stundtals en prövande och tuff period. Det kan nog alla poliser hålla med om. Inte bara är du ny på jobbet utan dina insatser ska också bedömas av instruktör. Det känns ibland som att varje steg du tar bevakas och bedöms. Det kommer att påverka dig på ett medvetet och omedvetet plan. Men steg för steg växer självförtroendet och i stället för att bara känna dig bedömd kan du i stället känna dig som en kollega. Det jag beskriver är självklart en form av idealisk period. Jag är medveten om att många känner att aspiranten bara var en period av press. Men när jag läste skribentens text om aspiranten kände jag att det fanns flera punkter som krävde en replik.
Utbildningen är en bra grund men det är just det: en grund.
Det beskrivs att den aspirant som klarat av skolan därmed kan anses vara fullt kompetent i teori och praktik efter sina två år på skolan. Utbildningen är en bra grund men det är just det: en grund. Aspiranten får via skolan verktyg – praktiska som teoretiska – att kunna visa och tillämpa under aspirantperioden. När skribenten skriver att fem procent av aspiranterna underkänns vill jag mena att en stor del av dessa fem procent hade kunnat avskiljas redan under skoltiden. Men högskolorna har oerhört svårt att avskilja studenter som inte begår uppenbara lagbrott. Då högskolorna inte kan eller vågar faller ansvaret på instruktörer och handledare. Det är i det praktiska arbetet, både på utredning och IGV, som brister kan märkas. Ibland är det brister som borde upptäckts under skoltiden men med tanke på kullarnas storlek kan personer falla mellan stolarna.
Kraven måste vara desamma på den aspirant som vill bli utredare som den aspirant som vill jobba i yttre tjänst.
Jag menar att det är bra och viktigt att vi ställer höga krav på våra aspiranter. Det är framtida kollegor, och oavsett om du vill jobba som utredare eller IGV-polis behöver du hålla en hög standard. Skribenten menar att den aspirant som uttrycker ett intresse för utredning avfärdas av handledare. Jag har inte sett detta och tror att det ligger i en personlig upplevelse hos skribenten. Men det är trots allt så att den aspirant som blir godkänd kan söka sig till vilken tjänst som helst, inklusive IGV. Därmed måste kraven vara desamma på den aspirant som vill bli utredare som den aspirant som vill jobba i yttre tjänst.
Jag tycker att det finns ett visst mått av eget ansvar kring en handlingsplan, du kommer inte kunna få allt serverat.
Skribenten anser också aspiranter inte får en ”rättssäker eller objektiv” bedömning. Du som aspirant har rätt att få läsa det underlag din instruktör skriver tillsammans med din handledare. Du ska kunna ställa motkrav och få veta vilka punkter du behöver förbättra, du ska kunna få veta vilka dagar eller ingripanden som instruktören antecknat. Det är ingenting som hemlighålls för aspiranten.
Vidare beskriver skribenten att handlingsplanerna är bristfälliga. Jag tycker att det finns ett visst mått av eget ansvar kring en handlingsplan, du kommer inte kunna få allt serverat. Självklart ska du kunna få veta vad du ska jobba med men om du upplever att din handlingsplan saknar konkreta saker, ta hjälp! Av andra aspiranter eller varför inte en annan kollega som inte är din instruktör. Det tycker jag visar på gott omdöme och initiativförmåga att vilja förbättra sig. Aspiranten är en tid där du både kommer att få lärdomar av andra men också upptäcka sidor och styrkor hos dig själv. I slutändan är det du själv som ansvarar för din egen utveckling.
Kraven på aspiranter kan inte sänkas bara för att vi har fått ett mål om att bli ett visst antal fler poliser.
Att fem procent underkänns är dessutom inte konstigt när man ser till storleken på kullarna som numera går ut. Det är ett tecken på att någonting fungerar trots allt. Kraven på aspiranter kan inte sänkas bara för att vi har fått ett mål om att bli ett visst antal fler poliser. Att en aspirant kan få nästan ett år i yttre tjänst är verkligen att ge aspiranter en chans att få visa sina kunskaper. Att förlängas är inte ett underkännande, det är ett sätt att ge aspiranten tid att utvecklas. De aspiranter som avskiljs utan förlängning är enligt min uppfattning direkt olämpliga och avskiljande är välgrundat.
Avslutningsvis vill jag säga att aspiranttiden kommer alla poliser ihåg. Man minns stressen, bedömningen och instruktörens vakande öga. Det är både en rolig och prövande tid men du överlever det och kommer ut på andra sidan för att sedan börja din karriär som färdig polis. Det är gemensamt för alla poliser och kanske något som gör att man snabbt kan hitta en gemenskap hos sina kollegor. Vi alla har haft samma period i vår karriär.
//Polisassistent i norra Stockholm