Undertecknad tjänsteman bidrar nu med följande inlägg i diskussionen huruvida polismän åtnjuter likhet inför lagen, jämfört med "vanliga" medborgare. Exemplet är inte dagsfärskt men samma förhållande torde kunna vara minst lika aktuellt idag.Undertecknad tjänsteman bidrar nu med följande inlägg i diskussionen huruvida polismän åtnjuter likhet inför lagen, jämfört med "vanliga" medborgare. Exemplet är inte dagsfärskt men samma förhållande torde kunna vara minst lika aktuellt idag.
Bakgrund: Undertecknad arbetade 1990 på ”gamla bilstöldsroteln” i Stockholm. I november fick jag ett ärende med en gripen misstänkt biltjuv. I den stulna bilen förvarade han några plastsäckar med smutstvätt. Han blev häktad och sedan dömd och fick börja avtjäna direkt. Den stulna bilen lämnades tillbaka till ägaren. Smutstvätten lades i något hörn i undersökningsgaraget. Där fanns flera andra högar med saker som tillhört gripna biltjuvar och som blivit liggande, då det inte avhämtats, trots löfte om motsatsen.
I januari -91 kom brandmyndigheten på besök. De konstaterade att det fanns mycket annat än bara bilar i nämnda garage. Rotelchefen beordrade personalen att städa upp i garaget.
Min klient satt faktiskt kvar på Kronoberg, varför jag gick och frågade honom vad vi skulle göra med hans smutstvätt. Han svarade att han inte hade någon bostad och att jag skulle fråga hans socialassistent om hon kunde ta hand om tvätten. Det kunde hon inte, och då sa jag till henne att ”då ser jag ingen annan möjlighet än att kasta sakerna”. ”Trist, men då får vi lösa det när han kommer ut”, svarade hon.
Så jag lastade säckarna på en kärra och gick till sopcontainern och kastade dem. Saken var löst för min del, trodde jag.
Några månader senare ringde ”klienten” och frågade efter smutstvätten. Jag sade att jag hade slängt den, och förklarade varför. Han tyckte att det var synd och ville ha ersättning. Jag svarade att han fick göra en skrivelse till RPS. Det gjorde han inte, men samma afton gick han in på en lokal polisstation och beklagade sig. Där upprättades en anmälan utan brottsrubricering. Morgonen efter, ibland fungerar polisväsendet snabbt, ringer CU och frågar vad det handlar om. Jag berättade som det var.
Åklagare beslutar inleda förundersökning för att jag hade slängt smutstvätten. Förhör mm. Rättegång och dom i tingsrätten, 30 dagsböter för egenmäktigt förfarande. Man konstaterar torrt ”att jag borde ha förstått att NN ville ha tillbaka sina kläder”. Övriga, av mig anförda, omständigheter tog man ej hänsyn till. Jag överklagade till hovrätten som fastställde domen med samma motivering som tingsrätten. Laga kraft och snälla arbetskamrater som till största delen ”skramlade ihop” till bötessumman, då de insåg att detta likväl kunde ha drabbat dem.
Någon gång, runt 1990, brann det på vinden i den hyresfastighet i Örebro där min yngre syster bodde. Hela vinden blev inte skadad och min systers förråd, där många av våra gemensamma barndomsleksaker förvarades, blev inte skadat. En tid efter branden konstaterade systern att sakerna var borta och frågar då hyresvärden var sakerna fanns. Han hade slängt allt, för vinden måste repareras. Det sistnämnda är ju förståeligt men då borde han ha kunnat uppmana hyresgästerna att ta hand om det de ville spara, innan något visst datum. Men så icke! Stärkt av mina egna erfarenheter anmälde jag hyresvärden för egenmäktigt förfarande. Tror ni han fick genomgå samma rättsprocess? Nej, ärendet direktavskrevs utan ens ett förhör. Likhet inför lagen? Inte mycket!
Som ytterligare grädde på moset kan nämnas att jag fick dagsboten bestämd till 140:-, naturligtvis baserad på årsinkomst. Ungefär samtidigt läste jag i tidningen om en vänsterpartistisk riksdagsman som protesterat mot biltrafiken genom att sätta sig ned i en korsning. Han fick lyftas bort av polis och rapporterades för något brott, kanske ”ohörsamhet mot ordningsmakt”. Poängen är att han blev dömd i tingrätten, men de bestämde dagsbotens storlek till 100:- ”för att den inte ska bli orimligt stor i förhållande till årsinkomsten”. Likhet inför lagen? Knappast!
Lars Stervander, krinsp LKP Stockholm
