”Inget annat land i Norden delar ut polisiära arbetsuppgifter och befogenheter till andra än poliser, så som man gör i Sverige. Det leder det till att man utarmar den polisiära verksamheten och yrkesrollen.””Inget annat land i Norden delar ut polisiära arbetsuppgifter och befogenheter till andra än poliser, så som man gör i Sverige. Det leder det till att man utarmar den polisiära verksamheten och yrkesrollen.”
Plötsligt inträffar den där helgen då allt ska göras klart. Inte ett moln, klarblå himmel och en temperatur som mer påminner om en högsommardag än april. Utemöblerna ska ställas på plats, bilen ska få en genomgång inombords och inte minst ska lacken få allt den tiggt och bett om hela vintern. Men när man minst anar det har någon i familjen burit fram färgburkarna som köptes i höstas och hustrun har samma uppsyn som en arbetsledare i någon processindustri. Här ska produceras. Själv intar hon en behaglig pose i de icke inoljade utemöblerna. Det föranleder en tydlig kommentar om att möblerna borde ha oljats in för längesedan. Redan förra året, enligt den sakförståndige i familjen. Medan hon lutar sig tillbaka i stolen är jag på väg upp för stegen för att vindskivorna nu äntligen ska bli vita.
Tiden på stegen ger dock den där stunden som uppstår emellanåt, nämligen tid för funderingar i alla möjliga riktningar. Denna morgon hade en av de större morgontidningarna i en stort uppslagen artikel pekat på hur det ser ut i 289 kommuner när det gäller polisiär närvaro.
Artikeln beskriver det mesta i ämnet. Allt från medborgargarden, nattpatruller och män och kvinnor som vill skapa trygghet för sig själva och sina grannar. Man redovisade ökningen av antal vaktbolag och att de tar över allt mer av polisiära arbetsuppgifter.
Det man inte tar upp i artikeln är de förändringar som infördes vid årsskiftet när det gäller väktarrollen i Sverige. Polisförbundet har vid ett flertal tillfällen pekat på vad en sådan förändring kan leda till. Det finns krafter som vill ge väktare och ordningsvakter utökade maktbefogenheter så att de kan komma att ses som en polisiär B-styrka. Polisförbundet och Transportarbetarförbundet är rörande överens om det olämpliga att sudda ut den mycket tydliga rågång som ska finnas mellan offentlig och privat säkerhet. Tunnar man ut den gränsen kommer det i framtiden vara svårt att kunna påvisa vem som står för vad.
En förändring i regelverk som styr detta är ytterligare något som leder till ökad otydlighet. En otydlighet som allt mer präglar rättsväsendet. Jag har tidigare pekat på allt arbete som systematiskt bedrivs på flera håll för att man ska nöja sig med enklare utbildningar och inte minst tillåta andra än poliser att utföra polisiära arbetsuppgifter och erhålla polisiära befogenheter. Inget annat land i Norden delar ut polisiära arbetsuppgifter och befogenheter till andra än poliser, så som man gör i Sverige.
Det leder det till att man utarmar den polisiära verksamheten och yrkesrollen. Självklart ska polisen få stöd och hjälp, ta till sig andra kompetenser som stöd för sitt arbete. Men att så fullständigt låta bli att fundera på vad dessa förändringar leder till, är egentligen en avsaknad av förmåga att planera långsiktigt för att kunna möta framtiden.
Allt verkar utgå från korta perspektiv som förmodligen har sin utgångspunkt i ettåriga budgetplaneringar och fyraåriga riksdagsmandatperioder. Om man följer dessa kortsiktiga terminer så blir följaktligen den polisiära planeringen lidande. För det som var sant förra mandatperioden är det inte i dag och det som är sant i dag kanske inte är det i morgon!
Jan Karlsen, ordförande i Polisförbundet