Efter tjugo år bakom skrivbord är Gunnar Thun tillbaka i yttre tjänst. Den teoretiska perioden, som han kallar den, har bytts ut mot arbetspass i uniform och kängor. Mitt i Stockholms myllrande stadsliv.Efter tjugo år bakom skrivbord är Gunnar Thun tillbaka i yttre tjänst. Den teoretiska perioden, som han kallar den, har bytts ut mot arbetspass i uniform och kängor. Mitt i Stockholms myllrande stadsliv.
Närpoliserna på Klara har gott rykte bland kollegerna i Stockholms innerstad. En polis från utryckningen på Södermalm beskriver spontant Klarapoliserna som offensiva och mycket duktiga. De hörs på radion och hugger på jobben.
Kommissarie Gunnar Thun hade också hört gott om Klara näpo. Bland annat hade man på stöldgruppen där kommit långt med problemorienterat polisarbete. Det var därför han sökte sig dit när forsknings- och utvecklingsenheten vid Stockholmspolisen skulle läggas ner och han stod inför ett vägval.
– Visst hade jag kunnat jobba vidare på kontor, men jag kände att jag hamnat i en värld som var teoretisk, för långt borta från det praktiska polisarbetet. Efter många år i inre tjänst skämdes jag faktiskt över hur lite jag kunde om den nuvarande yttre polistjänsten.
Gunnar Thun gjorde sina första pass som polis 1974 i Vällingby. Då var han tjugofem år. Det slitsamma med att vända på dygnet och försöka få tillräckligt med sömn före nattpassen fick honom så småningom att söka sig bort från yttre tjänst. När han nu efter tjugo år är tillbaka är det inte enbart med erfarenhet från forsknings- och utvecklingsenheten. Han har också bland annat varit på Säpo, jobbat med internutbildning, varit biträdande studierektor på polishögskolan och undervisar nu även på polisutbildningen i Umeå.
Fick ingen introduktion
Omställningen till arbetet på Klara har inte varit helt enkel. Mycket är nytt och en del saker, som avrapporteringen, har blivit krångligare och mycket mer tidskrävande. Gunnar Thun fick ingen introduktion när han började, utan fick kasta sig in i arbetet och försöka lära om och nytt, på egen hand och genom att fråga kolleger.
– Jag kunde inte skriva en polisanmälan när jag kom hit och framför allt var allt det praktiska jättestökigt. Från radion och knapparna i polisbilen, till datasystemen och vilka koder och inloggningar som skulle användas till vad.
– Det är bara unga poliser som kommer hit och de kan de flesta av systemen redan. Samtidigt får de en introduktion när de börjar här som även lite äldre poliser som byter tjänst hade haft stor nytta av.
Lagstiftningen var i alla fall en sak som inte kändes främmande, den hade Gunnar Thun hållit sig à jour med. OC-sprayen var ny, men inte den expanderbara batongen, som han sett till att få utbildning i redan tidigare.
Det märks att Gunnar Thun har ett stort engagemang och intresse för polisarbete. Det är inte bara hans långa erfarenhet som avspeglar sig, han verkar också insatt i vad som händer inom organisationen idag. Han vill göra nytta och arbeta med uppgifter som leder till något. Frustrationen blir därför tydlig när han pratar om tungjobbade system som slukar mycket arbetstid. Tid som poliserna inte kan använda för att finnas tillgängliga ute bland allmänheten.
– Om jag vore rikspolischef skulle jag ha fokus på förenkling. Det måste till om vi ska lyckas med att få fler poliser synliga på gatorna.
Individer, inte uniformer
De som jobbar med utveckling av polisverksamhet måste också se till att få färsk erfarenhet från fältet. Så är inte alltid fallet nu och det är en absolut nödvändighet, anser Gunnar Thun. Han tycker också att polisen är dålig på att kartlägga och ta till vara den kompetens som finns inom organisationen.
– Poliser betraktas inte som egna individer. Vi är på något vis nummer eller uniformer som är utbytbara. Det måste bli tydligare att vi är individer med massor av kunskap och erfarenhet att använda.
Precis som det är viktigt att poliser av olika kön och olika bakgrund arbetar tillsammans borde det vara värdefullt att ha en åldersblandning. Fler ska ut på gatorna, men om de äldre ska våga ta steget krävs det att arbetsgivaren gör yttre tjänst attraktivt.
– Jag tror att de som är lite äldre är rädda för de sämre arbetsförhållandena som yttre tjänst innebär, inte för klientelet eller för våld. Vad arbetsgivaren kan göra är till exempel att vara flexibel med arbetstider och skapa möjligheter att ta bort eller dra ner på nattpass. De måste också erbjuda en ordentlig introduktion. För att yttre tjänst ska bli mer attraktivt generellt måste det finnas fler incitament som till exempel funktionstillägg. Förlängd arbetstid och minskat ob är fel riktning.
Våldet inte värre
Ute i folkmyllret på Sergels torg och Drottninggatan är Gunnar Thun och hans kolleger uppskattade. Flera unga kvinnor kommer fram för att fråga saker, som de engelskspråkiga tjejerna som försiktigt närmar sig för att höra om hållplatsen till Ikea-bussen. Någon annan vill lämna ett upphittat pass. De dubbelparkerade taxibilarna rullar snabbt vidare längs Hötorget när poliserna närmar sig.
Stöldligor opererar i distriktet och här sker många väsk- och fickstölder. Man har också problem med olagligt spel och bankomatbedrägerier. Stöldgruppen där Gunnar Thun arbetar kartlägger ligorna och försöker få bort dem från gatorna. För att lyckas bedriver man mycket civil spaning. Nyligen gjordes ett tillslag mot en bulgarisk liga som hade monterat skimmingutrustning på bankomater. Ligan hade läst av magnetremsor och filmat koder och flera personer hade fått sina konton länsade.
Att känna att man gör nytta och att det man gör får positiva konsekvenser för andra människor är viktigt för Gunnar Thun. Han anser inte att allmänhetens attityd mot polisen förändrats nämnvärt under de senaste tjugo åren. De flesta uppskattar det arbete som görs och Gunnar Thun tycker inte att våldet blivit värre.
– Bilden av våldet som media målar upp känns inte riktigt sann. Jag tycker inte heller att våldet mot polisen har ökat och dagens poliser använder mindre våld än vi gjorde 1974. På den tiden var det ofta stora starka berusade kroppsarbetare som var ute efter att slåss med oss. I dag blir poliser oftare anmälda för obefogade saker och de unga är till exempel jätterädda att bli anmälda för att de inte tar upp en anmälan.
Förr var det enligt Gunnar Thun vanligare att polisen förde en dialog med inblandade personer och bad dem att tänka en extra gång innan de gjorde en anmälan. När två kompisar hamnar i bråk på fyllan till exempel, och det slutar med att de vill anmäla varandra, så kanske en sådan situation förr löstes med resonemang, sunt förnuft och en uppmaning att återkomma nykter nästa dag, om man med lite eftertanke fortfarande ville anmäla då. I dag resulterar liknande händelser i timmar av dokumentationsarbete.
Betraktades som en knäppgök
Gunnar Thun ger mycket beröm åt de unga poliser som kommer ut från utbildningarna idag. Han beskriver dem som hänsynsfulla och ”jäkligt välutbildade”. Men även Gunnar Thuns kunskaper är uppskattade. En av hans yngre kolleger säger att det finns en enorm kompetens på Klara. Att man alltid har någon att fråga.
När poliser går från yttre tjänst till inre händer det att de får gliringar om att de blir Birkenstock-poliser eller ”kryper in på krim”. På liknande sätt kan det väcka känslor när man byter åt andra hållet. Att en kommissarie börjar i turen är nog lika ovanligt som att en rikspolischef får sparken.
– Jag tror en del undrade vad jag var för knäppgök som kom tillbaka ut på fältet efter så många år bakom skrivbordet. De var nog lite skeptiska till en början. Vad ska en gammal kommissarie göra här?
Men Gunnar Thun är glad över sitt val. Han trivs och tycker att kontakten med arbetskamrater och allmänhet hör till det bästa med jobbet. Själva kärnan inom polisverksamheten har inte förändrats. I den känner han sig hemma. Att lära sig hantverket på nytt tog ungefär ett år. Svårast har varit att få rutin på de arbetsmoment som bara dyker upp vid enstaka tillfällen, där man hinner glömma mellan varven.
När jag frågar Gunnar Thun om han har några råd att ge andra som är sugna på att byta till yttre tjänst kliar han sig i det gråsprängda skägget medan han funderar.
– Man måste nog frigöra sig från omgivningens förväntningar, försöka vara prestigelös och kunna begära hjälp. Våga ta ett språng ut i det okända! Det är en befrielse när man väl kastat sig ut.
Gunnar Thun
Ålder: 58
Bor: Spånga
Familj: Fru, två vuxna utflugna flickor och en hund
Utbildning: Lärarhögskolan, PHS, kriminologi
Intressen: Hus, trädgård, att motionera, samhällsfrågor, historia, politik
Om sig själv: Stark sida: allmänbildad, plikttrogen (går i mål med det jag företar mig)
Svag sida: envis, tjurig (enligt min fru)
Gör mig glad: människor som vågar visa civilkurage
Fackliga uppdrag: kassör i chefsföreningen i Stockholms län, revisor i förbundsområdet
Fakta: polisiär närvaro
Mer än nio av tio svenskar vill se fler poliser ute på gatorna.
Rikspolisstyrelsen har som mål att minst 50 procent av allt polisarbete ska utföras i yttre tjänst år 2010.
Samtliga polismyndigheter arbetar enligt RPS nu med att se över hur de kan använda sina resurser och utveckla sina arbetsmetoder för att förlägga mer av polisarbetet i yttre tjänst.
Marie Persson
