Starkare ställning för brottsoffer, ett effektivare europeiskt polissamarbete och enklare utbyte av uppgifter ur kriminalregister.
Det är några av de punkter som lyfts fram i Stockholmsprogrammet som anger hur det rättsliga samarbetet inom EU ska se ut de närmaste fem åren.Starkare ställning för brottsoffer, ett effektivare europeiskt polissamarbete och enklare utbyte av uppgifter ur kriminalregister.
Det är några av de punkter som lyfts fram i Stockholmsprogrammet som anger hur det rättsliga samarbetet inom EU ska se ut de närmaste fem åren.
Stockholmsprogrammet är ett politiskt ramverk som tar ut riktningen för hur EU ska samarbeta på områden som gäller straffrätt och civilrätt, polis- och tullsamarbete, räddningstjänst samt asyl-, migrations- och viseringspolitik.
Programmet ska ersätta Haagprogrammet som går ut 2009 och var färdig att antas när medlemsländernas stats- och regeringschefer i Europeiska rådet sammanträdde 10-11 december.
Bland annat föreslås att både Europol och Eurojust ska få en starkare ställning och involveras mer i gränsöverskridande operationer.
Men programmet lyfter också fram behovet av att ta fram gemensamma definitioner och påföljder när det gäller grova och gränsöverskridande brott, bland annat för att underlätta lagföring över gränserna.
– Jag menar att det är ett ambitiöst och pragmatiskt inriktat program. Och det är ett viktigt ställningstagande för att när samarbete behövs, då ska det utnyttjas, sa justitieminister Beatrice Ask när hon var i Europaparlamentet i november för att diskutera ordförandeskapets programförslag.
Åsikterna går isär
Vad Europarlamentet tycker om förslaget är viktigt, eftersom det är parlamentet som senare kommer att vara med och besluta om de rent konkreta åtgärder som Stockholmsprogrammet kan resultera i.
De flesta av de svenska parlamentarikerna är överens om att eftersom brottsligheten är gränsöverskridande måste också brottsbekämpningen vara det. Men åsikterna går isär om hur det ska genomföras i praktiken.
Kritikerna menar bland annat att programmet öppnar för onödig övervakning och kontroll också av medborgare som inte är brottsmisstänkta och att den mänskliga integriteten inte tillräckligt garanteras i programmet.
– Jag är skeptisk till att lagra uppgifter om folk i en gemensam databas för 27 länder. Det är rättsosäkert och integritetskränkande. Ju större register man har, desto större risk att de hamnar i fel händer, säger Isabella Lövin (MP).
Andra oroar sig för att de något svepande formuleringarna i programmet kan leda till en överstatlig EU-polis.
– Jag tycker polisen ska samarbeta mer, men det ska alltid vara hemlandets polis som för befäl. Man ska vara försiktig när det gäller att hantera våldsmedel och jag ser inte att det skulle bli bättre av att en EU-polis fick agera i flera länder, säger Åsa Vestlund (S).
FAKTARUTA
NÅGRA AV NYHETERNA I STOCKHOLMSPROGRAMMET
– Behovet av att samarbeta mot människohandel betonas.
– Starkare ställning för misstänkta i brottmål
– Starkare ställning för brottsoffer.
– Barns rättigheter ska lyftas fram, särskilt barn som är utsatta och utsätts för exempelvis sexuell exploatering och människohandel.
– Samarbete för att stärka förtroendet för varandras rättsliga system.
– Främja brottsbekämpning genom gemensamma strategiska satsningar
Tummen upp:
Olle Schmidt (FP):
Det här var en av våra profilfrågor i EU-valrörelsen. Vi behöver ett närmare europeiskt polissamarbete och vi har sagt ja till ett europeiskt FBI. Vi skulle önska att man går mer i den riktning vi vill, men det förefallet inte som att legitimiteten finns ännu. Men Stockholmsprogrammet är ett viktigt steg.
Tummen ner:
Carl Schlyter (MP):
Samarbete är bra, men det är viktigt att det sker under transparenta former. Men jag gillar inte att det öppnar för att polisen får tillgång till fler databaser som inte var avsedda för dem från början. Jag menar att allt insamlande av information ska bygga på en konkret misstanke och att det är bättre att satsa på förbättrad analys av den information som redan finns.
Annette Wallqvist och Bengt Rolfer
