De grekiska flyktingförvaren kritiseras för tortyr, övergrepp och omänskliga förhållanden. Sedan i höstas är ett EU-team med bland annat svenska poliser på plats för att utbilda grekiska kollegor och hjälpa flyktingar.
– Det är vår sak att göra vad vi kan för att de åtminstone ska må lite bättre, säger Göran Jonsson, gränspolis från Östersund.De grekiska flyktingförvaren kritiseras för tortyr, övergrepp och omänskliga förhållanden. Sedan i höstas är ett EU-team med bland annat svenska poliser på plats för att utbilda grekiska kollegor och hjälpa flyktingar.
– Det är vår sak att göra vad vi kan för att de åtminstone ska må lite bättre, säger Göran Jonsson, gränspolis från Östersund.
Många av migranterna har inte vistats ute på sex månader. Utanför bussen till Aten förklarar chauffören högljutt att han hatar invandrarna ”som förstört hans land”.
TEXT: Ossian Grahn
REPORTAGE. Vanligtvis är Lars Andersson gränsbefäl på Skavsta flygplats utanför Nyköping. Men nu står han på ett blåsigt fält någon mil utanför Alexandroupolis. Bredvid honom syns spåren av ett fornminne, en väg från romartiden. Vid horisonten böljar kullar som övergår i berg. I motsatt riktning reflekterar Medelhavet en stålgrå himmel. Tidigare var det över vattnet som flyktingarna kom. Nu när sjövägen kontrolleras hårdare väljer de kullarna och bergen i stället.
Lars Andersson har några dagar kvar av sin månad i Grekland. Frontex – EU:s myndighet för kontroll av de yttre gränserna – är hans uppdragsgivare.
– Vi är här för att hjälpa grekerna och det känns att vi gör en bra insats. Men det har varit tufft. Visst är poliser vana vid att se misär, men det som händer vid floden är omskakande, säger han.
Floden heter Evros. I det nordöstliga hörnet av Grekland markerar den gränsen mot Turkiet. På ena sidan ger människosmugglarna de sista direktiven till dem som är villiga att riskera allt. På andra sidan väntar den grekiska polisen. Det är inte ovanligt att flyktingarnas små gummibåtar kantrar i den iskalla floden. De förolyckades kroppar förs vidare av strömmen och flyter upp på stränderna. Enligt Frontex poliser har det inträffat att både turkiska och grekiska gränspoliser beslutat sig för att liken är grannlandets problem och sedan puttar dem tillbaka i vattnet igen. Eller så hittar en patrull ihjälfrusna människor på morgonen. Vinter i det grekiska höglandet innebär minusgrader och snö.
29-årige Mahamad är en av dem som har korsat Evros. Han är sedan fyra månader inlåst i förvaret i Orestiada. Tillsammans med ett 50-tal män har han just släppts ut på en snöig rastplats som omgärdas av stängsel. Efter en halvtimme startar någon ett snöbollskrig som lockar de yngre. Men en växande skara ställer sig vid taggtråden för att prata med journalisterna. Mahamad blir ivrig då han hör några ord svenska och säger på samma språk:
– Jag har bott i Gävle i fem år. Sedan var jag tvungen att åka tillbaka till Syrien för att söka nytt uppehållstillstånd, men något gick snett.
Som alltid är det vanskligt att värdera sanningshalten i berättelserna som cirkulerar i ett flyktingläger. Vad som gick snett för Mahamad har han svårt att redogöra för, men det kan bero på att hans svenska trubbats av. Han säger att han inte kan ringa till sin sambo längre eftersom han glömt numret och bestulits på sin telefon. Det råder dock inget tvivel om att ingen människa, utan att ha mycket goda skäl, skulle utsätta sig för risken att bli inlåst där Mahamad nu befinner sig.
Samtalet löper trögt i några minuter. Sedan spårar Mahamad över till hur det är att bo i ett grekiskt förvar.
– Lägret är värre än ni kan föreställa er. Vi får inte duscha, inte gå ut och det är fruktansvärt trångt och smutsigt där inne.
Han pekar på en pojke som står bredvid honom och säger:
– Skriv om honom, han är bara 16 år och kristen irakier och kommer att skickas tillbaka. Det finns runt 70 barn här inne.
Paradoxalt nog är förvaret i Orestiada den bäst fungerande asylanläggningen i trakten. Här separeras kvinnorna och barnen från männen. Det är bara här som det finns en rastgård och här är överbeläggningen inte lika stor som på andra platser
Men generellt är den grekiska asylmottagningen en ständigt pågående humanitär katastrof. Landets ekonomiska problem hotar att förvärra situationen, liksom spänningarna i Nordafrika som resulterar i nya flyktingströmmar.
Hösten 2010 agerade slutligen EU efter det att FN:s särskilda sändebud mot tortyr formulerat svidande kritik mot Grekland. För första gången någonsin sattes Frontex så kallade Rabitstyrka (Rapid Border Intervention Teams) in.
Målsättningen är att hjälpa Grekland att hantera det faktum att 90 procent av de asylsökande och illegala migranter som kommer in i EU först anländer till Grekland. Samtidigt ska de sameuropeiska poliserna fylla ytterligare en, delvis uttalad men samtidigt underförstådd, funktion. De ska tjäna som goda föredömen och visa sina grekiska kollegor att flyktingmottagande kan utföras humant.
Göran Jonsson, till vardags gränspolis i Östersund och nu Frontex teamledare i Orestiada, tar med oss på en promenad utanför stängslet och pekar och visar. Från en liten höjd går det att iaktta en del av vardagslivet där inne. Det är härifrån världens medier försöker skapa sig en bild av vad det är som händer i förvaren. De grekiska poliserna reagerar inte, de är vana. Inte ens ett australiensiskt teveteam irriterar dem mer än fåglarna som slår sig ner på stängslet eller de halvvilda hundarna som leker med varandra i den decimetertjocka snön.
Göran Jonsson understryker att hans arbetsuppgifter handlar om att bemöta rädda människor och ge dem en liten andhämtningspaus, en strimma hopp.
– För mig har det varit ett jättelyft att komma ut och arbeta internationellt. Hade jag vetat hur det var skulle jag ha sökt tidigare, säger Göran Jonsson.
Sedan tillägger han:
– Samtidigt gäller det att komma ihåg att vi är här som gäster. Allt är naturligtvis inte som hemma i Sverige.
Frontex poliser lyder under grekisk jurisdiktion och kan inte göra mycket annat än att komma med goda råd och rapportera hem om de övergrepp som den grekiska polisen begår. EU:s komplicerade men fungerande administration, som medger insyn om rätt papper är ifyllda och rätt kontakter upprättas i tid, är satt ur spel. Grekisk lag råder och förvaren är hermetiskt tillslutna vad gäller fri rapportering. Inga journalister har tillträde, inga grekiska poliser vågar svara på frågor och bilder inifrån förvaren får under inga omständigheter nå omvärlden.
Detta blir plågsamt tydligt några mil söderut i Soufli. Märkligt nog får Polistidningen komma in. De grekiska poliserna är måttligt intresserade och rycker på axlarna, de förstår inte så mycket engelska.
I Soufli trängs 150 män, kvinnor och barn på en yta som är avsedd för 30 personer. De grekiska poliserna vägrar att gå in i cellerna av rädsla för sjukdomar och ohyra. Det är inte ovanligt att människorna därinne är inlåsta i sex månader utan att någonsin få komma ut. Det är inte heller ovanligt att de sex månaderna omedelbart följs av ytterligare sex månader under samma omständigheter.
Golvet används som latrin och spolas av utifrån. Olika grupperingar bildas och utkämpar interna strider på det minimala utrymmet. Det finns inga glasrutor i fönstergluggarna och de asylsökande försöker hålla kylan ute genom att fylla de gapande hålen med filtar, skräp och klädesplagg. De svagaste av dem måste betala de starkare för ynnesten att få sova. Utrymmet är så begränsat att en liggplats också får ett värde, den blir en livsavgörande handelsvara.
Afrikanska och arabiska män trängs bakom en gallerdörr. Bakom dem trycker runt 150 människor på, människor som vill nå frisk luft och komma bort från stanken som de lever i. Några meter därifrån röker de grekiska poliserna filterlösa cigarretter. De dricker kaffe och skämtar med varandra som man gör på en arbetsplats.
– Att det inte finns någon exakt statistik över antalet våldtäkter är överflödigt att nämna, liksom att de är många, säger en Frontexpolis och tillägger:
– Det händer att vi ger en vink till några stabila grekiska poliser. De förklarar sedan handgripligen för de värsta förövarna vad som gäller och då brukar det bli lugnt ett tag.
Ungefär så länge går det. Sedan uppmärksammas det högsta grekiska polisbefälet på journalistnärvaron. Han kan engelska och är allt annat än ointresserad av att en fotograf är på väg att föreviga hur det ser ut på insidan av ett grekiskt flyktingförvar.
Det blir inga unika bilder.
”Förfärande och det vet
de grekiska myndigheterna”
EU-kommissionären Cecilia Malmström har riktat hård kritik mot situationen i de grekiska förvaren. Hon säger att resultatet av operation Rabit hittills är sämre än hon hoppats på.
REPORTAGE. Samtidigt understryker hon att arbetet måste få ta tid.
– Jag har själv besökt förvaren och bildat mig en uppfattning. Situationen där är förfärande och det vet de grekiska myndigheterna om. De känner väl till EU:s syn på saken.
En invändning som riktats mot Frontex närvaro är att den riskerar att legitimera de grekiska arbetsmetoderna vid gränsen. Men Cecilia Malmström anser inte att det finns någon risk för att Frontex insats är kontraproduktiv.
– Tanken är ju att de svenska poliserna på plats liksom deras kollegor från andra EU-länder ska överföra sin kunskap. Att det kanske inte har gått så bra hittills innebär inte att allt är dåligt. Men visst går det långsammare framåt än jag hade hoppats.
Är det problematiskt att flyktingsmuggling är en stor inkomstkälla i Turkiet? Påverkar det Turkiets vilja att stänga gränsen?
– Jag kan inte bekräfta att det är så. Men vi har en dialog med Turkiet. Människosmuggling är ju förbjudet där också och Turkiet vill vara med i EU och vill därmed också bidra med lösningar på de gemensamma problemen, säger Cecilia Malmström.
FAKTA: Asylsökande i Grekland
- 90 procent av de asylsökande migranterna och illegala invandrare som finns inom EU:s gränser har kommit via Grekland
- De flesta som korsar gränsen tar omedelbart kontakt med grekisk polis. Migranternas mål är att få sin sak prövad för att eventuellt kunna stanna i Europa.
- Under prövotiden hålls de inlåsta i de kritiserade förvaren. Vistelsen där kan dra ut på tiden om det är oklart vilket land migranten kommer från och ifall Grekland är det första mottagningslandet.
- Bland annat svenska poliser på plats arbetar med att utreda flyktingarnas nationalitet, så kallad screening.
- Rabit (Rapid Border Intervention Teams) är EU:s snabbinsatsstyrka som inrättades 2007 . Hösten 2010 användes den för första gången då Grekland begärde EU-hjälp för att möta strömmen av asylsökande.
- Grekisk polis leder arbetet och har det yttersta ansvaret, medan Frontex och medlemsländerna hjälper till med råd, personal och material.
- Antalet svenskar på plats har legat på två, tre stycken och insatsen kommer sannolikt att fortsätta under flera år.
Källa: Frontex, Polisen
