Så var det 2013. Det har snart hunnit gå 110 år sedan ett gäng konstaplar från ”Hela Sveriges Land” samlades till möte och bildade det som i dag är Polisförbundet. Förutom att arbeta för polisernas löne- och anställningsvillkor (fast de uttryckte det med lite andra ord) tyckte de att det var viktigt med försäkringar och sänkt pensionsålder. Att förbundet skulle ge ut en tidning stod också högt på dagordningen.

Samhället och polisyrket av i dag är något helt annat än 1903. Samtidigt är det slående hur många av de grundläggande frågorna som är de samma i dag.

”Att förbundet skulle ge ut en tidning stod också högt på dagordningen.”

Att bläddra i det allra första gulnade exemplaret av Svensk Polistidning, som den hette fram till 1941, är en i det närmaste religiös upplevelse för en tidningsnörd som jag. Visst kan man skratta lite åt de högtravande formuleringarna och stela porträttbilderna på polismän i pickelhuva och välansad mustasch. Eller åt artiklar som ”Detektivskolan”, där olika typer av öron beskrivs ingående i både text och bild. Men redan 1903 innehöll tidningen också artiklar om rättsfall, där poliser varit inblandade. Dåtidens motsvarighet till notiser från Pan, alltså.

Under året kommer vi i pappersupplagan av Polistidningen att bjuda på utdrag från de gamla årgångarna. Är det något särskilt du skulle vilja läsa om? I så fall är du alltid välkommen att mejla.