Nu är den nationella löneanalysen för polisen klar. Resultatet ger en bild av löneläget i landets alla polismyndigheter. Men rapporten svarar inte på frågan om det förekommer oskäliga löneskillnader.Nu är den nationella löneanalysen för polisen klar. Resultatet ger en bild av löneläget i landets alla polismyndigheter. Men rapporten svarar inte på frågan om det förekommer oskäliga löneskillnader.
Om lönebilden inom polisen 2012
Analysen omfattar landets 21 polismyndigheter, men inte anställda vid Rikspolisstyrelsen, Säpo eller SKL. Det förklarar man i rapporten med att uppdraget var att undersöka jämförbara myndigheter och grupper.
Alla jämförelser i rapporten är gjorda i form av index och inte i krontal.
För att jämförelsen mellan myndigheterna ska vara så rättvisande som möjligt, har man med hjälp av en vedertagen statistisk metod ”strukturrensat” materialet. Det innebär att exempelvis åldersstrukturen eller andelen chefer i myndigheterna inte påverkar själva analysen.
Det tog nästan ett år längre än beräknat att få polisens löneanalys klar. Syftet var att kartlägga och analysera lönebilden och eventuella skillnader mellan de polisanställdas löner i olika delar av landet. Polistidningen har fått ta del av ett utdrag ur rapporten.
I rapporten ”Lönebild inom Polisen 2012”, som har tagits fram av arbetsgivare och fack gemensamt, slås det fast att det förekommer regionala löneskillnader inom polisen. I den stora gruppen ”samtliga medarbetare på polismyndigheterna exklusive chefer” skiljer det motsvarande omkring 3 500 kronor i medellön, mellan den myndighet där man tjänar mest och den där man tjänar minst. När den siffran har rensats på olika faktorer, som exempelvis åldersstruktur och andelen chefer i myndigheterna, försvinner en del av skillnaden.
– Då återstår 2900 kronor som utgör en regional skillnad, berättar Martin Åberg, en av de ombudsmän på Polisförbundet som har arbetat med löneanalysen.
I gruppen ”samtliga chefer” är variationen större – det handlar om motsvarande 8600 kronor.
Om de regionala skillnaderna är skäliga eller inte ger inte rapporten något svar på. Det arbetet återstår nu att göra.
– Nu presenterar vi en gemensam bild av löneläget. Vi konstaterar att det finns regionala löneskillnader, men vi gör inte bedömningen om de är oskäliga eller ej. Det arbetet måste göras ute i förbundsområdena och i polismyndigheterna.
I dag kommer rapporten i sin helhet att distribueras ut till polismyndigheterna och de fackliga företrädarna för Polisförbundet och ST. Därefter kommer respektive part att diskutera och arbeta med materialet var och en för sig.
– Sedan ska vi återuppta arbetet i partsgruppen, förhoppningsvis före sommaren. Om det då har framkommit att det finns oskäliga löneskillnader så ska vi försöka hitta vägar för att komma tillrätta med dem, säger Martin Åberg.
Från beslut till analys
2009: Polisförbundets representantskap gör ett gemensamt, enhälligt uttalande om att förbundet ska arbeta för en nationell analys av polisernas löner. Förbundsstyrelsen får i uppdrag att driva frågan.
2011: Det centrala avtalet RALS/Polis 2010-2012 blir klart och innehåller ett åtagande om att göra en partsgemensam undersökning av hur lönebilden inom polisen ser ut. Arbetet sker partsgemensamt, det vill säga arbetsgivare (Rikspolisstyrelsen) och fack (Polisförbundet och ST) tillsammans.
2012: Utredaren Gunilla Boman Pellnäs får uppdraget att kartlägga hur eventuella regionala löneskillnader ser ut inom polisen. Hon ska också kartlägga lönebilden för jämförbara grupper på arbetsmarknaden. I september var rapporten klar och arbetet gick vidare med partsgemensam fördjupning, bearbetning och analys av materialet.
2013: Löneanalysen är klar och presenteras i slutet av mars. Arbetet ska nu fortsätta ute i polismyndigheterna och förbundsområdena.
