Jag vill börja med att göra en pudel. Det var klantigt av mig att inte läsa domen om renskötaren på 90-talet, skriver Lisa Ahlstedt, apropå kritiken mot hennes krönika i senaste numret av Polistidningen.
Jag vill börja med att göra en pudel. Det var klantigt av mig att inte läsa domen om renskötaren på 90-talet utan i stället, utan källkritik, dra mig till minnes det som stod i media då det begav sig. Men alla kan göra fel, något som säkert även åklagare Jarlås är medveten om.
Jag trodde aldrig att någon skulle säga att jag mer eller mindre öppet motarbetar bekämpandet av grova jaktbrott. Detta eftersom jag inte har någon mer häpnadsväckande åsikt i rovdjursdebatten än att de djur som lever i våra skogar, så skall få göra med de förutsättningar de har. Det var inte heller jaktbrott krönikan handlade om, utan om hur den enskilda människan behandlas. Det skrivna ordet blir ”platt” och fritt för tolkning, något som i vissa fall är positivt och i andra fall är oerhört negativt.
Mina krönikor handlar om min vardag i mitt område. Jag valde därför ärenden som härrör därifrån, fast jag lika gärna skulle ha kunnat göra jämförelser mellan andra brott. Detta eftersom vi som jobbar här, där det är glest mellan poliserna och många bortprioriterade ärenden ibland får höra: ”Men om jag ringer och säger att jag har skjutit en varg så kommer ni.”
Jag hoppas verkligen inte att jag har försvårat någonting för er, för detta var inte på något sätt min mening. Bekämpandet av jaktbrott är mycket viktigt, även om jag här slår ett slag för den enskilda människan.
En krönika (som från början var riktad till mina kollegor i vår facktidning) är en personlig tolkning av en händelse. Självklart skall den innehålla korrekta fakta, men om åklagare Jarlås med vulgärargument menar känslor så blir de nog svåra att ta bort.
Här kan du läsa Christer B Jarlås inlägg
”Av en polis kan man kräva korrekta uppgifter”
Här kan du läsa Lisa Ahlstedts krönika
”Människan väger lätt på Moder Justitias våg”.
