Patrik Engström beskriver strömmen av asylsökande hösten 2015 som en exceptionell utmaning för Polisen. Och den är inte över ännu, säger han inför representanter för det skotska polisfacket.
Patrik Engström beskriver strömmen av asylsökande hösten 2015 som en exceptionell utmaning för Polisen. Och den är inte över ännu, säger han inför representanter för det skotska polisfacket.
Det är den 2 juni. Platsen är Polisförbundets kansli, där den skotska delegationen gästar svenska kollegor. Patrik Engström, chef för Noas gränspolissektion, är här för att bjuda på en dragning om den svenska gränspolisverksamheten.
Han visar hur antalet asylsökande kulminerade – 2015 var de 163 000 – och berättar om de åtgärder som vidtogs för att minska antalet som når vår del av världen. Han beskriver överenskommelsen med Turkiet som något av en stoppknapp.
– I polisperspektiv kan man förledas att dra slutsatsen att, puh, det är över, vi klarade det, säger Patrik Engström.
Men de återstående polisiära utmaningarna är minst sagt mångfacetterade:
Att så stora grupper av människor, i många fall unga män, är utan sysselsättning under år av oviss väntan, är grogrund för såväl konflikter som radikalisering. Och det på flyktingförläggningar som ofta är belägna i områden med låg polistäthet.
– Och hur interagerar vi med dem, som ofta är skeptiska till alla i uniform, för att hitta brottsoffer såväl som förövare av krigsbrott och brott mot mänskligheten? Vi har haft fall där offer för krigsbrott och förövarna av detta specifika brott hamnat på samma flyktingförläggning.
Av de som inte får stanna kommer uppskattningsvis 40 000 bli verkställighetsärenden de närmaste tre-fyra åren. Det är de som efter Migrationsverkets avslag inte lämnar landet frivilligt.
-Detta ovanpå de 18 000 verkställighetsärenden vi redan har på vårt bord, säger Patrik Engström.
Hela 12 500 av dem har gått under jorden. Till dessa hörde den misstänkte uzbekiske terroristen, vars ärende gränspolisen fick på sitt bord två-tre veckor innan attacken på Drottninggatan 7 april.
Polisen har rätt att överallt i landet eftersöka människor som vistas här olovligen, men man har valt att inte fokusera på skolor och vårdinrättningar.
-Detta dels för att vår arbetsbörda ändå är större än vi kan hantera, men det är även för att undvika ökade spänningar som kan inverka negativt på vårt allmänna polisuppdrag. Det är en svår avvägning.
Om någon av de som inte har rätt att vara i Sverige utsätts för brott kan de inte polisanmäla detta utan att samtidigt riskera att utvisas.
-Det gör dem förstås väldigt lätta att utnyttja. Det här är särskilt problematiskt när det gäller trafficking, säger Patrik Engström.
Vissa begränsade möjligheter finns att bevilja brottsoffer för allvarliga brott, som trafficking, uppehållstillstånd om de bidrar till utredningen. Dessa möjligheter skulle kunna utökas, men det är inte okomplicerat att skapa en alternativ väg till uppehållstillstånd för brottsoffer.
– Och många offer för trafficking är omedvetna om att de är offer. Det tar lång tid att få dem att förstå att de, fast de betalat en människosmugglare för att komma hit, inte är medbrottslingar. Den tiden har vi inte, säger Patrik Engström bekymrat.
I exempelvis USA har den lokala polisen, till skillnad mot i Sverige, ingen skyldighet att söka upp och utvisa dem som inte har rätt att vistas i landet, det sköts av andra instanser. Med den uppdelningen av ansvar kan den amerikanska polisen lättare hantera brott mot dessa människor.
Gränspolisfrågorna är brännbara. Samtidigt är arbetet i många stycken reglerat in i minsta detalj på Europanivå, med krav som Polismyndigheten i dagsläget inte i lever upp till. Sverige har enligt Patrik Engström svidande kritik att vänta efter en Schengenutvärdering som avslutades den 1 juni.
Han ser ett stort behov av att ersätta den svenska polisens årsvisa budgetering och styrning med betydligt mer långsiktig, scenariebaserad planering. Inte sällan är det istället tvära kast.
Till saken hör att Sverige har 102 gränsövergångsställen, vilket enligt Patrik Engström är ett absurt stort antal, men ett faktum polisen inte rår över.
-Majoriteten av dem är pyttesmå – det kan handla om en eller två internationella flighter eller fartyg per år – men dessa måste då hanteras enligt Schengens gränskodex, säger han.
