Pratade precis med en polis som berättade om ett jobb hon mindes. Av en något otippad anledning.
En grovt kriminell skulle gripas, det blev en större insats och hon och kollegan fick positionen var han befann sig. De satte sig i bilen, drog iväg.
Men.
Hon hann inte gå på toa innan.
Åkandet drar ut på tiden, till slut ropar hon till kollegan ”stanna vid ladan, jag måste kissa”! De sladdar in. Uniformen är nästan av. Då passerar den aktuella gärningsmannen i bil.
Kissa eller få häng på gärningsmannen? Lätt val.
Byxorna på och in i bilen med outrättat ärende. Knip. Jakten slutar i ett bostadsområde, i en lekstuga på en tomt. Vederbörande grips. Polisen går framåtlutad till närmsta hus och frågar om hon får låna toaletten. Hon var nära att detonera.
Kan vi inte prata lite mer om kiss och bajs på jobbet? Om hur ofta det är så fruktansvärt opassande att bli nödig i yttre tjänst? Men hur paradoxalt nog viktigt det är att gå på toa när kroppen säger till att den vill.
För en polis är det såklart en del av jobbet att inte kunna förutse vad som ska hända, men det medför onekligen toalettbekymmer. Och de bekymren kan lindras.
För vem mår bra på jobbet om man ständigt måste stresskissa, och vem tar sina bästa beslut skitnödig? För kvinnor med mens är toabestyren ännu lite knepigare, och viktigare rent hygieniskt. Byta tampong, och man upptäcker att man sitter vid en myrstack, någon sugen?
Det är helt okej att skratta åt det hela. Rätt avväpnande faktiskt. Som så ofta här i livet kan svåra saker bli lite ljusare med humor, utan att förringa allvaret. Så samtidigt som vi skrattar kan vi väl ta det på allvar. Sluta rodna och skämmas för det mest naturliga av naturliga. Schysta toavillkor är en arbetsmiljöfråga. Ingen skitfråga.
Det som kommer in, det ska ut. Även hos en polis.
Så basalt. Men inte så banalt. I nödens lags namn.