– När jag kom in vårterminen 2019 fick jag veta att jag var placerad i Stockholm nord. Jag bor med min familj på Öland och visste att jag inte skulle kunna jobba där. Men jag ville ju inte tacka nej på grund av det, berättar Simon Sjöstedt.
Därför sökte han förflyttning direkt när han började utbildningen, vilket inte kunde tillgodoses.
Sedan dess har han försökt på många olika sätt och hela tiden upplevt en seghet och ovilja från myndigheten, samt en brist på flexibilitet och förståelse för sociala omständigheter.
– Min teori är att de tror att de ska öppna ”Pandoras ask” om de godkänner flytt.
Så småningom lyckades han byta till Eskilstuna inför aspiranten. Lite närmre hem. Men inte möjligt att dagspendla. I Eskilstuna hade Simon sin tjänst när Polistidningen pratade med honom före sommaren.
En nationell flyttlåda…
…ska hjälpa anställda få en möjlighet till ny placeringsort. Den har riktat sig till poliser med funktioner inom polisiär grundkompetens.
Sökanden i den nationella flyttlådan rangordnas och prioriteras efter anställningstid. Målet är att den inte ska påverka fördelningen av resurser.
Källa: Polismyndigheten
Han trivdes bra på arbetsplatsen och menade att både hans lopochef och en lopochef i Kalmar ville se till att han fick komma hemåt. Men han fick veta att region Öst inte ville släppa.
– Jag kommer att säga upp mig i juli, för jag ska ha semester i augusti. Det har varit 2,5 år utan ledighet. Mina barn är 16 och 12 och det går inte, sa han då.
Med det menade inte Simon att han var beredd att släppa yrket.
– Nej, det kommer jag ju inte göra. Samma dag som jag säger upp mig kommer jag söka återanställning.
Polistidningen har även haft kontakt med en annan polis, som vill vara anonym. Regionen han arbetade i ville inte släppa även om lokalpolisområdet sa okej. Regionen han ville till hade inte heller pengar att anställa, förrän han sa upp sig. Efter tre månader är han nu tillbaka som polis i den region han ville till. Han känner fler som har gjort samma resa.
– Det känns ju inte bra att man ska behöva säga upp sig för att hamna där man vill, säger han.
En tredje polis vi varit i kontakt med berättar hur han upplevt sig direkt motarbetad i sina försök att byta tjänsteort.
– Det var som att de skulle sätta mig på plats genom att tvinga mig att jobba kvar.
När han försökte ta reda på om det var polisområdet eller lokalpolisområdet som inte ville släppa honom till en tjänst han erbjudits på den önskade orten skyllde de på varandra.
– Till slut var det en facklig företrädare som hörde av sig och då plötsligt löste det sig, berättar han.
Även Simon har nu hamnat på rätt sida landet och fått komma till Oskarshamn, som är betydligt närmre hemmet. Han behövde aldrig säga upp sig utan fick hjälp via flyttlådan. Men han tycker att Polismyndigheten gör det alldeles för svårt för poliser att byta tjänsteort. Och att de borde ta särskild hänsyn till äldre personer med begränsade möjligheter att flytta.
– Jag som är lite äldre kommer ju med en hel del relevant arbetslivserfarenhet som man ju trodde skulle värdesättas. Om nu Polisen ska expandera så vill man väl vara en attraktiv arbetsgivare. På det här sättet tror jag man riskerar att förlora viktig kompetens.
”Behovet borde inte finnas längre”
Peter Larsson, studerandeombudsman på Polisförbundet, har jobbat med 2021 års nationella flyttlåda. Han förvånas över att det fortfarande är så många som söker till den.
Sedan omorganisationen 2015 har tre nationella flyttlådor genomförts. Ungefär hälften av alla behöriga sökande har fått hjälp att flytta i de två tidigare flyttlådorna.
När flyttlådan för 2021 avslutas har 60 procent, 87 av 144, fått önskad omplacering via den. Ännu fler har flyttat genom vanligt ansökningsförfarande eller arbetsledningsbeslut.
Peter Larsson påpekar att det nya antagningssystemet gör att den sökande redan på plats vid prövningarna ser vilka placeringar som finns att välja på.
– Nu kan man också välja att avvakta med att börjautbildningen till nästa termin om man inte är nöjd med placeringen, säger han.
I den senaste omgången var det också många som ville byta direkt efter aspiranten. Detta löste sig nu genom att platser öppnades upp på gränspolisen i region Syd.
På Polisförbundets kongress 2018 klubbades en motion om att förbundet ska verka för en årlig nationell flyttlåda. En sådan borde enligt Peter Larsson inte behövas med det nya antagningssystemet.
– Och i den bästa av världar skulle också arbetsgivarrepresentanter vara mer benägna att flytta folk. För en nöjd medarbetare är en bra medarbetare, säger han.
NATIONELLA FLYTTLÅDOR SEDAN OMORGANISATIONEN
2016
Antal behöriga sökande: 206 st
Antal som erhöll förflyttning: 104 st
2019
Antal behöriga sökande: 86 st
Antal som erhöll förflyttning: 47 st
2021
(genomförs i två etapper varav den andra avslutas i december)
Antal behöriga sökande: 144 st
Antal som erhåller förflyttning (62 + 25): 87 st
Källa: Polismyndigheten
Pernilla Bergman är biträdande chef på Polismyndighetens nationella hr-avdelning. Hon tror att flyttlådans storlek 2021 bland annat beror på att årskullarna varit stora och fler poliser kommit in i systemet sedan 2018. Men också att den blivit försenad på grund av pandemin.
Hon är liksom Peter Larsson nöjd med utfallet. Utöver de 87 som omplacerats har flera poliser fått anställning på önskad plats på andra sätt sedan de sökte och bara 19 har inte kunnat erbjudas någon förflyttning alls.
Hon delar inte uppfattningen om att det är svårt att få byta tjänsteort i Polismyndigheten, men säger att det kanske uppfattas så för att det ibland tar längre tid än vad poliserna räknat med.
– Det är klart att det är en stor sak om man till exempel hamnat långt borta från familjen, men min erfarenhet efter många år i Polismyndigheten är att nästan alla hamnar där de vill vara till slut.
Tycker du att Polismyndigheten borde vara mer tillmötesgående för att vara en attraktiv arbetsplats?
– Såklart ska vi försöka möta anställdas behov, men att vara en attraktiv arbetsplats handlar ju också om att det ska finnas kollegor där du jobbar.
Hon menar att en förutsättning för att få flytta är att det ska gå att kvittera bytet och att det alltid kommer att finnas strömningar som inte är i balans.
– I år har vi märkt att väldigt många vill till region Syd och att Stockholm är den region många vill flytta ifrån. Då måste vi också jobba med att rekrytera personer som vill jobba i Stockholm till polisutbildningen.
Varför många fortfarande vill byta tjänsteort trots att de fått veta vid antagningen var de placerats har Pernilla Bergman inget enkelt svar på.
– Men att man prioriterar att komma in på ett visst lärosäte kan ju vara en anledning. Man tänker att det andra får lösa sig.
Efter att årets flyttlåda stängts ska en ordentlig uvärdering göras, enligt Pernilla Bergman.
– Utifrån det kan vi sedan ta beslut om det finns bättre sätt att möta de anställdas behov och samtidigt klara den delen av vårt uppdrag som är att ha en fungerande verksamhet och finnas till för medborgarna, säger hon.
