Annons
Annons

Blev expert i tsunamins efterdyningar

Den 26 december är det 20 år sedan katastrofen i Thailand. Lasse Bröms skulle jobba med logistiken på plats – men så blev det inte. I stället drogs han, outbildad, in i DVI-arbetet. I dag är han en av Sveriges främsta experter på området.
Den 26 december är det 20 år sedan katastrofen i Thailand. Lasse Bröms skulle jobba med logistiken på plats – men så blev det inte. I stället drogs han, outbildad, in i DVI-arbetet. I dag är han en av Sveriges främsta experter på området.

Annandagen 2004. Precis som så många andra svenskar följer polisen Lasse Bröms nyhetsrapporteringen om hur ett jordskalv utanför Sumatra orsakat flodvågor som sköljer in över Thailand, Bangladesh och Sri Lanka.

Han vet det inte då, men inom bara några timmar kommer tsunamikatastrofen att vara ett faktum. Över 230 000 människor kommer att ha förlorat livet och själv kommer han att kastas in i ett för honom helt nytt arbetsområde.


Tsunamin i Thailand

I Thailand omkom mer än 8 000 personer i tsunamikatastrofen. Totalt tog den tog närmare 230 000 människors liv. 

Vid tidpunkten för flodvågen befann sig ungefär 20 000 svenskar i Thailand. Totalt dog 543 svenskar i tsunamin. Sett till antalet skadade och omkomna räknas tsunamin fortfarande som en av de största katastroferna i svensk historia. 

 614 personer från olika svenska myndigheter och organisationer arbetade på plats i just Thailand efter händelsen. 71 av dessa var poliser. 

 

 

20 år senare träffar Polistidningen honom i hans arbetsrum i Polishuset i Stockholm. De tre snusstockarna på skrivbordet avslöjar att han är en storsnusare. De många souvenirerna i bokhyllorna bakom honom avslöjar att han rest världen över i tjänsten som polis. Trots att det gått mer än 36 år sedan Lasse lämnade Leksand för att börja plugga på Polishögskolan i Solna finns det sjungande dalmålet kvar. Född och uppvuxen i en polisfamilj var det redan från start självklart att han skulle gå i sin pappas fotspår.
– Och i dag är ett av våra tre barn polis och en är civil operatör på PKC, säger han med stolthet rösten.

Lasse, som är gruppchef på Grova brott, ser fortfarande ett starkt rättvisepatos hos många i samhället, och i dag breder dessutom ilskan ut sig över det faktum att en växande skara gängkriminella får förstöra livet för så många.
Lasse lägger in en ny prilla snus innan han fortsätter.
– Men jag är livrädd för att vi poliser ska komma att bli måltavlor. För kan man mörda en mamma, då finns det inga gränser.

Han vänder sig mot bokhyllan och tar fram en av medaljerna. Lasse är i dag specialiserad på DVI, disaster victim identification, en del av polisarbetet som blir allt viktigare.
– Se här. Den här medaljen fick jag för min insats under tsunamin. När jag tittar på den blir jag alldeles varm, säger Lasse Bröms.

Född och uppvuxen i en polisfamilj var det redan från start självklart att Lasse Bröms skulle gå i sin pappas fotspår.


Lasse Bröms

Ålder: 57 år
Arbete: Tog examen 1991 och jobbade som yttre befäl på Norrmalm. I dag gruppledare på Grova brott i Stockholm och ansvarig för Stockholms DVI-team.
Månadslön: Bra.
”Jag blev inte polis för att tjäna pengar.”
Bor: Nykvarn
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn.
Intressen: ”Just nu är det fokus på barnbarnen. Jag älskar att baka och laga mat. Faktum är att jag har gått hushållsekonomisk linje på gymnasiet. Tidigare hade vi hund, men numera har vi fyra tama marsvin som springer runt lösa hemma.”
Förebild: ”Min pappa givetvis. Han var polis och jag tillbringade mycket tid på polisstationen som barn. Men det är mamma jag ser upp till när det kommer till ledaregenskaperna.”

Då, 2004, var Lasse yttre befäl på Norrmalmspolisen. Tidigare under året hade dåvarande statsminister Göran Persson bjudit in till folkmordskonferens och 2 000 poliser skulle inkvarteras i huvudstaden.
– Det var svårt att hitta så många hotellrum och därför kom någon på att vi skulle lägga alla på färjan Silja Europa, där det ju även fanns matsalar och parkeringsplatser.

Det föll på Lasses lott att lösa logistiken som flöt på friktionsfritt. Alla var nöjda. När nu arbetet i tsunamins spår krävde en svensk delegation på plats i Thailand kom någon ihåg hur bra logistiken flutit på under folkmordskonferensen. Alltså fick Lasse återigen ett logistiskt uppdrag.
– Men det första jag mötte när jag klev av planet i Thailand var en kollega på Noa som redan var satt att göra det jag skulle göra, minns Lasse.
I stället visades han ner i ett konferensrum i hotellets källare. Ett rum fullt av genomvåta resväskor som redan börjat lukta unket.

Jag hittade så många pass på leende barn i de där väskorna. Men när jag letade mot listan på överlevande insåg jag att inte ett enda barn levde.

Lasse beskriver det som att han hamnade rätt in i elden. Att han drogs in i DVI-arbetet, utan utbildning. Och att det bara var att sätta i gång. Bryta upp resväskor. Leta rätt på identifikationsuppgifter, hänga upp dyblöta persedlar på tork på linorna han fäst utmed taket. Checka av passen mot listorna på överlevande.

I alla fall under de första dagarna. Sedan orkade han inte längre.
– Jag hittade så många pass på leende barn i de där väskorna. Men när jag letade mot listan på överlevande insåg jag att inte ett enda barn levde. Där hemma hade jag tre små barn och … det blev för tufft helt enkelt.

Lasses bild av Thailand påverkades av den värme och hjälpsamhet han mötte när han var där efter tsunamin. Han har återvänt flera gånger sedan dess.

I stället skickade Lasse passen och de personliga tillhörigheterna direkt till Stockholm. Men inte alla. För i en resväska låg en dagbok, och för att kunna identifiera ägaren började Lasse läsa.
– Den var skriven av en person som var på semester med sin sambo. Och den här personen hatade sin partner. Planen var tydligen att så fort semestern var avklarad göra slut. På ett sjukhus i närheten låg sambon svårt skadad och helt ifrån sig av sorg över livskamraten som dött.
– Jag förstörde dagboken. För det var uppenbart att sambon inte hade någon aning, säger Lasse.

Lasse och kollegorna gick på knä av arbetsbördan. Arbetspassen sträckte sig över nästan hela dygnet.
– Vi möttes av sorg och förtvivlan, men också av en värme och hjälpsamhet. Veckorna efter tsunamin ändrade min bild av Thailand, och sedan dess har jag varit tillbaka dit flera gånger.

Det är inte frågan om om, utan när nästa stora händelse inträffar som kräver vår insats.

Lasse har många år som mordutredare i bagaget och har mött mängder av sörjande anhöriga. Hur många dödsfall han åkt på minns han inte längre. Han gick bakvägen in i DVI-arbetet. För erfarenheten av att jobba med DVI gav honom mersmak. 2015 blev han antagen till DVI-utbildningen och sedan dess har han haft ansvar för att bygga upp den del av DVI-delen som kallas AM, ante mortem, i Stockholm. I dag är det alltså hans specialitet.

Han tar en klunk kaffe, tystnar en stund innan han berättar om alla de tiotusentals kroppar som ligger nedgrävda i Ukraina i väntan på identifiering.
– Mest troligt är att det blir en internationell DVI-insats där, när freden väl kommer, säger han.
Och mer uppgifter kommer det att bli, fortsätter han. Med klimatförändringarna kommer enorma skogsbränder och översvämningar, naturkatastrofer som riskerar att orsaka tusentals dödsoffer.
– Jag är övertygad om att DVI-verksamheten kommer att bli allt viktigare. Det är inte frågan om om, utan när nästa stora händelse inträffar som kräver vår insats.

Lasse konstaterar att DVI-personalen är en bortglömd kategori poliser. Kanske, funderar han, beror det på att DVI-verksamheten börjar när blåljusen slagits av.

Hans värsta minne från arbetet är det han kallar för ”Örebroupplevelsen” 2021, den där nio personer omkom i en flygolycka.
– Jag var ansvarig för att informera familjerna och jag har aldrig upplevt så stark ångest i en lokal som då. Det satt 60 anhöriga i aulan jag bokat för ändamålet. Någon kräktes, någon svimmade och någon skrek rätt ut. Det glömmer jag aldrig.

Han konstaterar att DVI-personalen är en bortglömd kategori poliser. Kanske, funderar han, beror det på att DVI-verksamheten börjar när blåljusen slagits av och att DVI-teamens uppgift enbart är att identifiera de döda, inte att ta reda på dödsorsaken.
– Men att identifieringen av en död människa blir rätt är så klart jätteviktigt. Vår uppgift är ju att hjälpa människor att få ett avslut och det har en enormt stor betydelse. Det är först då som de kan gå vidare i sitt sorgearbete.

DVI – Disaster Victim Identification

  • Sverige var 1966 det första landet i världen med en fast DVI-grupp. I dag är Sverige uppdelat i fyra DVI-områden, som alla har var sitt team, Norr, Stockholm, Väst och Syd.
  • De cirka 220 DVI-utbildade poliserna är antingen inriktade på PM, post mortem, efter döden, eller AM, ante mortem, före dö 120 inom PM och 110 inom AM.
  • AM-teamen arbetar med att identifiera offren genom att samla in information från efterlevande, men också genom att samla in fakta från omgivningen i form av vittnesmål och föremå PM-teamen utgår ifrån den information som kan samlas in utifrån de mänskliga kvarlevorna.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
X
E-post
Annons
Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser