Den 59-åringe stockholmaren är känd som en frontfigur i kampen mot gängen. I fjol släppte han boken ”Spaningsledaren från Rinkeby” och har återkommande dykt upp i tv-rutan när det hettat till i den undre världen.
När Polistidningen träffar Mats Lindström befinner sig hela tillvaron i limbo. Så har det varit ett tag nu.
I mitten av december dömdes han för grovt tjänstefel i hovrätten. Påföljden, villkorlig dom och 60 000 kronor i böter, kan han leva med. Brottsrubriceringen grovt tjänstefel är värre. Om den står sig får han sparken. Det har PAN slagit fast i ett enhälligt förhandsbesked.
Mats Lindström har valt att överklaga domen till HD. Det är en sista chans att rädda jobbet.
– En stor del av identiteten går förlorad om man blir av med jobbet. Jag vill vara Mats Lindström i just den här kontexten, som är duktig på att jobba mot grov organiserad brottslighet tillsammans med spanare, utredare och åklagare. Det är en viktig del av vem är jag är. Det vore väldigt tråkigt att förlora det, säger Lindström.
Han känner viss ånger. Samtidigt vill han varna för konsekvenserna som hans dom kan få för kåren.
Vi kommer återkommer till det.
Fallet handlar om en källhantering som gått snett. Det hela tar sin början 2 januari 2024 när Lindström, genom en civilanställd poliskollega, kommer i kontakt med en 29-årig man som tillhör ett kriminellt nätverk.
Mannen säger sig vilja lämna brottsligheten och erbjuder sig att lämna information för att kunna bura in toppskiktet i det kriminella nätverket. Han ser det som enda chansen till att hoppa av.
Kontakten fördjupas. Lindström och 29-åringen träffas vid två tillfällen och hörs återkommande över Signal. Källans uppgifter leder så småningom till att polis stoppar en kvinna i en bil utanför Västerås den 29 januari i fjol.
I bilen hittas 14 kilo hasch. Tillslaget leder vidare till ett garage i Sala, varifrån kvinnan hämtat upp narkotikan. Där säkras ytterligare 48 kilo hasch.
När det visar sig att garaget tillhör källan blir krisen ett faktum för Mats Lindström.
– Jag tänkte: Vad fan är det som händer? Har han lurat mig? Så fort jag förstod att han var involverad bröt jag kontakten med honom direkt, säger Lindström.
Svea hovrätt anser att Lindström måste ha förstått att källan var involverad i narkotikahanteringen och därför borde ha upprättat en polisanmälan. Källan, som friades av hovrätten, har i förhör sagt att Lindström ”visste allt” och utnyttjade honom som infiltratör.
Rätten pekar bland annat på att källan talat om ”min packare” och att Lindström uppmanat honom att ”använda handskar” i meddelanden på Signal.
– Källan hade ju kontakt med någon involverad. Jag tänkte att ”min packare” var den personen, hans kompis som hade infon liksom. Jag trodde att det var någon som var över honom eller på samma nivå, men inte under honom, säger Lindström.
Hovrätten tycker inte att spaningsledarens förklaringar är trovärdiga. I domen slås fast att det utifrån konversationerna ”inte går att dra någon annan slutsats” än att Lindström fattade att källan själv handskades med knarket.
Det bestrider Lindström. Han framhåller att en av åklagarna i tingsrätten, som drev åtalspunkterna om narkotikabrott mot källan och transportören, stöttade hans försvarslinje.
– Han bedömde att jag var trovärdig och avslutade sin plädering med att säga att källor ska skyddas till varje pris, säger Lindström.
Åklagaren som drev åtalspunkterna mot Lindström yrkade däremot på att tjänstefelet skulle betecknas som grovt. Utfallet i tingsrätten blev oaktsamt tjänstefel, ett brott av normalgraden, som inte skulle kosta honom jobbet. Men åklagaren valde att överklaga och vann alltså i hovrätten.
Gällande uppmaningen om handskarna hävdar Lindström att det var en extra säkerhetsåtgärd för att skydda källan.
– Om han i sin iver att komma nära hade känt sig tvingad att hjälpa till att lasta narkotikan ville jag inte att han skulle få problem. Jag ville jag inte att han skulle lämna fingeravtryck eller DNA-spår. Det skulle innebära att han skulle bli exponerad som källa och utsättas för livsfara.
Frågan hänger kvar: Vad skulle informatören ha handskar till om du inte trodde att han hanterade narkotikan?
– Jag förstod att han var nära narkotikahanteringen. Jag var rädd att han skulle kunna komma för nära. Det är väl det jag kan säga. Så här i efterhand skulle jag kanske dragit öronen åt mig.
Det har också kommit fram att Lindström gav en av polisens skyddsvästar till källan.
Varför gav du honom västen?
– Han hade fått stryk på krogen och var rädd. Så han fick en utrangerad skyddsväst av mig som han blev tacksam och glad över. Det var en förtroendeskapande åtgärd.
Men rent krasst så gav du polisiär utrustning till en nätverkskriminell.
– Så här i efterhand var det såklart dumt tänkt. Men västen hade inget värde för myndigheten och en väst hade han kunnat köpa varsomhelst. Tanken var att om jag skapar förtroende så kunde vi få information om en container med 1,2 ton narkotika och vapen. Det hade varit en billig investering, fram för allt jämfört med summorna som polisen betalar ut till registrerade källor.
Med facit i hand hade Mats Lindström gärna haft allting ogjort. Helst inte tagit sig an källan från första början.
Samtidigt backar han inte, upplever ingen skuld eller skam.
– Det är klart att poliser inte ska begå brott. Men i mitt fall tycker jag att jag försökt lösa uppgiften så bra som jag bara kunnat. På ett område som är svårt och helt oreglerat. Det tas ingen hänsyn till att jag jobbat mot grovt kriminella i 30 år. Ett misstag och jobbet ryker. Det finns inte mycket utrymme om något går fel.
Att hovrätten lägger så stor vikt vid att en polisanmälan borde ha gjorts förstår Lindström inte. Han framhåller att det tvärtom är vanligt att ärenden kan drivas ett bra tag innan en polisanmälan upprättas, exempelvis först när hemliga tvångsmedel ska sättas in. Han anser han sig även ha fullgjort rapporteringsskyldigheten genom att löpande ha underrättat sin chef om källkontakten.
Det är här han kommer in på sina farhågor för kåren. Lindström understryker att arbetet med källor är en oreglerad verksamhet. Rättsliga gråzoner ligger alltid nära och ibland måste man navigera efter sin intuition.
– Källinformation är livsviktigt om vi ska vinna stora ärenden mot den grova organiserade brottsligheten. Och det är bara kriminella som har den. Därför måste vi ha den kontakten, säger Lindström.
Spaningsledaren upplever en stark press att ”lyckas till varje pris” i kampen mot gängkriminaliteten.
– Vi ska vara offensiva och våga utmana lagstiftningen. Det kommer från högsta ort. Men när det blir problem för enskilda medarbetare finns ingen där som har din rygg. Det hamnar på ditt ansvar. Det här handlar inte bara om mig, det är flera andra fall om källdrivningar som granskas just nu, hävdar Lindström.
Han tar upp andra exempel.
– Säg att en vaktmästare i Tensta hittar två vapen i en källare. En radiobilspatrull bärgar vapnen. Men man skriver inte ut vaktmästarens namn, utan man skriver en annan historia i anmälan för att skydda källan. Men skulle någon sedan åka på ett osant intygande finns ingen där och backar upp.
Tycker du att myndigheten ska backa upp lagbrott och tjänstefel?
– Svaret kommer alltid vara nej på den frågan. Det jag vill peka på är problematiken med källhanteringen. Personer som lämnar information till oss utgår ifrån att vi kan skydda dem. Många skulle aldrig lämna info om vi skriver ut deras namn och att de behöver vittna. Vi har ett problem med att folk inte vågar vittna, en tystnadskultur som man försöker ta sig runt. Det är svårt när intressen krockar. På ena sidan står sanningsplikten i FU – på andra sidan källors rätt att vara anonyma.
Poängen är, enligt Lindström, att svåra balansgångar mellan lagtext och praktisk verklighet landar tungt på poliser i första och andra linjen.
– Det ställs stora krav uppifrån på gemene polisman. Den här domen riskerar att leda till att vi får försiktiga och nervösa poliser som inte vågar ta beslut och ligga i framkant.
Vad sker härnäst? Mats Lindström är avstängd i väntan på besked om HD kommer att ta upp hans fall. Det väntas dröja minst ett par månader.
Att hovrätten och tingsrätten landat i olika slutsatser baserat på samma bevisning ger en gnutta hopp om prövning. Det är emellertid svårt att veta. Blir det nej är karriären som polis över. Efter 31 år inom Polismyndigheten.
Vad tänker du om framtiden?
– Ja… Jag tänker att jag får se hur det här slutar först. Man får ju inte vara naiv, så jag förbereder en plan B. Om det här skulle gå dåligt.
Vill du avslöja något?
– Nej. Men jag ska inte vara författare.
Om fallet
Västmanlands tingsrätt dömde Lindström för tjänstefel av normalgraden och olovligt förfogande (överlämnandet av skyddsvästen). Han friades från misstankar om brott mot tystnadsplikten.
Den 29-årige källan dömdes för till tre års fängelse för grovt narkotikabrott.
Den kvinnliga transportören dömdes till två år med samma brottsrubricering.
Den civilanställde kollegan var åtalad för tjänstefel men friades.
Svea hovrätt skärpte rubriceringen till grovt tjänstefel och dömde Lindström till villkorlig dom och dagsböter på 60 000 kronor. I övrigt fastställdes tingsrättens dom.
Källan friades helt av hovrätten. Rätten bedömde att han visserligen hanterat narkotikan men saknat uppsåt då han trott att han samarbetat med Polisen.
Transportören fick påföljden skärpt till fem års fängelse.
Kollegan friades även i hovrätten.
