Jag är väldigt förtjust i det nya sättet att tänka polisarbete. Att uppmuntra ett framåtlutat förhållningssätt. En anda som genomsyras av att man tar tag i problemen och löser dem tillsammans i stället för att hitta utrymmen mellan stolarna där de kan gömmas och glömmas. Att fokusera på de mest brottsaktiva, att jaga dem så att livet som kriminell blir så svårt och obekvämt som möjligt.
Men det finns en baksida på allt, så även detta sätt att jobba. Ändamålet helgar förstås inte alla medel. Om vi poliser inte hade behövt ta hänsyn till de regler som skapats för att skydda mänskliga rättigheter, hade vårt resultat kunnat nå oöverträffade höjder. Vår effektivitet hade kunnat maximeras. Brottsoffren hade jublat och alla som vill se hårdare tag mot brottslingar hade hyllat polisens arbete. Men vad blir priset? Om poliser gjorde raider med husrannsakningar i varje flerbostadshus i ett utsatt område så hade vi med säkerhet uppdagat massor av brott som vi annars inte hade kunnat upptäcka. På samma sätt om vi utan brottsmisstankar får möjlighet att kroppsvisitera alla för att leta efter droger eller stöldgods. Om vi fick avlyssna människor utan brottsmisstanke eller låsa in personer i förebyggande syfte skulle kriminaliteten påverkas enormt. Det är lätt att bli attraherad av en sådan retorik och köpa nackdelarna i strävan att få fördelarna.
Detta sätt att bedriva polisarbete har dock prövats förr. En poliskår med obegränsad makt är ett av fundamenten i diktaturer där det främst är meningsmotståndare, regimkritiker eller utpekade syndabockar polisen jagar.
I USA ser vi en offensiv migrationspolitik där ICE-poliser, maskerade upp till ögonen, jagar ”illegala immigranter” med våldsamma metoder. Även medborgare blir fängslade och inlåsta innan man kontrollerar deras rätt att vara i landet. Effektiviteten har satts i första rummet och lagstiftningen och rättssäkerheten har ställts åt sidan. Långsamt, men fullt iakttagbart, glider rättsstaten över och blir en auktoritär polisstat. Två amerikanska medborgare har skjutits till döds under ICE:s framfart. Hittills.
Som lärare i juridik i ett demokratiskt land som Sverige ser jag därför som min uppgift att utbilda nya poliser så de blir handlingskraftiga och framåtlutade, men samtidigt väl förankrade i rättssystemets grunder och med bibehållen respekt för de mänskliga rättigheter de också är satta att skydda. Jag vill att de har en förståelse för att effektivitet måste ställas mot människors integritet och rättsliga skydd. Att detta skydd tillfaller alla och att en polismakt som arbetar utanför lagens gränser inte är mycket bättre än den organiserade brottslighet den vill bekämpa.
Svensk polis ska kunna lagen och veta hur den bäst ska användas. De ska vara tuffa, korrekta och förutsägbara men också rättvisa och schysta. Då blir svensk polis både effektiv och respekterad.
