ANNONS;

ANNONS:

 
 


Så här ser Polistidningen nummer 5 ut. Den delas ut runt den 18 oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Vi måste skydda den som skyddar! 

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

Brott på export

Publicerad 2012-03-26

Reportage I Litauen har den organiserade brottsligheten bekämpats med hårda tag. Det har lett till att brotten i landet minskat och att en del av kriminaliteten flyttat utomlands. Bland annat till Sverige.

litauen:

Folkmängd: 3,2 miljoner

Huvudstad: Vilnius med ca 540 000 invånare

Gränsar till: Lettland, Vitryssland, Polen och Ryssland

EU-medlemskap: sedan 2004

Arbetslöshet: För närvarande 15,6 procent, vilket är fjärde högst i EU. Ungdomsarbetslösheten är hela 33,6 procent.

Rättsväsendet: Lågt förtroende hos allmänheten och utbredd korruption inom polisen.

Källa: Svenska ambassaden i Vilnius

Sedan järnridån gick upp och Litauen anslöt sig till EU har kriminaliteten i landet förändrats och en allt mer professionaliserad organiserad brottslighet vuxit fram. Gängmedlemmarna är unga, tekniskt kunniga och vet hur de ska skaffa sig värdefull information. Dessutom har de goda kontakter både inom och utanför Litauens gränser. Ofta handlar de med bilar, droger och människor. Och de nöjer sig inte med att verka på den inhemska marknaden. 

I utkanten av Vilnius ligger Mykolas Romeris-universitetet. Här arbetar Aurelijus Gutauskas, professor i straffrätt, som länge följt Litauens brottsutveckling.
– Den organiserade brottsligheten i landet är ett stort problem och det litauiska rättsväsendet har satsat hårt på att bekämpa kriminaliteten, berättar han.
Till sin hjälp har polisen haft flera lagändringar som har lett till ett effektivare arbete. De har bland annat fått större möjligheter till spaning och att konfiskera kriminellas tillgångar.
Särskilt kraftfull var en lag som senare visade sig konstitutionsvidrig.
– Under en period var det möjligt att hålla personer fängslade i tre månader, enbart på misstanke om att de hade koppling till brottslig verksamhet. Många häktades innan själva utredningen drog igång, säger Aurelijus Gutauskas.

Edmundas Jankunas och Aurelijus Gutauskas. Foto: Ester Sorri

Men efter några år hamnade en oskyldig person i fängelse och det uppdagades att förfarandet var oförenligt med Litauens grundlag. Därför tillämpas inte häktningar enbart på lösa misstankar längre.
– Men under den tiden hann polisen ändå slå tillbaka en del av den brottsliga verksamheten, konstaterar Aurelijus Gutauskas.

Han visar på den officiella statistiken och berättar att de hårdare tagen ledde till att antalet brott i Litauen minskade. Även om den organiserade brottsligheten fortsatte att ha en stark ställning. Och de flesta brott som begås i Litauen, sker fortfarande under gängens beskydd.

Edmundas Jankunas är chef för den litauiska kriminalpolisens internationella verksamhet. Han har sett att en del kriminella valt att lämna Litauen för att i stället bosätta sig utomlands.

”Vi hade en god och fungerande samverkan med er svenska sambandsman. Nu blir vi tvungna att hitta nya kanaler för samarbetet.”

– Många bor i till exempel England och Spanien där det finns större litauiska samhällen. Några bor även i Sverige, säger han.
Analyser av brottsligheten visar att de kriminella blir allt mer professionella och att de odlar goda relationer med andra kriminella gäng, både inom och utanför Litauens gränser. Men en brottslighet som blir allt mer internationell kräver också ett fungerande polissamarbete över gränserna, menar Edmundas Jankunas. Snabba underrättelser är a och o för brottsbekämpningen. Därför beklagar han att den svenska sambandsmannen för Norden drogs in från Litauen i höstas. Tanken är att de svenska så kallade PTN-sambandsmännen som är på plats i EU-länderna ska ersättas av en ambulerande person och att polissamarbetet inom Europa främst ska ske via Europol.
– Vi hade en god och fungerande samverkan med er svenska sambandsman. Nu blir vi tvungna att hitta nya kanaler för samarbetet, säger han.

Lars Norberg är den nordiska sambandsman som senast var på plats i Vilnius. Nu är han tillbaka på sitt arbete som kriminalinspektör vid Rikskriminalpolisen igen.
– Den litauiska brottsligheten är ett stort problem även i Norden. Därför har det varit värdefullt att ha upparbetade kanaler till våra litauiska kollegor. Det är till exempel vanligt med litauer på stöldturné. I somras hade vi också ett traffickingfall, säger han.
Som sambandsman har Lars Norberg vid flera tillfällen kunnat förvarna skandinavisk polis om litauer på väg till Sverige för att stjäla egendom. Informationen har han fått från de litauiska kollegernas avlyssning.
– Sådan information är ovärderlig. Det hände vid flera tillfällen att svensk polis var redo redan innan ligorna kom till gränsen. 

Sverige och Norge har drabbats hårt av de stöldturnéer som litauiska brottslingar gjort, men också av omfattande smuggling av metaamfetamin. Nästan allt metaamfetamin som säljs i Sverige är tillverkat i Litauen, ofta under enkla förhållanden ute på landsbygden.
– Det krävs inte mycket kunskap för att tillverka metaamfetamin. Samtidigt är de illegala labben svåra att spana på, det är inte många som avslöjas. För att förhindra att metaamfetaminet kommer in i landet är vi beroende av snabb information från litauisk polis, säger Lars Norberg.

Arbetslösheten och fattigdomen i Litauen är stor, vilket underlättar för de kriminella gängen att locka till sig nya medlemmar. Den utbredda fattigdomen är också en förklaring till att litauerna är beredda att resa långt för att begå stölder, menar Lars Norberg.
– Med risk för att sticka ut hakan, tycker jag att man ska vara på sin vakt om man ser en litauisk bil i sitt område, säger han.
Och han får delvis medhåll av sin litauiska kollega, Edmundas Jankunas.
– Många litauer lever och arbetar i Sverige som vilka lagliga medborgare som helst. Men det finns kriminella som väljer att åka till Skandinavien för att stjäla egendom eftersom det är relativt enkelt. Ni låser inte in era saker så väl, och det känner de till, säger han.

Annette Ulvenholm Wallqvist