ANNONS;

ANNONS:

 
 


Så här ser Polistidningen nummer 5 ut. Den delas ut runt den 18 oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Vi måste skydda den som skyddar! 

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

Människan väger lätt
på Moder Justitias våg

Publicerad 2014-02-05

Krönikan En vårdag genomförs en stor polisinsats för att gripa fyra män, misstänkta för tjuvjakt på varg. De blir häktade och fråntas sina vapen, något som är ett hårt slag mot en som delar in året i ”före och efter älgjakten”. Jag kan tänka mig att det raljeras vilt medan man tittar på polishelikoptern som rör sig ovanför byn: ”Om man säger att man har skjutit en varg, då kommer de minsann”.

En solig sensommardag är Emma, elva år, ute och går med sina vänner. En kille, som saknar körkort för den crossmotorcykel han framför och som tidigare har skrämt Emma och hennes vänner med sin framfart på fordonet, ”kör på Emma bakifrån, hon svingas runt vid kollisionen och landar med huvudet i motsatt gångriktning och med ansiktet neråt”, som det senare beskrivs i domen. Hon dör. Killen åtalas för olovlig körning och grovt vållande till annans död. Målsägandebiträdet vill även att han skall åtalas för dråp. Han döms för olovlig körning och några andra brott, men samtliga åtal som rör Emmas död ogillas. Hans straff blir skyddstillsyn med samhällstjänst 60 timmar, och Emmas familj lämnar tingsrätten utan dotter och utan upprättelse.

Dessa två händelser inträffade på samma lilla ort under samma år. Emmas kusin och bästa vän skrev ett brev till Fredrik Reinfeldt där hon bad honom hjälpa henne förstå hur en varg kunde vara mer värd än en flicka. Det är nämligen så att de misstänkta tjuvjägarna, om åtal väcks, sannolikt kommer att få betydligt hårdare straff än killen som körde på Emma.

I mitten av 90-talet misstänktes två samer för att ha dödat en varg. Det gick inte att bevisa tjuvjakt eftersom man endast hittade en slaktplats, men ingen kropp. Inga vittnen, inga erkännanden, dock något som kan upplevas som indicier gjorde att en av männen blev dömd till ett års fängelse, för att ha forslat bort Statens vilt. Jag jämför detta med det uppmärksammade åtalet om en gruppvåldtäkt i Tensta förra året. Svea Hovrätt friade samtliga sex misstänkta, bland annat eftersom det var för mörkt i rummet och flickan endast kunde känna igen killarna på deras röster från de fyra timmar de höll henne instängd. Skillnaden i bevisvärdering är slående och min bild är att en flicka kom ut ur rättssystemet med större sår än när hon kom in.

Detta är inte ett inlägg i den känsliga vargdebatten, utan vargen får här symbolisera all Statens egendom, i denna fundering om värdet på statliga ting jämfört med värdet på en människa av kött och blod. När ministrar eller poliser mördas är det ett hot mot vår demokrati, men är det realistiskt att jämföra ett människoliv med Statens egendom?

Det är väl tänkt att vi poliser skall hålla oss neutrala och stå bakom rättsväsendet, eftersom vi själva är en viktig del av det. Nu tänker jag strunta i det för ärligt talat skäms jag för det som händer och jag önskar att lagstiftarna kan ta krafttag för att ge tillbaka den lilla människan hennes rätta värde.

Emmas kusins brev publicerades i Expressen och delades tusentals gånger i sociala medier. Svar har utlovats och jag hoppas verkligen att statsministern inte gör henne besviken …

Lisa Ahlstedt
polisinspektör i Funäsdalen, Jämtlands län

 

En reaktion på denna krönika kan läsas här:

”Av en polis kan man kräva korrekta uppgifter”

 

FOTNOT: Fredagen den 10 april dömde hovrätten 23-åringen till ett år och två månaders fängelse för grovt vållande till annans död.