Polistidningen nr 3 delades ut runt 15:e juni. Nästa nummer kommer 7:e september. Hela årets utgivningsplan finns här.
 
 
 
 
 

Arkiv

Saknaden efter blåljus blir stor

Publicerad 2016-06-09

Krönikan Det sägs att förändringar är en naturlig del av livet och något man ska igenom för att utvecklas som människa. Det är i alla fall det jag försöker intala mig nu när jag förpassar innehållet i mitt tjänsterum till flyttlådor. Näst i tur är fotot på en kvinnlig aspirant som i finuniform och vit skärmmössa stolt tittar in i kameran. Jag snuddar vid tanken att jag snart inte kommer vara en medlem av polisfamiljen längre och får sekunden senare pressa tillbaka dagens fjärde tårutbrott.

Det var inte självklart för mig att begära tjänstledigt för rikstjänsten som rättsodontolog och barnvåldsforskare vid Rättsmedicinalverket. Jag har alltid känt att jag haft en viktig och uppskattad roll som kriminaltekniker och även instrumenten att göra ett bra jobb. En tvivelaktig lön har vägts upp av tillfredsställelsen då mina och andras insatser bidragit till att fria eller fälla. Sammantaget en fantastisk erfarenhet men jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig haft betänkligheter kring polisens förmåga att skydda, hjälpa och ställa till rätta.

Åtskilliga gånger har jag nämligen erfarit hur okunskap och felprioriteringar drabbat särskilt en brottsutsatt grupp; kvinnor som utsätts av våld av en närstående man. Utsättning efter utsättning har jag fått bita mig i läppen när forensisk resurs prioriterats gänguppgörelsen och villainbrottet före platsen där en kvinna i åratal utsatts för våld och där det nu i teorin finns en chans till hjälp från omvärlden. Undantagen är fallen då våldet varit så pass grovt att kvinnan har, eller nästan har, avlidit. Då anses det mer motiverat att kriminaltekniskt klarlägga vad som hänt på platsen. Skillnaden mellan ett fullödigt utredningsunderlag och därmed ökad chans till uppklaring, fällande dom och ett liv i trygghet, kan alltså vara ett knytnävsslag eller ett tre sekunder längre tryck mot en luftstrupe. Mot bakgrund av att rikssnittet för uppklaring av våld i nära relationer är knappt 20 procent, trots att det vanligen är känt vem som kan misstänkas, finns det anledning att tro att nuvarande utredningsstrategi i dessa fall inte är särskilt framgångsrik.

Oavsett om det gäller sönderslagna kvinnor och barn eller stulna iPads ska polisen leverera kvalitativa utredningar. För detta fordras en tillfredsställande mängd resurser som fördelas rätt och utnyttjas effektivt. Vidare måste insatserna som riktas mot brottsutsatta vara baserade på den bästa tillgängliga kunskapen, det vill säga vad man vetenskapligt vet om ett visst brottsfenomen och inte vad man enligt traditionen tror fungerar.

Mina år inom polisen har varit utmanande, meningsfulla, roliga, krävande och stundtals alldeles fantastiska. Otvivelaktigt kommer saknaden efter blåljus, brottsplatser och polisfamiljen att bli stor. Nu väntar dock ett nytt spännande uppdrag, fortfarande i rättsväsendet och med samma mål som tidigare; att klarlägga omständigheterna för den som utsatts för brott. Jag ser fram emot att sätta mig in i nya arbetsuppgifter men allra först ska jag sätta upp fotot på den kvinnliga aspiranten i mitt nya tjänsterum!

 

Anna Jinghede

Tjänstledig Örebropolis, som 30 maj började som rättsodontolog vid Rättsmedicinalverket.