När Polistidningen åkte till Ludvika så fick man höra om ännu en historia där en chef, i det här fallet, gett en medarbetare lite goda råd om sin framtid i verket. Som så många gånger tidigare så handlade det om  en intern fråga där medarbetare uppfattade att arbetsgivaren bara tycktes bestämt sig. Och hade usla argument. Den fasta listan skulle införas. Så de kontaktade media…

Sveriges största myndighet har i mina ögon en allt mer problematisk relation till medier. Helst vill man styra sin kommunikation själv. Planerat, tillrättalagt och positivt ska det vara. Och publicerat i sociala medier. I senaste numret av Svensk polis kunde vi läsa om alla viktiga siffror kopplat till dessa kanaler. Hur många följarna är, hur många fler de blivit i procent, hur många olika kanaler vi finns i och så vidare

Samtidigt är man svår att nå och chefer vill eller får inte uttala sig. Allt fler enskilda poliser drar sig för att prata oroliga för att publiceras med namn och bild. Men även oroliga kring vad som händer om man väljer att tala med media. Underliga beslut rörande sekretess och långa ledtider tycks vara mer regel än undantag. Hoppas man månne på att journalisterna ska tröttna?

Det goda rådet ”Om du någon gång vill titta på en chefskarriär eller något annat då är det sällan bra att ha sitt namn på ett papper som gått till media” har vi ju tyvärr fått ta del av i olika former från olika delar av myndigheten under allt för lång tid. Det tar sig lite olika uttryck men syftet är det samma. Vi hanterar våra problem internt. Trots ett ständigt pågående arbete om högt till tak så tycks avståndet till dörren vara fortsatt kort.

När Polistidningens tillförordnade chefredaktör Emma Eneström skrev om reportaget i senaste numret av Polistidningen så väckte det reaktion. Vilket ju är fullt rimligt. Rikspolischef Anders Thornberg kände sig till och med nödgad att skriva en replik. Problemet var bara att han reagerade mer på redaktörens ordval än sin underordnade chefs. Frågan om hur ordet ”inom” betonades tycktes viktigare än att uppmärksamma att vi ännu en gång fått till oss hur känsligt det är att lyfta interna angelägenheter till media.

Anders Thornberg berättar att han bjudit in arbetstagar- och skyddsorganisationerna till ett möte. Jag hoppas att Thornberg då lägger fokuset på rätt ställe. För betoningen på ”inom” var inte det stora problemet i den här soppan. Det var att ännu en av dina chefer inte klarat av ett medialt fokus och försökt att ge ett kollegialt råd. Sådant ledarskap har vi fått nog av.

Att arbetsgivaren dessutom vände i frågan efter att den fick spridning utanför verksamheten var ju i grunden positivt men får ju ändå en att undra?

Jag som är inne på mitt 17:e år i verket får ju allt oftare frågan vad jag ska göra sen? Det är precis den här typen av händelser som får mig att känna att arbetsledarskapet inte lockar. Jag vill kunna fortsätta tala med och i media om vår verksamhet utan att det ska påverka min ”karriär”.