Inför nya trafikpolisenheter och höj statusen för det trafikpolisiära arbetet. Med ett tillskott på 4 miljarder kronor till polisens budget borde det inte vara svårt att börja vara med i nollvisionsarbetet på allvar. Dessutom kan det bli en stor vinst för den interna trafiksäkerhetspolicyn som annars riskerar att bli en bortglömd pappersprodukt.Inför nya trafikpolisenheter och höj statusen för det trafikpolisiära arbetet. Med ett tillskott på 4 miljarder kronor till polisens budget borde det inte vara svårt att börja vara med i nollvisionsarbetet på allvar. Dessutom kan det bli en stor vinst för den interna trafiksäkerhetspolicyn som annars riskerar att bli en bortglömd pappersprodukt.
En intern trafiksäkerhetspolicy inom polisen som inte ständigt uppdateras och hålls vid liv är ingen idealbild. Den blir en pappersprodukt som allt fler poliser aldrig skådat. Det är heller inte möjligt för polisen idag att bidra nämnvärt med att utveckla tanken om nollvisionen som en ledstjärna i det nationella trafiksäkerhetsarbetet. Att många polisbilsförare har svårt att hålla polisbilen på vägbanan är också ett bekymmer.
När polisen nu kommer att ges extra resurser är det ett gyllene tillfälle att utöka verksamheten och låta trafiksäkerheten och trafikfrågorna komma fram som inte skett tidigare. Trafikskadorna är ett av vår tids stora folkhälsoproblem. Vi ska inte låta oss luras av att dödstalen minskar i lågkonjunkturens spår. Trafikskadorna består och drabbar tiotusentals människor i vårt land varje år. Bristen på övervakning och närvaro på vägarna av polis är ingen ledstjärna för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. Under många år har det varit en nedbantning och nedläggning av trafikpolisenheter vid polismyndigheterna. Nu finns en chans att återskapa och införa en ny trafikpolis. Det måste finnas en status att jobba med trafik och trafiksäkerhet inom polisväsendet. Detsamma gäller inom hela rättsväsendet. Att arbeta skadeförebyggande är något som måste ske på lång sikt. Det går helt enkelt inte att göra korta insatser för att få bukt med de problem och beteenden som finns på vägarna. Attityd och förhållningssätt tar tid.
Det är alarmerande att körutbildningen på Polisutbildningen har minskat samtidigt som polisen krocknotor blir allt större både när det gäller personskador och skador på polisbilarna. Polisbilsförarna måste tränas mycket mer i bilkörning för att bli goda förebilder. Men det räcker inte. Jag menar att det borde inrättas nya trafikpolisenheter runtom i landet som svarar för en kvalificerad övervakning och kontroll av vägtrafiken. När nu Rikspolisstyrelsen får 4 miljarder kronor av regeringen till sin kassa finns en gyllene chans att polisens bidrag till det nationella nollvisionsarbetet kan vara just en ny trafikpolis i Sverige. Det krävs kunskap att hantera en laserpistol liksom det krävs kunskap av polismannen att stoppa ett tungt ekipage. Det krävs också mod av polismannen att gå ur polisbilen och tala med trafikanterna om regler, attityder och trafikmiljöer. Detta borde vara naturligt och självklart på många vis. Enligt min mening kan inte en ”allt-i-allo-polis” svara för alla dessa frågor. Det behövs helt enkelt trafikpolisenheter som är levande och aktiva i hela landet. Genom att införa kvalificerade trafikpoliser vid polismyndigheterna kommer också de unga poliser som inte fått en god förareutbildning av polisbilar att nu få förebilder vid de nya trafikpolisenheterna. Detta kan ske samtidigt som statusen höjs för trafikfrågorna och allmänheten kan få en rimlig möjlighet att träffa en polis i trafiken. Tänk om det är så att de nya poliser som utbildas idag vill ägna sig åt trafikpolisiär verksamhet och karriär. Vem vill och vem kan då vara en god förebild?
JÖRGEN LUNDÄLV
Docent trafikmedicin, enheten för kirurgi vid Umeå universitet
