Jag avundas inte de italienska poliserna just nu.
Det är ju redan tillräckligt svårt att jobba med polisuniformen på sig i ett av Europas våldsammaste länder, dåligt betalda och med frysta löner de närmaste tre åren. Nu känner de sig dessutom förlöjligade och utpekade som maktens lakejer. Och det har de all rätt att känna.
Det har kommit fram att premiärminister Silvio Berlusconi ville att de prostituerade skulle klä ut sig till poliser under de erotiska lekarna i hans villa. Bland förundersökningens dokument finns bilder från en fest på en kvinna, som håller handbojor i ena handen, med polismössa och uppknäppt polisskjorta på sig.
Alla polisfacken har protesterat mot detta, men skadan är redan gjord. Kvinnliga poliser berättar om folk som ropar ”Bunga Bunga” efter dem. Det är namnet italienarna gett orgierna i Berlusconis villa, och det är klart att de kvinnliga poliserna känner sig förolämpade.
Det blev inte bättre av att Berlusconi blev arg över att ingen inom poliskåren meddelat honom om att åklagarna avlyssnade samtalen från en del av hans medarbetare, de som fixade prostituerade till hans fester. Man skulle kanske kunna tänka sig att detta gjorde poliserna stolta, eftersom det är ett tecken på att de faktiskt gjort sitt jobb på rätt sätt, men i stället ser kåren det som en anklagelse om att det ofta läcks till högre ort.
Och visst finns det läckor när det gäller makthavare och brottsutredningar som gäller dem. Det går inte att lägga skulden bara på poliskåren, för det har varit en gällande kultur, ett sätt att leva här nere. Den som har makten har automatiskt rätt att göra som han eller hon vill helt enkelt.
Då är det inte lätt att som enskild polisman stå emot, och våga sköta sitt jobb utan att läcka till dem som är direkt inblandade. Att gå emot strömmen är aldrig lätt, speciellt inte i Italien, där det normalt innebär framtida trakasserier, uteblivna karriärmöjligheter och oönskade förflyttningar till andra änden av landet.
Ett tungt pris att betala för att man gör sitt jobb som det ska göras.
Något större stöd eller engagemang från gemene man kan kåren inte vänta sig. Bilden av den gemytlige konstapeln, som hjälper barnen att hitta hem, är inte den som italienare i allmänhet förknippar med polisen.
Den relativt nye rikspolischefen vill satsa på bättre och längre utbildning av framtidens poliser. Det känns skönt att veta att ledningen insett att det inte är bra att ha 19-åriga poliser med två månaders utbildning som ska hålla huvudet kallt och veta vad som är rätt att göra när våldsamma demonstranter slänger stenar på dem.
En proffsigare poliskår är något vi alla skulle tjäna på. Förutom Berlusconi och hans Bunga Bunga så klart.
Fast att hoppas att kulturen förändras snabbt och makthavarna plötsligt måste följa landets lagar är kanske lite väl mycket begärt. Vi får nog nöja oss med mer välutbildade poliser, än så länge i alla fall.
Text: Kristina Wallin
