På sommaren kan fetaost, oliver och sill kännas extra lockande. Saltsuget är kroppens eget sätt att få oss att kompensera för det salt vi förlorar i värmen, berättar professor Olle Ljungqvist.På sommaren kan fetaost, oliver och sill kännas extra lockande. Saltsuget är kroppens eget sätt att få oss att kompensera för det salt vi förlorar i värmen, berättar professor Olle Ljungqvist.
När det är varmt krävs mycket vätska för att hålla ångan uppe. Extra viktigt blir det om man anstränger sig. Det måste inte handla om så intensiv aktivitet för att man ska behöva dricka mer, särskilt inte om man vill vara på topp. Elitgolfare sätter ofta i sig tre-fyra liter vätska under en tävlingsrunda, till exempel.
-Sambandet är inte så komplicerat, egentligen. Man märker om man ligger fel i vätskebalansen på hur mycket man kissar. Om man springer på toa hela tiden dricker man onödigt mycket. Är urinen koncentrerad behöver man dricka mer, säger Olle Ljungqvist, som är professor i kirurgi, nutrition och metabolism vid Örebro Universitetssjukhus och Karolinska Sjukhuset.
Vid hög luftfuktighet försämras kroppens förmåga att kyla av sig, eftersom fukten i luften gör att svetten inte avdunstar på samma sätt. Då behövs ännu mer vätska.
När vi svettas förlorar kroppen även salter. Det gäller främst natrium, det salt vi använder för att lyfta smaken i matlagningen.
– Många väljer spontant att äta lite mer salt i värmen. Man tycker till exempel att sill smakar extra bra, säger Olle Ljungqvist.
Om man blir matt och trött, trots att man kissar som man ska, kan det handla om saltbrist. Men det går att förebygga. Vet man med sig att man exempelvis ska ut på en kommendering i full mundering, med skyddsväst och hjälm, gäller det att ha både vätska och salt att ta till, poängterar Ljungqvist.
Oliver och sill är ju knappast något man kånkar runt på, men att salta lite extra på det man ändå äter är ett sätt. Salta mandlar och andra nötter är också behändiga att ta med.
Bästa vätskan att fylla på med är oftast vatten. I mer ansträngande lägen kan sportdryck vara bra, enligt Olle Ljungqvist.
– Sportdrycker innehåller ju salter och det är inga jättemängder socker som ingår. Det är inte alls som läsk. De frisätter inte en massa insulin, säger han.
Han betonar att man kommer långt genom att helt enkelt lyssna på den egna kroppens signaler. Någon överhängande risk att dricka för mycket finns inte för friska individer, enligt Ljungqvist.
Otränade förlorar mer
vätska vid ansträngning
En tydlig indikation på vätskebalansen är kisset. Är det mörkt och koncentrerat behöver man dricka mer.
Vätskeförlusten vid ansträngning är mycket större om man är otränad, eftersom man då ligger närmare sin maxkapacitet.
Vid ansträngning i kyla gäller det att ha material närmast kroppen som transporterar bort svetten. I sommarvärmen gäller motsatt princip. Om inte svetten stannar närmast kroppen förlorar man vätska, utan att kroppen kyls ned.
Vätskebrist förvirrande
För att kroppen ska fungera måste vätskenivån hållas mycket konstant, något som styrs av en rad system. Vätskebalansen och saltbalansen är intimt sammanflätade, då framförallt natrium som reglerar en stor del av vätskebalansen.
Vid vätskebrist minskar blodvolymen, vilket leder till att hjärtat pumpar ut mindre blod för varje hjärtslag. Vanliga symptom på uttorkning är trötthet, lågt blodtryck, torr hud med klåda, sveda vid vattenkastning på grund av koncentrerad urin, förvirring, muntorrhet och törst.
Källor: Nationalencyklopedin,
artikeln ”Vätskebalans i frilufts-
och motionssammanhang”
av läkaren Thure Björck,
Wikipedia
