Värderar man tidstjuven i pengar så slösas någonstans mellan 50-100 miljoner kronor bort. Detta lågt räknat, skriver Kay Bauer.
För en tid sedan ställde jag en spontan fråga på sociala medier där jag frågade poliser i hela landet om tidstjuvar. I svaren gick som en röd tråd att man hade synpunkter på väntetider, inloggningstider, onödiga moment, onödiga inmatningar, administrativt skit och lösenordshysteri. Datorn, som skulle bli vår vän, hade blivit vår värsta fiende.
”Värderar man tidstjuven i pengar så slösas någonstans mellan 50-100 miljoner kronor bort. Detta lågt räknat.”
I samma veva blev jag kommenderad till ett annat arbetsställe och konstaterade att datorn var trög som sirap och att jag fick lägga drygt 40 minuter om dagen på att vänta på att datorn skulle ”tänka klart” och att starta om den, vilket jag fick göra flera gånger om dagen. Vissa moment gick snabbare om jag tog mig till mitt ordinarie arbetsställe, utförde jobbet där och sedan åkte tillbaka. Handgrepp som vanligtvis tog bråkdelen av en sekund kunde ta flera minuter. ”Felet” berodde på att jag var placerad i en annan server än min hemmaserver. När det så småningom fixades gick min dator, grovt tillyxat, 66 gånger snabbare.
Frågan är nu; Hur vanligt är det här i polissverige?
Av 28 952 anställda inom Polisen är det enligt expertis på området inte mindre än 4 300 personer som varje dag sitter och arbetar mot ”fel” server. Man vistas permanent eller tillfälligt vid en dator som inte är direkt kopplad till den egna servern. Det kan till exempel handla om en radiobilspatrull som avrapporterar på annan station än den egna. Om man underdriver kraftigt och påstår att dessa personer sitter och glor på en till synes stillastående dator i 20 minuter varje dag så innebär det att personal sitter och väntar framför skärmen i 86 800 minuter varje dag. På ett arbetsår slösas 19,6 miljoner minuter bort. Det motsvarar 327 000 timmar varje år.
Till det ska läggas alla andra tidstjuvar som att leta efter försvunna beslag, rätta felaktigt inskrivna beslag och försöka korrigera de förbannade kompatibilitetsproblemen med PDF-filer i DUR, ett problem som aldrig verkar kunna rättas till. Och varför ska jag redovisa fullständigt meningslösa uppgifter om vem som verkställde ett anhållande eller en häktning och när det skedde?
Listan kan göras oändligt lång och det hade behövts ett utvikningsblad i Polistidningen för att presentera alla tidstjuvar.
Hur mycket allt summa summarum kostar i tappade sugar, onödig avslutningsövertid och framför allt negativa arbetsmiljökonsekvenser som stress och sjukskrivningar går nog inte att beräkna men jag är inte främmande för att det kostar flera hundratals miljoner kronor.
Tyvärr har datorns intåg hos polisen inneburit att mer och mer administration har spritts ut på personer som saknar rätt kompetens. Datorerna används inte på rätt sätt och det görs fel saker. Datorerna underlättar många arbetsuppgifter men resultatet har blivit att datorerna idag är vår värsta fiende.
Kay Bauer
Utredare på Kriminalsektionen i Malmö där han också är skyddsombud.
