Från mitt horisontalläge i hängmattan under sköna sommardagar har jag haft möjlighet att bevaka händelseutvecklingen i de sociala medierna mer intensivt än annars.
”Pia har nämligen förstått att när man ger feedback tar det sju positiva saker att väga upp en negativ. Hon kallar det logiskt nog 7:1-teorin.”
Vid sidan om semesterhälsningar från allsköns resmål har flödet från kollegor emellanåt karaktäriserats av inlägg med mer allvarsamt innehåll. Missmodiga kollegor som givit uttryck för arbetsrelaterad frustration. Mellan raderna har jag kunnat urskilja några gemensamma nämnare – otillräcklig mängd bekräftelse, klappar i ryggen och positiv feedback.
Samtidigt som detta utspelade sig i mitt twitterflöde pågick fotbolls-EM. Jag lyssnade till en intervju med Pia Sundhage där hon på bred göteborgska lite flåshurtigt proklamerade sin enkla filosofi: ”Laget före jaget” och ”ha roligt”. Kort därefter fick jag från läktarplats på gamla Ullevi bevittna hur denna ledarikon coachade sitt lag mot storseger mot Finland. Detta fick mig att börja fundera. Hur får man ett helt maskineri att samspela, lyfta varandra och det viktigaste: Att bli ett segrande lag?
Jag blev nyfiken och ville veta mer. Jag vände mig till Google för svar. Sökmotorn fick fnatt på söksträngen ”Pia Sundhage + ledarskap + filosofi”. Redan vid ett klick på den första länken var jag något på spåren:
”Jag skapar förtroende genom att lägga tid på relationer. Det krävs relation för prestation och det handlar mycket om respekt”. Jag scrollade vidare och Pia fortsätter: ”Spelare i ett lag är varandras arbetsmiljö och kan göra varandra bra. Det gäller att uppmärksamma och förstå vad andra är bra på”. Hon lämnade mig med ett avslutande mer konkret tips. Pia har nämligen förstått att när man ger feedback tar det sju positiva saker att väga upp en negativ. Hon kallar det logiskt nog 7:1-teorin.
Sofistikerat tänker jag. Eller vänta nu …? Det handlar ju om basala psykologiska inlärningsprinciper. Att berömma och uppmuntra en handling stimulerar individen att prestera ännu bättre eller i vart fall lika bra. Att negativt förstärka däremot, skapar osäkerhet och ovilja inför framtida prestationsförsök. Jag är själv fostrad i idrottsvärlden, företrädesvis i lagsporter. Jag var en typisk humörspelare. Skillnaden mellan bänknötning i utvisningsbåset och succé var ofta hårfin. I praktiken: utskällning av tränaren för den brända målchansen eller uppmuntran att fortsätta skjuta på mål.
Att få en arbetsplats att andas motivation och positivism är svårt. Det kräver tålamod, engagemang och inte minst vilja. Det motsatta, att hamna i en nedåtgående spiral är däremot mycket lätt och kräver vare sig list eller uthållighet att åstadkomma. Vad värre är. Det negativa blir som en bromskloss i maskineriet, som en smitta som sprids bland trötta medarbetare.
Ja, jag är naiv ibland, om det råder ingen tvekan. Jag är dock övertygad om att svensk polis kan bilda sjuhelsikes motiverade laguppställningar och bjuda på vinnande spel. Utan gula eller röda kort. Allt som krävs är lite kollektiv Pia Sundhage-filosofi.
Let the game begin.
Anna Jinghede
Kriminaltekniker i Örebro
Vinnare av Polistidningens kröniketävling