
I ett land där vart fjärde hushåll har katt eller hund är det svårt för en allergiker att skydda sig. Att vaccinera sig kan vara en lösning.

I ett land där vart fjärde hushåll har katt eller hund är det svårt för en allergiker att skydda sig. Att vaccinera sig mot det allergiframkallande ämnet kan vara en lösning. Men det är ingen quick fix. Räkna med att det tar flera år att nå resultat.
Ögonen och halsen sticker och kliar. Näsan rinner. Snart blir det svårt att andas. Det är en katt i lägenheten där du och dina kollegor ska göra en husrannsakan. För den som lider av svår pälsdjursallergi innehåller polisjobbet ytterligare en osäker faktor att förhålla sig till. Och med tanke på att mer än var tionde vuxen svensk är allergisk mot pälsdjur är det inte något marginellt problem.
allergivaccin –
Så funkar det
Det korrekta namnet för allergivaccination är hyposensibilisering.
En väldigt låg dos av det allergiframkallande ämnet sprutas in under huden.
Efter en introduktionsfas på sju till femton veckor, då dosen ökas succesivt, går man över till att få injektioner var sjätte vecka.
Behandlingen tar mellan tre och ett halvt och fyra år. Oftast märks en effekt redan efter något halvår.
För att få varaktig effekt måste behandlingen fortsätta.
Det finns dock hjälp att få för den som har en så allvarlig allergi att det blir svårt att klara arbetet. Men det tar tid. Ungefär tre till fyra år, närmare bestämt. Sprutor och läkarbesök var sjätte vecka är vad du måste du stå ut med om du vill försöka bli av med din allergi. Men botad blir man inte, bara mindre allergisk.
– Vi behandlar bara dem som har uttalade problem med sin allergi trots full medicinering och är utsatta i sitt yrke. Det handlar både om direkt kontakt, som att det finns en katt i en bostad där man måste gå in, och om indirekt exponering. Som att man får besvär när man kommer i närkontakt med personer som har katt eller hund hemma, säger Victoria Strand, överläkare på Astma- och allergimottagningen vid S:t Görans sjukhus i Stockholm.
Varje år behandlas ungefär 50 personer med allergivaccin mot pälsdjur på mottagningen, som är en av Sveriges största. En del av dem är poliser.
– Att poliser söker sig hit för att behandla sin pälsdjursallergi är inte alls ovanligt, och det är både mot hund och katt. De kan utsättas för olika sorters exponering i jobbet. Till exempel om de ska åka i en bil där det finns en hund, eller om de jobbar nära en kollega som är hundförare, säger Victoria Strand.
Att behandlingen tar tid är en sak. Men det är inte säkert att resultatet blir det önskade. En del får avbryta behandlingen i förtid för att de får för kraftiga allergiska reaktioner. Risken för biverkningar i form av allergiska reaktioner gör också att det tar en stund i samband med varje spruta. Man måste stanna kvar på kliniken eller sjukhuset åtminstone en halvtimme efteråt, för att snabbt kunna få vård vid en kraftig reaktion.
Vad kan behandlas?
Allergier mot:
Pollen.
Pälsdjur.
Insekts – bi- och getingstick.
Andra blir bättre, men inte så bra som de hade hoppats. Mellan 70 och 80 procent av dem som påbörjar behandling mot katter blir bra. Vaccinet mot hundar är ännu inte lika effektivt, berättar Hans Grönlund som är docent i immunologi vid Karolinska Institutet.
– Där är det kanske 20 procent som upplever en klar förbättring. Det beror på att extrakt av hår och mjäll från hundar, det vill säga det som injiceras vid behandling, inte innehåller tillräcklig mängd av de allergiframkallande molekylerna. Sedan skiljer det sig mycket mellan olika hundar, bland annat beroende på ålder, kön, ras och pälsens beskaffenhet – till exempel hur ofta hunden tvättas.
Det pågår mycket allergiforskning för närvarande. Hans Grönlund nämner bland annat ett projekt där man analyserar blivande polishundar för att lära sig mer om hur olika valpar och kullar skiljer sig åt när det gäller hur allergiframkallande de är. I förlängningen kan man tänka sig att välja hundar ur ett allergenperspektiv, förklarar han.
– Det skulle underlätta väldigt för poliser som är hundförare, och som exempelvis har barn som är allergiska.
Text: Anna Hjorth
Frilansjournalist