Beatrice Ask skriver i Expressen den 6 maj ”Experter med rätt att leda polisförhör”, att hon vill se en framtida polis där experter leder förundersökningar. Experterna skulle, enligt Ask, bestå av civilanställda med utökade polisiära befogenheter. Anledningen skulle vara att fler civila leder till ökat antal uppklarade brott, vilket i dag inte görs i tillfredsställande utsträckning.
Reaktionen på debattinlägget från Ask lät inte vänta på sig. Hon fick skarp kritik både från Polisförbundet och enskilda poliser. Många blev upprörda över Asks förenklingar av polisyrket, och den något svartvita bild hon målade upp gällande polisers kompetens och kunskap. Rubriken ”Experter med rätt att leda polisförhör” kunde tolkas på olika sätt, vilket den också gjorde. Är det inte experter som leder polisförhör i dag? I många fall är nog poliser som leder förhör, just experter på det.
Man kan tolka Asks bild av den svenska polismannen som en person som inte besitter så mycket annan kompetens, än att bruka våld och släpa fyllon på lönehelger. Att justitieministern beskriver poliser så på en publik debattsida gynnar knappast polisens kamp för högre löner. Men man kan också se det som att Ask försökte förmedla behovet hos en modern polis av bred kompetens, där olikheten i erfarenhet och yrke kan leda polisen framåt. Så vill jag åtminstone tro att Ask menade, justitieminister som hon är. I det ljuset blir det lättare att förstå att det kan behövas även andra experter än poliser som leder förhör.
För det kan ju Ask ha rätt i. Om det nu var så hon menade?
Min kritik mot innehållet i debattartikeln balanseras mellan det akademiska och det polisiära. Det finns ett perspektiv som ofta faller bort i debatten om polis eller akademiker, nämligen alla de poliser som utgör både och. Både akademiker och polis.
I rekryteringen av poliser under senare år har RPS uttryckt önskemål om sökande med akademisk bakgrund. Ett antagande är att anledningen till detta varit, att bredda bakgrund, kunskap och erfarenhet i den svenska poliskåren. Ett initiativ helt rätt i tiden, när beprövad vetenskap och forskning blir alltmer efterfrågat. Medborgarna kräver resultat för sina skattepengar, och dessa ska vara mätbara och validerade.
Den svenska poliskåren består av många olika individer, med olika intressen, fallenhet, bakgrund och utbildning. Den speglar den mångfald som finns ute i samhället, vilket ju måste vara en stor fördel för svensk polis.
Att generalisera hur en polis kompetens ”är” blir fel. Det finns många poliser som är skickliga yrkesmän, som både kan bruka våld vid behov, och utreda komplicerad brottslighet. Det finns poliser som aldrig skulle kunna tänka sig att utreda, medan åter andra hellre utreder på krim än går med uniform på stan. Kanske är de sistnämnda några av alla de akademiker, som på senare år kompletterat sina långa universitetsutbildningar med Polisutbildningen.
Ask skriver att polismän förstås även i fortsättningen ska arbeta med arbetsuppgifter där polismans kompetens är en nödvändig förutsättning, och att det handlar om arbetsuppgifter som kräver användning av våld eller tvång.
I ett enda retoriskt slag reduceras så lätt den mångfald som RPS byggt upp, till att handla om polismäns uppgift av våld och tvång.
De arbetsuppgifter som kräver mer teoretisk kompetens överlämnas i stället till civila akademiska experter.
Ask skriver att kompetensen inom polisen behöver breddas. Det är sant, och något som ständigt måste göras, men vet Ask vilka akademiska meriter hon i dag har inom sin poliskår? Akademiker med olika examina och uppsatser, med lång yrkesbakgrund från privata och offentliga förvaltningar, och i tillägg genomgången polisutbildning.
RPS intresse att anta akademiker till polisutbildningen har varit en dålig affär för vissa.
När RPS anställer civila utredare med samma akademiska och yrkesmässiga meriter, som faktiskt kanske redan finns i kåren, till en betydligt högre lön, så skapar det någonting.
Ask skriver vidare att det också handlar om att tillvarata kunskapen hos de polismän, som har akademisk utbildning vid sidan av polisexamen. Nyfikenheten hos en polis väcks; hur vill man tillvarata den, och hur värdesätter man den? Finns det någon analys som visar hur den dubbelkompetensen används och värderas i dag? Vet man hur många poliser som har akademisk bakgrund? Vet man vilken?
Ask skriver att polisyrket kräver förmåga att tillgodogöra sig och analysera kunskap. Det finns många enskilda poliser, med eller utan akademisk bakgrund, som är duktiga på detta. Men är Polisen som organisation det? Ask har ansvar att utveckla Polisens förmåga till tillgodogörande och analys av kunskap. Även kanske mer av det, skulle leda uppklarade brott framåt?
Det finns en fara i att inte värdera eller inse den kompetens man har. Många polisakademiker med höga studielån vill inte hamna flera tusenlappar under civilanställda varje månad. Det var nog få av dessa som inte förstod att deras lön skulle bli lägre inom Polisen, men knappast den situation som nu råder.
Polisutbildningen är högt värderad, och med den i ett CV kan lönen säkert bli ganska hög inom andra myndigheter och näringsliv. Men det kan väl ändå inte vara så RPS tänkt att dyra polisutbildningar ska användas?
Min kritik riktar sig inte mot de civilanställda, eller mot behovet av dessa inom Polisen. De gör ett betydelsefullt arbete, och bidrar till utvecklingen inom Polisen.
Synergieffekter ska eftersträvas, och det är utvecklande när olika yrkesbakgrunder finns på en arbetsplats. Men det krävs lyhördhet, kunskap, ödmjukhet, god retorik och analys för att på bästa sätt tillvarata en poliskår, och få enskilda poliser att känna en stolthet i vad de dagligen gör.
Den stoltheten kan ligga i att arbeta i uniform på stan en lönehelg, men den kan också ligga i annat arbete inom Polisen.
Poliskåren är ingen homogen företeelse. Förenklingar och förhastade slutsatser riskerar att skjuta över målet, och kan direkt motarbeta det som egentligen är målet; en effektiv, resursstark, kompetent och mångfacetterad polis.
Anna Göransson
Polisassistent
Västra Götaland
