Annons

Annons

Allt färre åtal för stöld

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Polisens effektivitet ökar inte vi klarar inte upp de så kallade vardagsbrotten oaktat att man fått mera resurser, denna sanning matas vi med dagligen, av våra politiker och via pressen.

Polisens effektivitet ökar inte vi klarar inte upp de så kallade vardagsbrotten oaktat att man fått mera resurser, denna sanning matas vi med dagligen, av våra politiker och via pressen.

Underförstått så är vi lata och oskickliga och klarar inte vår uppgift som vi dessutom har mage att kräva en högre lön och en högskoleutbildning för att utföra.

En del av sanningen är av lagtekniska skäl och de aktiva val som åklagaren gör när åtal väcks, eller när man gör en så kallad FU-begränsning.

Vet inte om detta har någon betydelse som ger något  avtryck i statistik frågan, men ute i verkligheten så ser man ett klart samband med att numera så väljer åklagaren allt mer sällan åtal för stöld/grov stöld. Även fast det finns förutsättningar för detta genom att analysera vidtagna utredningsåtgärder och värdera den samlade bevisningen i form av gods i beslag spår osv.

En hälare har inte tillgång till allt eller stora delar av de gods som tillgripits på en brottsplats, utan normalt endast någon några av de föremål som tillgripits.
Åklagaren väljer nästan alltid att åtala för häleri, eftersom straffskalan är densamma som för stöld och rekvisiten är mycket enklare att bevisa/uppfylla i ett åtal. (Innehav av stöldgods)

Detta får till följd att ursprungsbrottet stölden blir lagtekniskt och statistiskt bokförd som ett ouppklarat brott, gärningsman saknas.

Något som i förlängningen naturligtvis får till följd att statistiknissarna drar slutsatsen att polisens effektivitet minskar eftersom man inte klara upp flera så kallade vardagsbrott.
Detta får till följd att åklagaren aldrig eller ytterst sällan har ett alternativyrkande till häleri oaktat att det är näst intill klart att de måste vara den ursprungliga tjuven som är i besittning av stöldgodset.

Däremot så är jag ganska övertygad om att åklagaren slipper en massa arbete som krävs för att bevisa att de är den ursprungliga tjuven som är i besittning av stöldgodset.

Man slipper även att ta ställning till och föra målsägarens ersättningsanspråk som naturligtvis finns vid en stöld i form av förstörda dörrar/fönster ersättning för tillgripet gods, ofullständiga godslistor och värde på det tillgripna, värderingar osv.

Ersättning för självrisken och försäkringsbolagens yrkanden, mycket arbete som man slipper och undviker genom att frisera/begränsa åtalet till ett häleri.

Genom detta val tillgodoser man inte målsägarnas berättigade krav på ersättning och upprättelse, även om de får tillbaka delar av de tillgripna godset.  Men åklagaren får i alla fall en säker pinne, ett åtal, och en fällande dom för att motivera sin budget, som i hög grad bygger på den så kallade pinnjakten/antal åtal och fällande domar.

Kjell Borgström
HSO Polisförbundet Halland

Det finns en replik på detta debattinlägg:
Åklagarmyndigheten döper inte om stölder

Ämnen i artikeln

Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser