Annons
Annons

En vecka om året av frihet

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Vardagen kan se så oerhört olika ut beroende på vem man frågar. Min vardag rör mest frågor som vilken middag vi ska äta, vilken tid barnens träning börjar eller om jag kanske ska sota vedpannan.

Vardagen kan se så oerhört olika ut beroende på vem man frågar. Min vardag rör mest frågor som vilken middag vi ska äta, vilken tid barnens träning börjar eller om jag kanske ska sota vedpannan.

Visst har jag reflekterat över att olika människor befinner sig i en svår situation när jag i yrkesrollen som polis besökt personer med diverse problem. Då har det oftast berott på våldsproblematik eller missbruk av något slag. Det har ändå varit lätt att hålla distans till dessa livsöden eftersom jag är där i en yrkesroll och många gånger kan ”hjälpa till”– i alla fall för stunden.

När nu Pride 2014 stod för dörren åkte jag ner till Stockholm med känslan av att det skulle bli roligt, intressant och lärorikt utifrån ett egoistiskt perspektiv. Visst tänkte jag ibland på att temat skulle vara ”vardag” men det var ingenting som jag fastnade vid särskilt länge.

Väl på plats gick jag på några föreläsningar om stort som smått. Ett hockeylag från Kiruna startade ett HBTQ-projekt som gett eko över stora delar av världen, Bögministeriet hade en poddsändning med en artist från dragqueenvärlden. Ryska representanter från polis, åklagare och en aktivistorganisation berättade om Rysslands syn på HBTQ-personer och hur ryska staten behandlar dessa. Någonstans här började temat för årets Pride dyka upp allt oftare i mitt huvud. Vad betyder ”vardag” för olika personer?

En berättelse som jag kommer att bära med mig är inte självupplevd utan återberättad för mig. En åldersstigen kvinna åker till Stockholm varje år för att öppet kunna stå för att hon är lesbisk. Inget är konstigt med det eftersom en mängd personer gör det på denna tillställning. Men denna kvinna gör det i hemlighet eftersom varken anhöriga eller vänner vet att hennes vardag ser helt annorlunda ut än om hon själv fått forma den.

Hennes vardag har bestått i att vara hustru till sin man, få barn och barnbarn. Hela hennes omgivning har trott och kanske till och med ställt krav på att hon ska leva i en vardag som inte är självvald. Att hon nu efter ett helt liv kan åka till en plats och under en vecka få en känsla av en alternativ vardag är både glädjande, men samtidigt oerhört sorgligt.

Jag kommer från denna vecka ta med mig att vardagen ser helt olika ut beroende på en mängd olika faktorer. Vilken sexuell läggning jag har. Vilken syn omgivningen har. Vilket land jag kommer ifrån och vilken religion jag tillhör avgör vilken vardag som anses normal.

Frågor som rör träningstider eller middagsalternativ ter sig tämligen futtiga när allt kommer omkring. Skulle alla sätta sina egna ”vardagshinder” i perspektiv till andra så skulle nog de flesta bli ödmjukare inför det faktum att världen inte ser likadan ut trots att vi kanske befinner oss på samma geografiska plats.

Utsikten från fönstret ändras utifrån vem som står på insidan och blickar ut.

Jonas Boström
Västernorrland
Delatagare i Polisförbundets Prideutbildning

Ämnen i artikeln

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Dela artikel:

Facebook
X
E-post
Annons
Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst