Att inte ens hitta någon som kan skriva under en rekvisition. Att sitta i möte efter möte efter möte och känna att arbetsgivaren ändå bestämt sig på förhand. Sophia Willander, ordförande för Polisförbundet Syd, upplever att det aldrig tidigare varit så krävande att vara facklig som nu.
Att inte ens hitta någon som kan skriva under en rekvisition. Att sitta i möte efter möte efter möte och känna att arbetsgivaren ändå bestämt sig på förhand. Sophia Willander, ordförande för Polisförbundet Syd, upplever att det aldrig tidigare varit så krävande att vara facklig som nu.
– Det gäller att hitta de små ljuspunkterna. Kan jag hjälpa en kollega som fått sin semester nekad så är det i alla fall något, säger hon.
Med ett decenniums erfarenhet av fackligt arbete på olika nivåer är Sophia Willander luttrad. Men trycket har aldrig varit större. Mötena som nu brer ut sig i de fackligas almanackor, alla stora och små frågor man snabbt förväntas förhålla sig till, har en tendens att göra att den viktiga kontakten med de enskilda medlemmarna sätts på undantag. Samtidigt pockar mejl, Facebook, Twitter och webben på uppmärksamhet.
– Vi har ju ingen som jobbar med bara webben utan det blir lätt att man sitter på lördagsförmiddagen under sonens fotbollsmatch och uppdaterar den.
En gnagande känsla av otillräcklighet börjar kosta på och återkommande frågor från medlemmar om nyttan med att vara med i facket spär på frustrationen.
– Det är kämpigt när det är tufft på alla håll samtidigt. Priset för att vara facklig börjar bli högt, men det är ingen som har vår arbetsmiljö högst upp på sin agenda precis. Jag har det ändå bra som sitter i en korridor med fackliga kollegor som kan avlasta mig. Det är värre för de som i stort sett sitter själva med sina uppdrag, säger hon.
Sophia Willander har nu diskuterat med sina kollegor i Polisförbundet Syds styrelse om att välja bort fler möten. Möten som enligt henne ändå har en tendens att landa i att arbetsgivaren säger ”vi hör vad ni säger, men …” Upplevelsen är att arbetsgivaren oftast bestämt sig på förhand.
–Just nu pågår flera stora kommenderingar, som nu uppdraget att riva migrantlägret på Sorgenfri. Det är i de lägena vi måste vara med och ta fighten för våra medlemmars villkor, säger hon.
Samtidigt som oredan med omorganisationen äter energi finns det saker som lyfter, berättar Sophia Willander. Det gräsrotsinitiativ med brevskrivning till rikspolischef, politiker och media som nu pågår är den mest påtagliga ljuspunkten.
–Det värmer oerhört. Polisförbundet har ju en fantastisk kraft i sina medlemmar. Samtidigt är det oerhört tragiskt att det ska behövas. Vi får många frågor om att förbundet förbereder för konflikt. Men det är ju inte konflikt för konfliktens skull. Förhoppningen är ju att det ska bli bättre.
