Själv hinner Varg Gyllander inte läsa annat än facklitteratur om kriser och de egna böckerna kommer till under sena kvällar. Nu hoppas Stockholmspolisens deckarskrivande presschef förverkliga drömmen om en egen Netflixserie.
Själv hinner han inte läsa annat än facklitteratur om kriser och de egna böckerna kommer till under sena kvällar. Nu hoppas Stockholmspolisens deckarskrivande presschef förverkliga drömmen om en egen Netflixserie.
Varg Gyllander har ett förflutet som marinofficer, köksmästare, lärare och kriminalreporter. Det sistnämnda var han då han värvades till dåvarande Rikskrim för att bli presschef. Nu arbetar han på samma tjänst inom Stockholmspolisen. Under årens lopp har han flera gånger deltagit aktivt i debatten om polisens verksamhet, senast angående frågan om huruvida det är lågt i tak hos Polismyndigheten. Varg Gyllander framförde då åsikten att det trots allt finns många poliser som är nöjda med sina arbetsförhållanden, men att den ståndpunkten närmast är tabu – också en variant på temat lågt i tak, menar han.
Varg Gyllander har själv i tidningsintervjuer kritiserat Polismyndighetens personlighetstester vid chefstillsättningar och berättat om hur han själv upplevde att han sållades bort efter att ha misslyckats vid ett prov med geometriska figurer.
2009 debuterade han med sin första bok i en serie om en grupp kriminaltekniker, som han nu har pensionerat. I stället satsar han på att etablera en ny karaktär, specialagenten Norma, som först presenterades i Stockholm Inferno. Hon – en kvinnlig hjälte i 50-årsåldern som har ett sårigt och brottsligt förflutet, men nu hjälper polisen – är tänkt att bära handlingen i den kommande serien vars andra bok snart ges ut.
– Jag har delvis lagt om stil och skriver i ett högt tempo som är tänkt att passa för tv och film, den typen av manus är något helt annat än böcker. Jag har läst på och övat för att lära mig vad som krävs.
Och den nya inriktningen har burit frukt. Det startade med att det nordiska produktionsbolaget Pampas köpte rättigheterna för framtida filmer om Norma. Den internationella jätten Netflix fick i sin tur upp ögonen för karaktären.
– I och med Netflix framgångar finns det ett enormt behov av fräscha originella seriemanus. Samtidigt är konkurrensen naturligtvis stenhård och inget är klart i förväg, det finns inga garantier. Men allmänt kan man säga att Norma nått så långt det går i den här branschen utan att vara helt färdigt för teveserie. Hos Netflix säger de att det är precis vad de letat efter.
För närvarande översätts 16 avsnittssynopsis till engelska för granskning i USA. Diskussionen om rollbesättning pågår och svenskan Izabella Scorupco nämns som en tänkbar huvudrollsinnehavare.
Samtidigt sysslar Varg Gyllander med ytterligare ett projekt för ett svenskt filmbolag och anpassar karaktärerna och miljöer till den nordiska marknaden.
– Det är lite speciellt. I uppdraget ligger att jag ska få med nordiska nationaliteter så handling och miljö funkar i samtliga länder.
Trots den pågående författarkarriären och filmprojekten har Varg Gyllander inga tankar på att avsluta sin anställning hos Polismyndigheten. Det händer dock att han funderar över om och hur de båda rollerna går att kombinera.
– Jag har landat tryggt i att jag är en statlig tjänsteman under arbetstid. Någon som sysslar med sådant som är sant, relevant och faktagranskat. På kvällarna gör jag något helt annat, skrivandet är min ventil. Men visst händer det att jag grubblar på om det är okej att jag som officiellt är en del av polisverksamheten också beskriver hur påhittade våldsamheter drabbar Stockholm.
Vad säger dina chefer och kollegor?
– Jag var lite orolig i början att jag inte skulle få godkännande att skriva, men det har inte varit något problem. Dessutom vet jag många poliser som läser mina böcker och jag får nästan bara positiva kommentarer.
Att han slutade som skrivande journalist tycker Gyllander var en förutsättning för att orka producera romaner, annars dräneras han på skaparkraft under arbetstid. Han beskriver sig som en kortdistansare i skrivarsammahang. En bok tar honom runt fyra månader att få färdig som första utkast och arbetssättet är alltid detsamma, han får processen att låta lättsamt.
– Först skriver jag ett synopsis som består av fyra akter med lite olika rubriker, sedan kör jag på. Kanske skriver jag en timme per dag, platsen är oväsentlig och varierar.
Samtidigt understryker han att det inte finns några genvägar. Många drömmer om att skriva en bok, få slutför projektet och en bråkdel lyckas få något utgivet.
– Man måste skriva den första, det är det svåraste hindret att ta sig över, sedan rullar det på. Jag kallar mig mer än gärna författare och är stolt över det jag gjort. Tidigare läste jag mycket skönlitteratur men numera hinner jag bara med fackböcker. Mest om kriser eftersom mitt nästa bokprojekt, en fackbok, handlar om krishantering.
Varg Gyllander framhåller att hans vanliga arbete är mer än en inspirationskälla, han trivs och går nästan alltid till jobbet med förväntan.
– Men jag skulle inte vilja vara presschef om Stockholm drabbades av något liknande det som sker i mina böcker, säger han och fortsätter:
– Eller jo, det skulle jag så klart vilja!
