Den öppna polisen får inte tillräcklig del av Säpos kunskaper om IS-resenärers identiteter och nätverk. Det anser integrationspolisen Ulf Boström, som nu vill att den högsta polisledningen utreder vad som gäller.
Den öppna polisen får inte tillräcklig del av Säpos kunskaper om IS-resenärers identiteter och nätverk. Det anser integrationspolisen Ulf Boström, som nu vill att den högsta polisledningen utreder vad som gäller.
– Vi har i princip ingen aning om vilka personerna är, men vi vet att de finns här och att fler är på väg. Situationen är otroligt frustrerande och jag kräver ett logiskt svar från de ansvariga. Varför når inte Säpos kunskap ut till den öppna polisen? Var fastnar den?
Ulf Boström är integrationspolis och verksam i Göteborgsområden som delvis präglas av utanförskap och extrema religiösa och politiska åsikter. Då Polistidningen träffade honom för ett år sedan var han mycket oroad över riskerna med allt kraftfullare islamistiska strömningar i samhället. De många våldsdåden som utförts i hans hemstad sedan dess, rapporter om hemvändande IS-terrorister och det allmänna världsläget har inte gjort honom mindre orolig.
Att Säpo officiellt berättat om att drygt 300 personer från Sverige anslutit sig till IS och att omkring 140 av dem har återvänt tycker inte Boström underlättar hans eget och kollegornas arbete.
– Jag har fått kännedom om ett mindre antal identiteter och det rör sig om skiftande kvalitet på uppgifterna. Mina kollegor i yttre tjänst och de på kriminalsidan har inte ens de uppgifterna. Om vi ska kunna skydda samhället och medborgarna måste vi få veta i detalj vilka individer och nätverk som finns med på Säpos lista. Det kan ju inte vara en hemlighet tills det exploderat, säger Ulf Boström.
Han påpekar att det, enligt hans uppfattning, långt ifrån alltid handlar om unga personer som radikaliserats i ett allmänt sökande efter mål och mening med livet. Enligt Boström utgör IS-resenärerna en icke homogen grupp. Många är unga, och kanske aningslösa, utan djupare kunskaper om vare sig religion eller politik. Men andra är betydligt mera målinriktade och planerade.
– IS har en infrastruktur och till detta behöver de ingenjörer till sina raffinaderier, vattenverk och elinstallationer. Dessutom läkare och sjuksköterskor som kan vårda skadade och sjuka krigare. De behöver välutbildade människor, om deras resor är kunskapen låg.
Ulf Boström ser flera förklaringar till att han inte informerats om identiteterna.
– Om kunskapen ska göra verkan måste den ut, då kan man inte sitta som en ekorre och spara nötter i sitt eget bo.
Men han utesluter inte heller andra skäl:
– Kanske delges den öppna polisen uppgifter utan att de når ut i organisationen, kanske känner man att uppgifterna inte håller måttet och man är därmed rädd att få en situation som liknar den som uppstod efter avslöjandet om romregistret.
Men oavsett orsakerna understryker Ulf Boström att kunskapen måste ut till alla i polisorganisationen.
– Det är ju den öppna polisen som slutligen kommer att möta de här människorna, vi måste hinna etablera en metodik. Fastän det rör sig om en extrem terrororganisation liknar strukturen annan kriminell verksamhet. Vi vet hur man kartlägger, men då måste vi få in alla uppgifterna.
”INFORMATION GÖR INGEN NYTTA OM VI HÅLLER DEN FÖR OSS SJÄLVA”
Det kan finnas situationer då förhållandet till främmande makt påverkar hur uppgifter delas, erfar Polistidningen
Enligt Säkerhetsplisens pressekreterare Johanna Måhlén är en generell informationsöverföring till den öppna verksamheten nödvändig och ständigt pågående.
– Säkerhetspolisen har ett nära samarbete med Polismyndigheten, där vi exempelvis delger information, underlag, olika hotrapporter och våra övergripande prioriteringar. Det är Polismyndigheten som sedan har kontaktvägar för att nå ut med relevant information inom sin egen organisation. Vi samarbetar både på nationell och lokal nivå för att utbyta information. Samarbetet är en förutsättning för en framgångsrik bekämpning av terrorism – vår information gör ingen nytta om vi håller den för oss själva, skriver hon i en kommentar.
Enligt uppgifter till Polistidningen finns det dock tillfällen då svårigheter uppstår då den öppna polisen och Säpo ska samarbeta. Om uppgifter om misstänkta gärningsmän är ett resultat av samarbete mellan Säpotjänstemän och deras utländska kollegor blir det extra viktigt att alla som tar del av uppgifterna säkerhetsprövas. Ett tidskrävande arbete som är nödvändigt bland annat för att inte äventyra framtida internationellt samarbete.
