Carina Ytterström hann vara polis i 41 år, men nu tackar Västernorrlands ordförande för sig och slutar i förtid.
– Jag var oförberedd på att det skulle väcka så stor uppmärksamhet, men jag tror att många känner igen sig utan att våga ta steget, säger hon till Polistidningen.
Carina Ytterström hann vara polis i 41 år, men nu tackar Västernorrlands ordförande för sig och slutar i förtid.
– Jag var oförberedd på att det skulle väcka så stor uppmärksamhet, men jag tror att många känner igen sig utan att våga ta steget, säger hon till Polistidningen.
Som 19-åring började Carina Ytterström på polisutbildningen i Ulriksdal. Hennes dröm var egentligen att bli sportjournalist, men slumpen styrde henne in på en annan bana.
– Och jag har aldrig någonsin ångrat mig, mitt yrkesliv har varit fantastiskt. Men på senare år, speciellt i samband med omorganisationen, har jag känt att vi inte räcker till som poliser. Jag vill sluta med flaggan i topp innan jag riskerar att bli bitter, säger hon som nu är 61 år.
Den 14 november gör hon sin sista arbetsdag och sedan kliver Magnus Näsmark in som ordförande i hennes ställe. I en debattartikel i Sundsvalls tidning, publicerad samma dag som hon sade upp sig, förklarar Carina Ytterström vad som ligger bakom beslutet att lämna in brickan. Som facklig ledare upplever hon att omorganisationen var en brytpunkt, efter den tycker hon att arbetet blev mera tungrott. Som exempel nämner hon att medlemsärenden hamnat mellan stolarna.
– Medlemmarna får aldrig drabbas, varför det blivit så är svårt att säga. Men på något sätt har den fackliga verksamheten blivit mera diffus.
För ett par år sedan frånsade hon sig uppdraget som ledamot i regionstyrelsen. De långa avstånden i Nord var en avgörande faktor. Carina Ytterström beskriver sig som en person som tycker att möten ofta tenderar att dra ut onödigt mycket på tiden.
– Och om resan dit också tar extrem tid blir det bara för mycket.
Carina Ytterström är också en av Polisförbundets verksamhetsrevisorer på nationell nivå. Förbundet anlitar dels professionella revisorer från en byrå, dels fyra valda revisorer ur de egna leden. Två av dem granskar ekonomin och två den övriga verksamheten. Ytterström understryker att det aldrig kan röra sig om annat än stickprov. Men också återkommande granskningar, till exempel av Ralsen, förekommer.
– Meningen är att tillvarata medlemmarnas intressen och följa upp vad som händer med deras pengar.
Vilka reaktioner har du fått sedan du gick ut med att du slutar?
Mina fackliga kamrater förberedde jag i samband med en teambuilding i Norge och responsen har varit positiv. Det finns säkert de som tycker att jag sviker, men de säger inget. Vad som förvånar mig är den stora uppmärksamheten från allmänhet och media. Folk skickar sms och säger att de förstår, men hoppas att jag ska ändra mig.
Under intervjun plingar hennes mobil till, ett sms från en kollega någonstans i Sverige.
– Vi tillhör samma kull och nu säger också den polisen upp sig. Många går med liknande tankar, men alla vågar inte eller har inte ekonomisk möjlighet att ta steget.
Hur reagerade arbetsgivaren på ditt beslut?
– Vi har ett bra förhållande och cheferna hade inget att tillägga. Någon gick till och med ut i tidningen och kommenterade att han tyckte att jag delvis hade rätt i min kritik. Det första lycka till-messet kom också från en chef.
Vad ska du ägna dig åt som pensionär?
– Halva året kommer jag och maken att tillbringa i Florida, där vi har en lägenhet. Tack vare en insatt kollega började jag planera inför pensionen redan som 40-åring och det är jag tacksam för i dag. Dessutom kommer jag att förverkliga två drömmar – att lära mig spela ukulele, trots att jag är helt tondöv, och att lära mig svarva i trä.
