Nu går Skyddsombudens dag mot sitt slut, men många av skyddsombuden inom Polismyndigheten verkar enligt min ovetenskapliga rundringning ha varit alldeles för upptagna för att hinna fira.

Det är i år 105 år sedan rätten för arbetstagare att utse skyddsombud infördes, en rätt som Svenskt Näringsliv nyligen ifrågasatte och som inte kan tas för självklar.

Det finns  anledning att vara djupt tacksam för att skyddsombuden tagit på sig arbetsmiljöglasögonen – och har rätt att kräva insyn för att värna kollegornas väl och ve.

Att Polismyndigheten aldrig går att pausa, är händelsestyrd och i många delar alltid ska vara redo att hantera riskfyllda, våldsamma situationer gör att skyddsombuden har en väldigt tuff uppgift.

Omorganisationen, som inte har satt sig ännu, snart tre år efter sjösättningen, har med sina hundratals förändringsprocesser ytterligare spätt på arbetsbördan. Nu har dessutom mer eller mindre alla frågor nationell bäring, vilket ställer nya krav på samtliga inblandade.

Regeringens krav på Polismyndigheten om en översyn av arbetsmiljön är förstås extremt välkommet. Det leder samtidigt till ännu en rad uppgifter för en redan hårt belastad skyddsorganisation att hantera.

 Jag hoppas innerligt att skyddombudens egna arbetsbördor inte blir dem övermäktiga på kuppen.