Pinnjakt och klåfingrig toppstyrning ska ersättas med tillit till medarbetarna på golvet. Innebär det slutet för chefen som pekar med hela handen?

Det goda polisarbetet är svårt att mäta. Gör man det på fel sätt kan det vara direkt skadligt, anser Otto Petersson som har forskat om Polisen och numera jobbar som strateg inom myndigheten.
– När det var som värst följde man upp varje vecka hur många förundersökningsprotokoll som hade redovisats till åklagaren.
Då är det inte konstigt om polisarbetet styrs mot brott som är lätta att utreda.
– Som att slita in en känd missbrukare för att ta urinprov och bevisa ringa narkotikabrott snarare än att lägga tid på att förhöra vittnen om en grov misshandel.

Pinnjakt är inget unikt för Polisen. Vissa menar att stora delar av den offentliga sektorn har drabbats av mätmani och ofta skylls problemet på New Public Management, NPM. Det är en styrform som har hämtat inspiration från näringslivet och som med tiden har blivit ett samlingsnamn för alla möjliga byråkratiska avarter. För två år sedan tillsatte regeringen Tillitsdelegationen för att ta fram alternativ till NPM. I delegationens huvudbetänkande, som kom i våras, slås det fast att tillitsbaserad styrning är vägen framåt. Statliga myndigheter, som Polisen, har fått i uppdrag att tygla sitt kontrollbehov och börja lita på medarbetarna.

Tillit låter ju fint. Men hur fungerar det som styrform? Forskaren Louise Bringselius har skrivit om saken i boken Tillit – En ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor. Enligt henne handlar det om att sätta kärnverksamheten främst. Med kärnverksamhet menas det där som händer i mötet mellan medarbetarna längst ut i organisationen och brukarna – mellan lärare och elev, läkare och patient eller polis och allmänhet. Tillitsförespråkarna anser att offentlig verksamhet fungerar bäst om politiker och höga chefer vågar lita på medarbetarna i kärnverksamheten. Det bygger på ett antagande om att medarbetarna faktiskt vill väl och känner ett ansvar för verksamheten, samtidigt som de sitter på den avgörande kunskapen om hur jobbet måste göras för att nå goda resultat. Till kärnverksamheten räknas förresten inte bara medarbetarna utan också första linjens chefer – översatt till Polisen kan det handla om yttre befäl, gruppchefer och insatsledare till exempel. Stödfunktioner som HR, IT, ekonomi och kommunikation räknas däremot inte till kärnverksamheten och ska därför vara mindre styrande i den tillitsfulla organisationen.
Louise Bringselius poängterar att tillit inte handlar om att sluta sätta upp mål för offentlig verksamhet och följa upp dem. Det hon vill komma bort ifrån är detaljstyrningen uppifrån. Medarbetarna måste visserligen ha övergripande mål att förhålla sig till, men bör vara fria att bestämma hur dessa ska förverkligas.

Otto Petersson på Polisen drar en parallell till medborgarlöftena. Där är tanken att områdespoliser ska gå ut och prata med medborgare för att höra vilka problem de upplever i sina områden. Sedan ska samma poliser ha en frihet att bestämma hur myndigheten tacklar problemen, självklart inom ramen för det som är Polisens uppdrag och utifrån de prioriteringar som måste göras.
Det här förutsätter att chefer inom Polisen har ett coachande förhållningssätt. Deras roll är att lyfta fram medarbetarnas erfarenhet och kunskap snarare än att ge instruktioner. Han menar att det är en ganska stor kulturförändring i en traditionellt hierarkisk organisation. Chefsrollen kompliceras av att chefer inom Polisen också ska fungera i krislägen och då är det inte främst en coach som medarbetarna behöver.
– Det är det vi kallar läge rött. Där är det fortfarande peka med hela handen som gäller. Problemet är om du tar med dig det förhållningssättet som chef i läge grönt, säger Otto Petersson.
Han berättar om ett annat initiativ för att göra medarbetarna mer involverade i verksamheten. Det är Reflektioner i vardagen, RIV, som har testats på flera håll i landet och nu ska bli en nationell standard. RIV syftar till att lyfta fram medarbetarnas kompetens och se till att den sprids till kollegor.
– Det handlar om att använda befintliga forum som arbetsplatsträffar, utsättningar och avslutningssamtal för att få medarbetare att reflektera över uppdraget snarare än att chefen står och mässar.

Otto Petersson poängterar att det samtidigt finns en gräns för hur mycket ansvar som kan delegeras i en myndighet som har det huvudsakliga vålds- och tvångsmonopolet i samhället.  

– Det är populärt att ta upp Ikea som ett bra exempel där man jobbar med korta beslutsvägar och stort handlingsutrymme för medarbetarna.
Men jämförelsen haltar, enligt honom.
–  När olyckan är framme och någon till exempel dör i arresten, vilket har hänt och kommer att hända igen, så är det otroligt viktigt att man kan fastställa vem som tog beslutet att låsa in och på vilka grunder.

Fotnot: Inte bara Polismyndigheten utan även Säkerhetspolisen har valt att delta i ett projekt som kallas Tillitsverkstaden och som drivs av Tillitsdelegationen. Vilken del av verksamheten som ska ingå är i skrivande stund oklart, meddelar Säkerhetspolisens presstjänst.

Litar inte på snacket om tillit

Kombinerar man tillitsbaserad styrning med fortsatta besparingar inom offentlig sektor kan det bli en giftig cocktail för de anställda, befarar Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans.

Många sjunger tillitens lov just nu. Men partipolitiskt obundna Tankesmedjan Balans stämmer inte in i hyllningskören. Tankesmedjan vill se åtgärder mot stress och utbrändhet bland offentliganställda men ser inte ökad tillit som lösningen.

– Visst är det bra om man kan lätta på kontrollen så att det blir mindre administration och dokumentation. Men det kommer inte att göra någon större skillnad om man behåller effektiviseringskravet som är en stor del av NPM, säger Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans.
Han syftar på att många offentliga verksamheter har ett krav på sig att ständigt göra lite mer till en något lägre kostnad.
–  Ofta rör det sig om ett besparingskrav ovanifrån på en procent per år och det finns inte så mycket mer att spara in på än personal.
Han tror att tillitsbaserad styrning rent av kan bli ett sätt för politiker och höga chefer att komma undan ansvar.

– Vi kommer fortsätta spara. Vi kommer att fortsätta höja kraven. Men vi har tillit till att lärarna, sjuksköterskorna och poliserna klarar sitt jobb.
Han tycker att regeringen har gått på den långt hängande frukten på NMP-trädet. Vem är inte emot onödig kontroll och administration?
– Den jobbiga frågan är finansieringen. För om man inte tänker skjuta till stora resurser till välfärden under kommande år måste man vara ärlig och säga att det kommer att få konsekvenser för kvalitén.