ANNONS:

ANNONS:

 
 


Polistidningen nummer 3 delades ut runt 14 juni. Nästa nummer når brevlådorna runt 6 september.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Polisyrket måste
tas på allvar

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

I Fapen fanns inga lejon

Publicerad 2019-04-12

Reportage Christer Helgesson var yngst i tjänst, så när ett lejon gick löst i bygden föll det på honom att skjuta det.

– Allt gick i åldersordning på den tiden.

En eftermiddag i augusti 1970 lufsar lejonet Caesar runt i en villaträdgård i Steninge norr om Halmstad. Han tuggar lite förstrött på en stövel som tillhör lejontämjaren Gösta Backer, som just har forslats iväg blödande i en ambulans. Ett fyrtiotal meter därifrån står polisen Christer Helgesson, 26 år. Han har tagit stöd med armbågarna mot kylaren på en bil och försöker få korn på lejonet med en älgstudsare. Vägen bakom honom är full av människor som, mot ordningsmaktens uttryckliga uppmaning, har stigit ur sina bilar för att bevittna spektaklet.

Polisen Christer Helgesson sköt lejonet mitt mellan ögonen. Foto: Jörgens foto/Bildteamet

Det har gått nästan femtio år sedan den där dagen. Men Christer Helgesson, numera pensionär, har inga problem att minnas händelsen.
– Vi hade en Fap med instruktioner om hur olika djur skulle avlivas. Men det fanns inga bilder på lejon i den. Det jag visste var att man brukar sikta mot hjärtat när man jagar vilt.
Det dröjer innan den unge Christer Helgesson får ett bra skottläge. Men efter dryga tjugo minuter stannar det stora kattdjuret plötsligt upp och vänder sig rakt mot honom.
Problemet är att lejonet har så stor man att det är svårt att bedöma var hjärtat sitter. Christer bestämmer sig för att sikta mellan ögonen på djuret i stället – ett beslut som i efterhand får kritik av diverse självutnämnda jaktexperter. Men där och då har han inte så mycket tid att överlägga, så han samlar sig och trycker av.

Caesars ägare Gösta Backer började skoja med det stora djuret och blev attackerad. Foto: Jörgens foto/Bildteamet

Lejontämjaren Gösta Backer var en känd profil i Halmstad vid den här tiden. Han låg i ständig fejd med myndigheterna, bland annat om Caesar som han hade i en bur på tomten i Steninge. Myndigheterna krävde att han gjorde sig av med lejonet, men Backer vägrade och till slut gjorde han verklighet av hoten om att släppa Caesar fri.
Inne i Halmstad patrullerar en intet ont anande Christer Helgesson på Storgatan. På den tiden var det brukligt att gå ensam och utan radio.
– Skulle man gripa någon fick man ta vederbörande till närmaste taxistolpe och ringa efter en taxi för vidare färd till stationen, minns han.

Men den här dagen kommer en kollega i en radiobil och plockar upp honom. Vakthavande befäl har beordrat alla poliser i tjänst att återvända till stationen. Inne på vakthavandes rum får de veta att ett lejon går löst i Steninge. Nu behövs det en frivillig som kan åka dit och skjuta det. Frågan går först till åldermannen i församlingen och när han tackar nej går den vidare neråt i åldersordning tills den hamnar hos Christer Helgesson.
– Jag tänkte att jag får väl göra det om ingen annan vill. Annars hade jag ändå blivit kommenderad till det som yngsteman.

Christer Helgesson greppar älgstudsaren och åker ut mot Steninge tillsammans med en hundförare. På vägen dit möter de ambulansen som transporterar Gösta Backer i motsatt riktning in mot lasarettet.
Väl framme i Steninge rullar de ner mot Backers tomt och parkerar på lämpligt skjutavstånd.

Pang! Lejonet tar ett väldigt skutt upp i luften när Christer Helgesson avfyrar sitt första skott. Sedan springer det rytande mot det låga gunnebostängslet som omger trädgården.
– Han hoppade inte över utan rusade rakt igenom. Det var som om en traktor hade kört över stängslet. Stolpen bara vek sig.

Christer Helgesson gör mantelrörelsen för ett andra skott, men då har lejonet redan sprungit förbi i riktning mot folksamlingen uppe på vägen.
– När jag lyfte geväret för att skjuta lejonet bakifrån hade jag människor i siktet och kunde inte trycka av.
Åskådarna flyr i panik, men lejonet faller mitt i steget innan det når fram till vägen. Det första skottet har träffat rätt. Christer Helgesson tar sig upp på motorhuven på en bil och skjuter ytterligare ett par gånger för att vara på den säkra sidan.
– Jag ville inte hamna i en situation där jag måste spåra ett halvsårat lejon i Steninges strandskogar.
Men djuret har dragit sin sista suck och förs bort i en nödslaktbil. Skytten intervjuas av radio och tidningar till långt in på natten och morgonen därpå får han ryggdunkningar av kollegorna och vakthavande. Men de högre cheferna kommenterar inte hans insats med ett ord.

Inget om att du hade gjort bra ifrån dig i en svår situation?

– Sånt existerade inte. Det var ett väldigt avstånd mellan folket och de höga cheferna. Den enda gången jag blev uppkallad till polismästaren var när han hade sett mig äta en korv på stan. Det fick man inte göra när man var i tjänst.

En tid efter dramat i Steninge satt Christer Helgesson i väntrummet hos tandläkaren och bläddrade i den tyska veckotidningen Bunte Illustrierte. På mittuppslaget fanns ett stort bildcollage om händelsen. Fotografen hade fångat lejonet när det låg på marken och röt med uppspärrat gap. Det som förvånade Christer Helgesson var att det stack fram en människofot under det stora djurets kropp.
– I texten stod det att polisens enda chans att rädda Gösta Backer var att skjuta lejonet. Men så var det ju inte. Han var inte kvar på platsen när jag sköt och bilden var manipulerad.

 

Christer Helgesson

Namn: Christer Helgesson.

Ålder: 74 år.

Bor: Halmstad.

År i tjänst:  46 (1965 – 2011).

Jobbade som: Ordningspolis, trafikpolis
och instruktör på polisutbildningen.