Anders Sydbom, HSO, RLC och SPT-råd region Öst
Foto: Privat
Jag liksom många andra tog del av Polisförbundets skrivelse angående Ebba Buschs uttalande i Ekots lördagsintervju om polisens våldsanvändning under upploppen i påskhelgen. Att media klipper ut valda delar är inget nytt. När jag lyssnar på hela intervjun så tänker jag att det här förstår troligen de flesta även om orden var dramatiskt uttryckta.
Vad hände? Jo, Polisförbundet drog sin lans till försvar åt sittande regering. Den regering som i ärlighetens namn själva har det absolut största ansvaret för att vi poliser ska behöva hamna i de här situationerna. År efter år. Gång efter gång. Vårt förbund blev en viktig aktör i den aktiva fokusförflyttning som uppstod. FRÅN det vidriga våldet och oviljan från dessa medborgare att inställa sig under Sveriges lagar, regler och normer, TILL ett enskilt uttalande som också förvrängts/klippts.
Jag är positiv till att vårt förbund eller förbundsordföranden syns medialt, men är mer tveksam till att det ska göras genom att medvetet misstolka det jag och andra poliser uppenbart direkt förstod – att Ebba Busch kritiserade det faktum att vi poliser med våldsmonopol och lagen i ryggen tvingades retirera med skadad personal som följd av de extrema våld vi möttes av.
Man kan tro att det är fackförbundet LO eller Kommunal som uttalat sig. Men det var Polisförbundet, som jag och de flesta poliser betalar avgift till. Jag undrar vems ärenden Polisförbundet går? Det hade snarare varit mer berättigat att ställa justitie- och statsministern mot väggen och påtalat vilken dålig arbetsmiljö deras politik tvingar våra medlemmar att arbeta i. Vid de här upploppen – ett extremt våld.
Till detta ska läggas att nyexaminerade poliser inte får ut benskydd i sin grundutrustning, hjälmar inte får plats i vissa fordon. Vissa polisområden saknar helt kroppsburna kameror, vanliga bussar som användes hade glasrutor fram, SPT-fordon släpptes ut med dörrlås som inte fungerar, radiosamband saknades delvis. Utöver det saknade många relevant utbildning för uppgiften och det finns återkommande brister i underrättelse och planering av bemanning/resurs. Dessutom saknar vi helt vapen vid distans bortsett från tjänstevapen. Här kunde det basunerats från Polisförbundet. Rejält.
Men om detta har det varit tyst. Jättetyst. Igen. Regeringen kunde lättat pusta ut. När smashläget var öppet. Jag undrar i stillhet, då polisledningen i region Öst var nöjda med insatsen, hur skadeutfallet kommer vara den dagen de inte är nöjda?
Jag avväger ärligt att kasta in HSO*-brickan och medlemskapet. Efter 32 år. Ledsamt att ens tänka så. Det räcker med att det sliter i snuthjärtat i vardagen där HR med kirurgisk precision sågar ner regeringsformens bestämmelser vid rekrytering utan märkbart motstånd och där det blir mer viktigt att vi ser bra ut än att vi är just bra. Även i insatsmiljön. Eller att ängsligheten och rädslan att säga sin åsikt har tagit över det fria ordet. För vem vill missa en chans till befordran.
Polisförbundet har mycket att jobba med. Inte minst med att synas medialt och ta kampen. Kampen för våra villkor. Kampen för vår arbetsmiljö. Kampen för vårt förtroende. Kampen för vår legalitet. Det ska gro i leden. Men det ska gro på rätt sätt.
Anders Sydbom
Ledningsbefäl RLC region Öst, *huvudskyddsombud, SPT-råd med lång erf inom konceptet
