De har kommit att kallas Påskupploppen. Dagarna då flera städer i Sverige hade pågående social oro. Debatten brakade igång och pågår fortfarande. Det är kanske ett tidens tecken att ”hårdare tag-retoriken” är den som går hem allra bäst. Förslagen om vattenkanoner, gummikulor eller att skjuta skarpt återkommer.

Det finns några händelser som kommit att påverka svensk polis arbete mot folkmassa och upplopp. Kravallerna i Göteborg i samband med EU-toppmötet 2001 är den viktigaste. Mest fokus fick kanske det faktum att en demonstrant sköts av polisen.

Svensk polis fick kritik och valde att gå till både forskning och erfarenheter från främst övriga Europa på ett sätt som, framför allt då, var näst intill unikt i en verksamhet där ”vi vet bäst-mentaliteten” var och är stark.

1993 invaderades stadsdelen Nörrebro i Köpenhamn av 300 militanta ungdomar. Kravaller uppstod, och för första gången sedan ockupationsåren sköt dansk polis mot en folkmassa. Enligt Nordisk kriminalkrönika avlossades 113 skott, 11 aktivister träffades och 92 polismän skadades den där kvällen för snart exakt 29 år sedan. Redan då påbörjade danskarna sin utveckling av arbetet mot folkmassa. Har vi redan glömt?

Hur skulle det vara om vi i stället för att skrika efter fler repressiva åtgärder efter Påskupploppen tittade över vår egen kompetens och våra metoder? SPT*-kompetensen, som blev resultatet av arbetet efter Göteborgskravallerna, finns i bara tre regioner. Börja med att stärka den organisationen. Då kommer personlig skyddsutrustning, säkrade fordon men framför allt ett beprövat sätt att leda kommenderingar ”på köpet”.

Genom åren har SPT-organisationen utvecklat sina metoder, främst med fokus på allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det finns fortsatt mycket jobb att göra, men vi är duktiga på det i dag. Social oro är något relativt nytt vi ställs inför. Hur agerar vi på bästa sätt? Vad kan vi utveckla? I region Syd sköt vi tårgas, det fungerade väl på många platser, men vilka erfarenheter finns att dra? Finns det verktyg i andra delar av världen som vi tror skulle kunna hjälpa oss att bli bättre?

Det är väldigt lätt att ropa efter vattenkanoner och gummikulor, men kommer de förändra utfallen av de här händelserna? De kan säkert hjälpa till men jag tror samtidigt att väldigt många, särskilt utanför polisen, tror att det ska göra hela skillnaden, och så är inte fallet. Upplopp likt dem vi såg i Sverige under påsken ser i princip likadana ut i hela världen, oberoende av vilka verktyg respektive polis har.

Så i stället för att vända sig till ”politiken” och kräva resoluta beslut, låt oss i Polismyndigheten, som är satta att lösa de här uppgifterna, utvärdera, lära, utveckla och komma med relevanta och väl underbyggda förslag till förändringar. Förändringar som både politiker och väljare sedan kan ta ställning till. För en sak är säker, i vårt uppdrag blir vi aldrig fullärda. Metod och kompetensutveckling måste alltid ha högsta prioritet inom Polismyndigheten.

*SPT = Särskild polistaktik

Fredrik Brokopp
Områdes- och SPT-polis i Helsingborg