Antagningsprocessen till att bli insatspolis är en stor utmaning för sökande kandidater. Samtidigt finns endast ett fåtal forskningsstudier som undersökt urvalsmetoderna.
I en avhandling från Karolinska institutet – Personnel selection in tactical intervention units – står just detta i fokus.
I avhandlingen undersöks om mätning av individuella egenskaper kan ligga till grund för att bedöma vem som passar som insatspolis, med fokus på Nationella insatsstyrkan (NI). Det nämns att det finns få tidigare studier som rör urvalet till insatspoliser. Tidigare forskning visar dock att det kan innebära betydande risker för såväl kollegor som samhället om fel personer rekryteras till polisyrket i stort.
I avhandlingen studeras om det är relevant att använda fysiska tester som en del i urvalet till att bli insatspolis. Resultatet visar att det finns stöd för att använda fysisk förmåga som en del i uttagningsprocessen, särskilt gäller det syreupptagningsförmåga och löpning.
Det här är NI
Nationella insatsstyrkan inrättades genom ett riksdagsbeslut 1990 och tillhörde ursprungligen Stockholmspolisen. År 2002 flyttades den till Rikskriminalen och blev en nationell resurs.
Sedan 2015 ingår NI i Polisens nationella insatskoncept tillsammans med de tre förstärkta regionala insatsstyrkorna (Syd, Väst och Stockholm) och de fyra regionala insatsstyrkorna (Mitt, Öst, Bergslagen och Nord).
Författaren undersöker vidare vilken personlighet som passar bäst för arbetet som insatspolis. Resultatet visar att en optimal insatspolis ska vara samvetsgrann, stabil, plikttrogen och disciplinerad. Dessutom lyfts det fram att egenskaper som god fysik, motståndskraft, lagspelare, förmåga att fatta beslut under hög stress och vissa personlighetsdrag är avgörande för framgång i yrket. Eftersom det enligt avhandlingen är egenskaper som är svåra att träna upp bör de vara grunden i urvalsprocessen.
Samtidigt bör, enligt författaren, färdigheter som kan läras in effektivt efter antagningen ges mindre betydelse. En central slutsats är att det krävs en ordentlig forskningsbaserad arbetsanalys av arbetet som insatspolis för att definiera vilken kompetens som förbättrar oddsen för en god prestation i rollen. Utifrån arbetsanalysen kan det sedan byggas ett validerat urvalsprogram.
Dessutom framhålls att det är viktigt att arbetsanalysen kontinuerligt uppdateras för att stämma överens med nya krav i omvärlden.

OM DOKTORSAVHANDLINGEN:
Personnel selection in tactical intervention units.
Författare: Peter Tedeholm, institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutitet.
Slutligen presenteras även ett antal insikter om hur urvalsprocesser generellt kan förbättras, vilka också är tillämpbara för urvalet till utbildningen som insatspolis. Bland annat föreslås att det införs en modell där styrkor inom ett område kan kompensera för svagheter på ett annat område. Det nämns att en sådan kompensatorisk modell även skulle kunna främja ökad inkludering bland sökande.
Dessutom föreslås att algoritmer används som ett beslutsstöd för att minska risken för partiskhet i beslutsfattandet. Avhandlingens författare pekar på behovet av framtida forskning.
Bland annat behöver den föreslagna optimala personlighetsprofilen för insatspoliser studeras närmare. Då svenska taktiska insatsenheter alltmer förväntas samarbeta med motsvarigheter i andra länder föreslås också att det etableras ett närmare internationellt forskningssamarbete med bland annat länder i Norden och Nato.
Avhandlingen baserar sig på tidigare forskning om urval samt kvantitativa metoder, inklusive enkäter, kognitiva och fysiska tester samt personlighetskartläggningar.
Vässat urval ger effekt
”Idag riskerar vi att tappa bra människor som har mycket med sig – men inte har exakt rätt kunskap eller precis den färdighet som vi ändå vet är lätt att träna upp.” Det säger forskaren Peter Tedeholm, som i dag är anställd som rådgivare för urvals- och prestationsutvecklingsprogram inom Polisens nationella operativa avdelning (Noa).
Peter Tedeholm pekar på att forskning kan spela en viktig roll för att rätt personer väljs ut att utbilda sig till insatspoliser. Genom att studera yrkesrollen noggrant i en så kallad arbetsanalys kan man få en bättre förståelse för vad som gör att man når framgång som insatspolis.
– Med det som grund kan vi skapa urvalsmodeller som säkerställer att vi rekryterar rätt personer till yrket. Fokuset i urvalsprocesserna borde också ligga på de egenskaper som är svårare att träna sig till. Dessutom borde det finnas en möjlighet att kompensera svagheter med andra styrkor som kan vara av värde för Polisen.
Vidare lyfter Peter Tedeholm fram att de insikter han fått från sin forskning också kan påverka hur polisstudenter rekryteras. Han har här frågat sig hur rekryteringen kan breddas.
– Det är en svår fråga som jag har brottats med. Övergripande vill vi som myndighet ta fram kandidater som fungerar bra i sitt yrke. Samtidigt finns det sådant som kulturell kompetens och flerspråkighet som är värdefullt som polis. Polisyrket är mångfacetterat. Vi har säkert 50 olika yrken inom Polisen som skiljer sig åt. Här finns ett vägval. Ska alla vara stöpta i samma form eller ska vi ha individer som har olika egenskaper beroende på roll?
En annan fråga som Peter Tedeholm ställer sig är hur vi ska se på svenska språket.
– Behöver det vara ett måstekrav i första steget till polisutbildningen? Kanske borde vi i stället erbjuda intensivkurser i svenska, med rejält AI-stöd. Det vill säga om du är en riktigt bra person, med goda värderingar och är kognitivt stark samt har en utbildning med dig i bagaget så kanske det räcker för att bli en högpresterande polis. Detta skulle ju bredda Polisens kompetens.
Vilken respons har du fått på din avhandling?
– Jag har fått mycket positiv respons från Polismyndigheten på min forskning. Inte minst från Noa, där ledningen har sett positivt på de möjligheter som finns i att maximera urvalsprogrammen. Nu har det satts igång ett projekt för att förbättra urvalen till samtliga roller inom Noa. Lyckas vi förbättra urvalet med 2 till 3 procent per år, så blir det stora effekter över tid.