För Lisa Dahlkvist var det lagkänslan, en vilja att hjälpa människor i svåra situationer och möjligheten att göra en samhällsinsats som drog henne till Polismyndigheten.
Men övergången från det adrenalinstinna fotbollslivet till en mer jämntjock polisvardag var tuff i början, berättar utredaren i en längre intervju med Polistidningen.
Fler har valt hennes väg. Med olika bevekelsegrunder och drömmar.
Tove Lorén, 26
Mittfältare i damallsvenska Alingsås IF och ingripandepolis i Alingsås.
Vad fick dig att bli polis?
– Jag ville göra något varierande arbete där man får träffa människor. Det var väl det. Jag var inte en sån där som hade det som ett kall redan under uppväxten, utan polisyrket växte på mig. Men jag har alltid tyckt att lagar och juridik varit intressant.
Du är elitspelare och jobbar 70 procent som polis – hur får du ihop det?
– Jag har jobbat 100 procent innan men när vi gick upp till damallsvenskan så ville jag kunna gå in 100 procent på fotbollen. Men planeringen är a och o. Jag sätter mig ned och försöker titta så långt fram det går vad vi har för matcher och träningar. Sedan försöker jag pussla och se om någon kollega kan byta ett pass och så där. Jag gillar att spika det tidigt så jag får klarhet och slipper känna stress.
På planen kan du spela på olika positioner. Hur är du som polis?
– Det är kanske lite samma där. Jag är inte jättenischad mot något särskilt. På IGV-sidan är jag lite överallt och ingenstans. Jag byter en del pass och dyker upp som gubben i lådan i olika turlag. Sen gillar jag när det blir vår och man får kliva ur bilen och träffa mer människor, att inte bara vara där när det händer utan jobba mer brottsförebyggande.
Nilla Fischer, 40
Före detta fotbollsspelare som gjort 189 landskamper för Sverige. Gör aspiranten i Norrköping och siktar på polisexamen i sommar.
Vad fick dig att vilja sadla om till polis?
– Jag tänkte att polisyrket skulle kunna vara något som ändå liknade fotbollen. Att man jobbar i team, nära varandra mot ett tydligt gemensamt mål. Lite omklädningsrumskänsla. Men det beror på var du är så klart. Sedan vill jag också bidra i den mån jag kan för att göra skillnad i samhället. Då tänkte jag att det här kan passa bra.
Vad vill du helst göra inom polisen i framtiden?
– Alla säger att det finns så mycket att välja på och jag hade inte riktigt förstått hur många avdelningar och positioner det faktiskt finns. Jag har från början varit inne på att bli hundförare. Även om det är lite motsägelsefullt eftersom jag gillar att jobba i team. Att vara hundförare är mer ensamt som jag förstått det. Men det lockar fortfarande.
Är det något som förvånat dig eller har det varit som du tänkte dig?
– Än så länge har jag varit på utredning och trafik och det var ungefär som jag tänkte mig. Enligt mig är det bra sammanhållning på stationen, alla hjälper alla. Det kanske är olika beroende på var du är, men Norrköping är bra på det. På utredning har det varit intressant att folk inte svarar i telefon eller dykt upp när man stämt träff. Att det var så hade jag inte förstått. Jag har fattat att utredning är komplext.
Du har spelat på högsta nivå inför fullsatta läktare. Hur kommer du trivas med den mer anonyma tillvaron som polis?
– Nu har det varit utbildning i två år och jag har trivts bra med att inte stå i rampljuset. Samtidigt har jag såklart trivts med att få uppskattning för det jag sysslat med. En del medial uppmärksamhet är alltid trevligt. Men det är inget jag saknar på det sättet. Ibland kan det kännas skönt att ingen har en aning om vem jag är
Bobo Sollander, 41
Jobbar BF/IGV i Östersund. Tidigare allsvensk fotbollsspelare med en rad säsonger för Östersunds FK på meritlistan.
Vad fick dig att bli polis?
– Jag trivdes så bra med att vara i ett lag och jobba mot ett gemensamt mål. Bekanta i min omgivning hade beskrivit att det var just så i polisyrket. Det är verkligen vad jag har hittat på min arbetsplats och det är jag väldigt nöjd med.
I vilka stunder är polisyrket allra bäst?
– Jag skulle nog säga att det är när det kommer ett larm och man går från 0 till 100. När man börjar ett arbetspass har man ingen aning om vad man kommer att göra. Det kan vara högt och lågt. Det kan vara högt adrenalinpåslag och man måste agera utifrån det mest optimala i ens egen förmåga, eller så har man ett pass när man får åka runt och ladda batterierna och snacka skit med kollegorna. Bara var förberedd på nästa gång det smäller. Det trivs jag väldigt bra med.
Vilka fotbollsegenskaper har du haft nytta av i polisyrket?
– Att jobba under press. En sak som man har med sig från fotbollen är att folk har ögonen på dig och bedömer dig utifrån det du gör. Då handlar om att kunna jobba och agera ändå. Sedan eftersom jag bor kvar i min hemstad, staden jag har spelat fotboll i, så blir jag igenkänd på grund av mitt fotbollsspelande. Men det stör mig inte. Fotbollen är något man lever med.
Vad har du för drömmar och mål inom polisyrket?
– Jag vet faktiskt inte. Just nu trivs jag väldigt bra där jag är. Om några år kanske jag går upp och känner på att jobba som yttre befäl. Men jag tror möjligheterna kommer att visa sig allteftersom. Jag har inte ens jobbat två år som polis än. Det är väldigt många saker som kommer att locka framöver som jag inte riktigt upptäckt än. Jag trivs väldigt bra med att jobba ute nu, så planen är att fortsätta så länge man orkar.
Nellie Persson, 32
Mittfältare i damallsvenska Vittsjö GIK och ingripandepolis i Kristianstad.
Vad fick dig att bli polis?
– Jag vet inte exakt. Men jag jobbade i Försvarsmakten tidigare. Sen blev jag lite trött på det. Och då var det som ett naturligt steg att flytta över hit kändes det som. Jag gillar utmaningar och det var verkligen en utmaning. Jag kom in på polisutbildningen och sen var det inte mer snack om det. Det var ett bra beslut. Jag har inte ångrat det en sekund.
Du tog 11 gula kort under fjolårssäsongen. Har du lika hårda nypor som polis?
– Det vet jag inte. Många säger att jag är lite för snäll där. Men det är heller inte samma sak på planen som på jobbet. Jag tänker att det gäller att gå in tufft men rättvist. I bägge sammanhang.
Några polisegenskaper som du haft nytta av på planen?
– Oh, nä, det vet till fasen. Det är ju två helt olika grejer. Man är en person på planen och en person på jobbet. Och så får det vara. Men jag har ju fått kommentarer från motspelare och domare som ifrågasatt om jag är verkligen är polis. Men det är mest så tugget går på planen. Jag kan inte ändra spelstil bara för att jag har ett visst jobb.
Du jobbar heltid och spelar fotboll på elitnivå. Hur löser du den ekvationen?
– Den är inte helt bra. Jag är grundplacerad på yttre tjänst. Så treskift är mitt ordinarie. Det är ett riktigt pussel. Under åtta veckor har jag kanske en dag som jag inte jobbar eller tränar på. Så är det. Sen har jag fått en kombitjänst som jag gjort i ett år, så jag har kunnat jobba IGV åtta veckor och sen dagtid inne på utredning i åtta veckor. Det funkar hyfsat. Men det är tidiga träningar så när jag jobbar inne är jag här i ottan och sen sticker jag före alla andra. Det är svårt att få ihop timmarna. Men jag löser det.
