Det var ett födelsedagsfirande på LPO Örebros kansli den dagen. En medarbetare fyllde 30 år. Helena Arnesson hade just ätit upp sin tårtbit och återvänt till arbetsrummet. Plötsligt hörde hon hur porslinet for i golvet ute i fikarummet. Och sedan springande steg i korridoren.
– Jag tittade ut genom fönstret och såg hur alla poliser spurtade till bilarna.
Larmet om skottlossning på Campus Risbergska hade precis kommit in. Helenas chef stack in huvudet genom dörren och bad henne att följa med till stabsrummet. Helena hade blivit utsedd till R1:a.
– Jag hade aldrig jobbat i en stab förut och visste inte vad en R1:a var. Men jag förstod att det var något med personal och bemanning för jag är planerare.
Ett halvår har gått sedan dess och Polistidningen är inbjuden när åtta av stabens medlemmar återförenas för en After action review, AAR. Det är en metod för reflektion som används i polisregion Bergslagen efter olika insatser.
Egentligen har det gått för lång tid efter händelsen. Men tillfället som var planerat före sommaren fick ställas in när gängvåldet blossade upp i staden. Och det höll på att hända igen på grund av en dödsskjutning utanför Örebro moské. Men nu är deltagarna här och alla ska få en chans att ge sin minnesbild, förklarar dialogledaren Johanna Olsson.
En som var med när det begav sig är Helena von Elern, till vardags chef för stöd och service 1 i LPO Örebro.
– Jag minns att jag stod i kanslikorridoren och såg kollegor springa febrilt. Något hade hänt på en skola och det ringde in oerhört många människor till RLC*.
*Regionledningscentralen
Helena gick mot stabsrummet. På vägen dit tittade hon in hos olika medarbetare som behövde sättas i arbete: en kommunpolis och en planerare bland annat. Kort därefter träffade hon Henrik Dahlström som just blivit kommenderingschef för den särskilda händelsen.
Och han utsåg i sin tur Helena till stabschef. Hennes första tanke var bara nej, nej, det är fel beslut. Hon hade ju varken stabsutbildning eller erfarenhet av att jobba i stab.
– Jag sade att han behövde fundera på om jag verkligen var rätt person för uppdraget. Men han stod på sig och då tänkte jag att okej om han tycker att jag ska ha det här mandatet så litar jag på honom.
En annan deltagare i dagens AAR, My Bessgård, berättar att hon halkade in i staben på ett bananskal. Hon skulle egentligen bara söka upp Henrik Dahlström för att lämna en väska till honom.
Men det slutade med att hon blev utsedd till R3K, det vill säga stabens samordnare för utredning och spaning.
– Att jag blev just R3K var inte konstigt, eftersom jag har en grundplacering som chef för en utredningssektion. Men det var inte ett optimalt läge på hemmafronten med små barn, förkylningar, hämtning och lämning. Så initialt var det tufft att få ihop livspusslet med tanke på hur långa arbetspassen var de första dygnen.
Ordet går vidare till Johan Wallenius som är chef för regionledningscentralen i Bergslagen. Han har suttit i många staber och även gått en stabschefsutbildning. Men i fallet Risbergska blev han inringd för att axla rollen som biträdande kommenderingschef.
Han åkte in till polishuset och letade sig fram till stabsrummet där han upplevde ett stort kaos. Det var folk överallt. Många med otydliga roller, ovana roller eller inga roller alls.
Vad är en AAR?
After action review, AAR, är en metod för reflektion som ursprungligen utvecklades av amerikanska armén men sedan har spridit sig till andra länder och branscher. En AAR kretsar kring fem huvudfrågor:
- Vad förväntades hända?
- Vad hände faktiskt?
- Varför blev det som det blev?
- Vad kan förbättras och hur?
- Vad kan vi sprida vidare?
Hundratals medarbetare har genomfört AAR:er efter masskjutningen på Campus Risbergska.
Han kommer ihåg att det stod en Rakel på ett bord där man kunde höra rösterna från kollegorna inne på skolan, vilket han tyckte var otroligt irriterande. Den pågående insatsen var inte stabens sak. Vakthavande befäl hade ansvaret fram till att gärningsmannen var lokaliserad.
Staben behövde lyfta blicken. Fanns det en risk för sekundära attentat? Hur många poliser behövde skickas ut på gatorna för att skapa trygghet? Hur skulle man ta hand om medarbetare som kom tillbaka traumatiserade?
Den sista frågan var Johans puck. Hans uppdrag skulle senare formuleras av regionledningen som att ingen anställd skulle vara negativt påverkad tio år efter händelsen. Det var ”en ganska orimlig förväntan”, konstaterar Johan.
– Till en början hade jag ingen uppfattning om hur länge jag skulle jobba med det här. Jag strök allt i kalendern inom överskådlig framtid och försökte anamma det där tioårsperspektivet.
De första timmarna kändes allt bara överväldigande. Men när det var som mörkast fick Johan ett telefonsamtal från ett okänt nummer. Mannen i andra änden presenterade sig som Jörgen Thorén, polisområdeschef i Fyrbodal.
– Han sade: Du vet inte vem jag är, men jag ringer dig som en vän om du vill ha min hjälp.
Det visade sig att Jörgen hade stor erfarenhet av att ta hand om medarbetare efter traumatiska händelser. Han hade gjort det efter skolattacken på Kronan i Trollhättan och mordet på polisen Andreas Danman i Biskopsgården. Johan bad om Jörgens bästa råd och fick svaret: ”missa ingen, glöm ingen”.
– Hans lugna röst gjorde mig lugn, minns Johan.
Att behovet av krisstöd var enormt skulle han snart se med egna ögon. Vid sextiden på kvällen, när insatsen på skolan hade blåsts av, hölls en stor samling i matsalen på rättscentrum i Örebro.
Lokalen är gjord för 70 personer men Johan räknade till omkring 130 medarbetare: IGV-poliser, hundförare, aspiranter, UAS-piloter, insatsoperatörer med flera. Här fanns många av dem som hade varit först på plats vid skolan.
– Det fanns inte tillräckligt med stolar så vissa satt på golvet. Alla delade samma utmattade blick. De var svarta i ögonen. Någon hade sår i ansiktet, en annan var sotig.
Johan säger skämtsamt att han har ”doktorerat på krisstöd” efter Risbergska, men där och då var han novis. Och när han stegade fram för att säga några väl valda ord till församlingen darrade benen som trumpinnar.
– Jag var så jävla rädd och tänkte att det här kan bli ett fiasko. Jag ville inte säga något korkat om att jag förstod precis hur de kände, för det gjorde jag ju inte. Så mitt korta budskap blev: Jag vet inte vad ni har gått igenom, men ni kommer alla få hjälp att hantera det.
Dag två hörde polischefen i Fyrbodal av sig igen. Jörgen Thorén alltså. Han förklarade att han satt i bilen på väg till Örebro och erbjöd sig att komma och stötta om Johan var villig att släppa in honom.
– Sedan följde han mig under ett och halvt dygn medan jag arbetade i staben. När han såg att jag var stressad tog han mig och åt sidan och sade åt mig att sätta mig en stund. Och så ställde han lite stödfrågor för att hjälpa mig rensa huvudet. Han var så jäkla bra.
Vem var den där Jörgen? Finns han verkligen? Varför hade inte jag en Jörgen? De andra deltagarna i dagens AAR ser på Johan med en blandning av misstro och avund.
Planeraren och R1:an Helena Arnesson tillhör dem som gärna hade fått lite mer vägledning. Det var hennes uppgift att få koll på all personal som strömmade in från regionens alla hörn för att hjälpa till.
De behövde läggas in i Cops så att de blev synliga för ledningscentralen, och för att de skulle få övertidsersättning och erbjudande om krisstöd. Det var en övermäktig uppgift.
– Vi vet än i dag inte vilka alla var, konstaterar Helena.
Och det här med stabsarbete var som sagt nytt för henne. Vissa saker hade varit bra att känna till på förhand, konstaterar hon. Från praktiska saker som att R1:an har en funktionsbrevlåda som behöver bevakas. Till mer principiella frågor som att hon genom funktionen fick makt att plocka personal från annan verksamhet för att bygga sitt backoffice.
Det fick hon höra först dag två när de mer garvade stabsproffsen började droppa in.
– Vi hade ingen förberedelse för det här. I stället blev verkligheten vår hårda skola. Det som hände var fruktansvärt tragiskt men jag lärde mig otroligt mycket. Det var väldigt rörigt, men vi gjorde det bästa vi kunde, tog oss igenom det och klarade det bra mitt i allt.
Så hur kom det sig att så många i staben var nybörjare inom stabsarbete? Den andra Helena, stabschefen Helena von Elern, pekar på tidspress som en förklaring.
– Det här var en pågående skjutning som vi behövde hantera direkt. Det gjorde att de som fanns i närområdet fick börja jobba.
Första dygnet kom staben därför att domineras av personal från polisområde Örebro snarare än handplockade specialister på regional nivå. Och det blev en tuff uppgift, enligt Helena.
– Vi har utbildning i PDV* och erfarenhet av att leda mindre händelser, men nu skulle vi hantera ett av polissveriges största ärenden.
* Pågående dödligt våld
Samtidigt känner hon stolthet över vad hon och de andra åstadkom. När dagens AAR kommer till punkten ”Vad ska vi fortsätta med?” säger hon:
– Vi ska fortsätta vara modiga och nyfikna. Vi vågade lita på att vi kunde gör någonting även om vi inte hade alla kunskap. Det finns många som har kunskapen, men inte gör något. Vi gjorde något.
– Det där kommer att bli ett citat i Polistidningen, konstaterar Johan Wallenius.
Funktioner i en stab
SC – stabschef
SS – stabssekreterare
R1 – Personal
R2 – Underrättelse
R3 – Operativ samordning
R3K – Samordning utredning och spaning
R3L – Ansvarig lägesbild
R4 – Logistik
R5 – Planering och insatsanalys
R6 – Tekniska ledningssystem
R7 – Kommunikation
R8J – Juridik
R8E – Ekonomi
R9 – Samverkan
