Polistidningen nr 4
delas ut runt 8 september.
Nästa nummer
kommer 27 oktober.
 
 
 
 

Arkiv

Dan Eliasson

Publicerad 2015-09-24

Debatt Jag sticker ut hakan och säger; att vara chef för svensk polis är ett tacksamt uppdrag när man redan från början leder människor som älskar sitt jobb. Därmed är manegen krattad för dig som chef. Jag skriver människor och varför jag väljer just det ordet ska jag återkomma till.

Att polisen behövde omorganiseras var säkert rätt och när allt är klart så hoppas jag att det kommer bli bättre än förut, men det känns som att man tappat bort ”varför” och fokuserar mer på ”hur” genomförandet ska ske. Den har i många fall gått fort och flera beslut har stressats fram. Däremot skjuter man upp viktiga beslut. Varför slår man sönder alla välfungerande enheter och trycker ut allt i linjen så att man tappar all spetskompetens nu när alla ska bli ”allpoliser”? Kunskaper och spetskompetens kommer med tiden dö ut och till exempel narkotikabrotten som är ett växande samhällsproblem kommer att eskalera. Har man inte tagit lärdom av andra som gjort omorganisationer och lärt av deras misstag? Polisen i Danmark och Karolinska sjukhuset är bara två exempel på organisationer som fortfarande inte fungerar på ett tillfredsställande sätt efter omorganisationer. Men det är inte omorganisationen i sig jag vill belysa.

Det jag vill uppmärksamma dig på är att man glömmer bort polisens största tillgång, människan, i det stora maskineriet. Vi är ingen fabrik där man kan byta ut delar när de gamla går sönder. Om jag var chef skulle jag se det som ett varningstecken när så många poliser väljer att sluta eller funderar på det.

Personalomsättning inom polisen är bra, men de som lämnar polisen lämnar till helt andra yrken. Skälet är inte att man söker till något utan i stället söker man sig från något och det är en avsevärd skillnad. Att vissa inom HR då slänger sig med uttryck som ”personalomsättning är bra”, gör mig riktigt orolig! Inom polisen har vi ingen direkt konkurrerande verksamhet att gå till som det finns i den privata sektorn. Så när folk slutar inom polisen så är det i många fall för att de är missnöjda och inte känner sig uppskattade. Man flyr från ett skepp som man tappat hopp, tilltro och respekt för. Känner du att du har en bild av vilka individer det är som lämnar yrket och kan du styra över vilka det är?

Jag är sedan många år facklig och har svarat som chef i en del år och har pratat med många av de som slutat och funderar på att sluta. Aldrig har det varit så många som just nu och jag tror dessvärre att detta bara är början. Aldrig har tankarna varit så konkreta hos så många på att sluta som nu. Jag är orolig för att de 300 som slutat de senaste 18 månaderna kommer att vara uppemot 1000 eller fler när vi summerar 2016. Några av dem kanske börjar med tjänstledigt. 1000 poliser skulle motsvara fem procent av Sveriges poliser och detta i en tid då politiker vill öka antalet poliser. Hur många ska sluta innan någon reagerar? De kollegorna jag har runt mig som pratar om att sluta är dessutom ofta de mest kompetenta kollegorna och de gör ett fantastiskt jobb. Det paradoxala är att de är väldigt attraktiva på arbetsmarknaden utanför polisen men de verkar inte lika attraktiva hos polisen. De har tidigare valt att stanna kvar för att de älskar sitt jobb och brinner för det, men någonstans tar lågan slut.

Lönen har nog aldrig varit det viktigaste för de som väljer att bli poliser, men någonstans ska maten stå på bordet och man ska kunna köpa en bostad i den staden man bor i. Sen frågar jag mig, hur motiverade blir de poliser som är kvar när många väljer att sluta? Man kan inte behandla människor som maskiner med inställningen ”Passar det inte så kan du gå”. Att flera tusen söker skolan varje år, det vet jag, men kvalitet går inte att ersätta med nya poliser. Bryr Du dig om kvalitén på vårt jobb? Eller är det viktiga att visa politiker att Polismyndigheten går runt ekonomiskt och att vi har x antal poliser anställda? Jag förstår att pengar är en central fråga men kvalitén måste också vara viktigt!

Det är dags att uppvärdera vårt yrke och där kommer vi till den andra saken jag vill belysa. Du minns kanske förra hösten, även om du inte var vår chef då, hur tusentals poliser från hela landet visade sitt missnöje i Kungsträdgården. Man kom då överens om att ingen polis skulle tjäna under 24 500 kronor och vid nästa revision skulle de nå 25 000 kronor. Det som hänt senaste tiden har fått många av mina kollegor att säga ”Nej, nu får det vara nog. Det här var droppen, jag drar!”. Man känner sig inte uppskattad, snarare känns det som att arbetsgivaren försöker bli ovän med samtliga medarbetare. Detta mitt i polisens största omorganisation genom tiderna där man redan fått poliser att känna osäkerhet, magont, stress och definitivt inte den uppskattning de förtjänar

Vi har blivit omsprungna av både ordningsvakter och Tull/Kust i lönefrågan. Många gånger är vi deras förmän och vår utbildning är betydligt längre än deras. De är givetvis värda sin lön och jag vet att polisen inte ska vara löneledande på något sätt men man har som det ser ut nu, ingen framtida löneutveckling alls att se fram emot när man blir polis.

Jag vill berätta en sak från verkliga livet.
Min kollega, Daniel, snart 40 år, har jobbat som polis i sex år och tjänar 24 500 kronor trots att han blivit ”högpresterande” vid samtliga lönerevisioner. Daniel blev nekad ett lån på banken för att köpa en bostad och det var knappt att banken trodde på vad Daniel berättade om sin lön. Då ska man veta att en ordinär etta i närförort i Stockholm utan vidare kan kosta 2,5 miljoner kronor. Daniel är vad jag utan tvekan skulle kategorisera som extremt högpresterande. Han älskar sitt jobb men kommer nu tyvärr att sluta för att det inte går ihop ekonomiskt. Det ska inte räcka med att bilen går sönder eller att man får operera en tand för att hela den privata ekonomin ska rasa för en person som slitit åt staten och sin arbetsgivare polisen i sex år. Bara nyligen med gällande inspektörsavtal så hade Daniel haft minst 28 000 kronor. Han tappar alltså 42 000 kronor per år! Idag har till och med vissa nyanställda poliser en högre lön och det måste Du inse att det blir väldigt svårt att förstå (även om de nya absolut är värda de 26 000 kronor som vissa fått som ingångslön). Men Du måste förstå att Daniel känner sig totalt ouppskattad efter alla års slit. Vilken merit hos en nyanställd kan vara mer värd än att ha jobbat som polis i sex år? Daniel har fått flera erbjudanden om jobb genom åren och nu har han fått nog. Det blir en stress på jobbet i form av att prestera och dessutom i en tuff miljö som vår enhet jobbar i och det blir en stress när man kommer hem genom att man inte går runt ekonomiskt i en stad som är dyr att leva i. Många av dina lojala medarbetare som jobbat i många år och tjänar 24 500 känner sig nedtryckta i skorna och har fått nog.

Jag jobbar på en enhet där alla trivs fantastiskt bra trots rådande omständigheter. Alla hos oss är handplockade att jobba här och alla älskar att gå till jobbet. Jag anser dessutom att vi presterar bra resultat fast det är givetvis subjektivt. Men till och med på vår arbetsplats så funderar majoriteten seriöst på att sluta som poliser helt och hållet, och det är snart. Flera har varit på intervjuer redan, många letar aktivt och några har redan hunnit sluta. Detta är personer som aldrig tänkt lämna polisen tidigare. Det här är verkligheten idag i din polismyndighet och jag har aldrig under mina tio år upplevt något liknande. ATA08 var stormigt men framstår som stiltje i jämförelse.

Dan, ett råd till dig i all välmening; Underlätta ditt eget jobb och din omorganisation genom att i alla fall inte skapa fler problem än vad som uppstår av sig själv vid en omorganisation.

Ser du inte varningslampan som lyser skarpt i rött så är det är läge att upplysa dig om det. Dina anställda mår inte bra, känner sig inte uppskattade och ser ingen framtid inom det yrke de en gång var så stolta över att representera. Jag älskar mitt jobb men är riktigt orolig över utvecklingen och hur många som är på väg att lämna din polismyndighet och det gör ont i mitt polishjärta. Som medborgare skulle jag vara både rädd och förbannad om jag visste om hur verkligheten såg ut.

Det är så många fler saker jag skulle vilja belysa som inte fungerar. Konstant släpande löneavtal, i-löner som är semikollektiva (ska en ha hög så måste en få låg, lite som skolan förr i tiden), en enda stor polismyndighet men där rörligheten är lika begränsad som tidigare med mera. Jag måste dock börja med det viktigaste och återkommer säkert igen. Poliser är inte längre enbart tacksamma för att få vara poliser och måste inte vara det livet ut. Dropparna är många och bägaren är inte hur stor som helst.

Du har som sagt de bästa möjliga förutsättningarna för ett chefsjobb i Sverige. Ta vara på det och gör något innan det är för sent. Det är lite som den globala uppvärmningen, en stor skada är redan skedd men du kan göra det bästa av situationen med början idag.

 

Rikspolischef Dan Eliasson har valt att svara via arbetsgivartidningens sajt Svenskpolis.se