När jag nu lämnar min aktiva polistid efter nästan 39 år vill jag tacka Polisförbundet för allt arbete för svenska poliser.
Jag har under alla mina aktiva år som polis tillhört förbundet, varav 15 år som facklig företrädare.
I början förstod jag kanske inte betydelsen av medlemskapet, men följde rådet att söka inträde. Ett råd som jag sedan med gott samvete har vidarebefordrat till yngre poliser.
Jag är djupt tacksam mot alla engagerade fackliga företrädare, ombudsmän och anställda på kansliet för det arbete som utförts under åren. Jag påstår att utan Polisförbundet hade inte Sveriges poliser haft varken hyfsade löner, hyfsad arbetsmiljö eller hyfsade anställningsvillkor.
För mig är Polisförbundet en garanti för att arbetsgivaren inte glömmer sitt ansvar för sina poliser. Det är fantastiskt att ett av vårt lands minsta fackförbund har flest ”lyssnare” bland våra politiker och bland allmänheten.
Tyvärr så finns ni missnöjda poliser som då och då lämnar Polisförbundet. Det märkliga är att det ofta är just ni som inte ställt er till förfogande för fackligt arbete. Ni har inte ansträngt er till det minsta för att stödja de fackliga företrädarna.
Det verkar som om ni tror att arbetsgivaren inte bestämmer någonting utan det är det värdelösa facket som styr. Av någon anledning tror ni även att ensam är stark och avundsjuka gör lönen högre och förbättrar arbetsmiljön.
Förstår inte ni att ni handlar helt i arbetsgivarens intresse genom att tvinga de fackliga företrädarna att lägga energi på fel saker? Ni som lämnar Polisförbundet gör ju Polisförbundet svagare! Er egen möjlighet att påverka arbetsvillkoren blir minimal.
Inse er egen begränsning och våga komma fram i verkligheten! Stanna kvar i Polisförbundet!
Tack Svenska Polisförbundet för att NI FINNS, HÖRS och SYNS!
Sune Jacobsson
