Det är så gott som klart var närpolisen Gunilla Myhr ska jobba nästa år. I skrivande stund går hon och längtar efter telefonsamtalet med det slutgiltiga beskedet – lite orolig att hon ändå blir kvar i Funäsdalen, där hon är inmappad.
Vad är det då som lockar henne att lämna den jämtländska fjällvärlden? Jo, västafrikanska Liberia – landet som flitigt nämns i alarmerande rapporter om ebolaepidemins utbredning. Gunilla Myhr är en av fem svenska poliser som ska lösa av kollegor som stöttar rättsväsendet i landet många skyr.
Som skyddsombud är Gunilla Myhr van att måna om andras arbetsmiljö. För egen del verkar hon mer obekymrad, trots att inget av alla vaccin hon fått inför FN-uppdraget skyddar mot ebolaviruset.
Nu väntar hon på att FN ska bekräfta hennes deltagande i missionen och meddela ett definitivt avresedatum. Detta samtidigt som FN:s ebolakoordinator precis sagt att sjukdomen måste stoppas inom en och en halv månad ”eller så står vi inför en situation utan motstycke som vi inte har någon plan för att hantera”.
Gunilla Myhr berättar att hon noga följer all rapportering, och att poliser inte exponeras på samma sätt som vårdpersonal. Lugnt konstaterar hon att som polis på uppdrag utomlands är det nog större risk att bli skjuten i Afghanistan än att bli smittad av ebola i Liberia.
–Det är ju inte alla som får sjukdomen som dör heller.
Någon gång i mitten av december bär det av – om det blir som Gunilla Myhr hoppas.
Eva Schoultz
chefredaktör och ansvarig utgivare
@ESchoultz
