Mitt mångåriga intresse för återfallsförbrytare och bostadsinbrott har lett till att jag band annat följt upp ett inbrott i vår på Höjdstigen och ett på Bergsvägen, Lidingö.
I det första fallet greps två garvade kriminella kamrater på 27 respektive 23 år sedan de spårats av polishund. Den ena erkände och fick fängelse sex månader och den andre som nekade till att ha varit inne i villan frikändes. Då straffet efter någon månad var avtjänat greps båda igen efter ett bostadsinbrott i Södertälje.
En narkoman med 26 domar bakom sig och kvarvarande straff efter två villkorliga frigivningar dömdes i juni för villainbrottet på Bergsvägen till skyddstillsyn och kontraktsvård. I augusti straffade han ut sig från behandlingshemmet efter intag av anabola steroider. I september greps han sedan han lurat till sig en lyxbil värd 300 000 kronor, tagit sig in i en villa i Saltsjö-Duvnäs och med en laddad pistol utfört ett rån. Han häktades och i oktober kom domen från Nacka Tingsrätt. Skyddstillsynen förverkades liksom de tidigare villkorliga frigivningarna och domen blev dessutom tre år och tio månader för de nya brotten.
I synnerhet det senare fallet visar att domstolarna inte följer lagstiftningen utan följer minsta motståndets lag då det gäller hopplösa återfallsförbrytare. Man tar ingen hänsyn till att de drabbade får ytterligare en grov kränkning då straffen är orimligt låga och man anstränger sig för att frikänna. Så var reaktionen hos de drabbade på Lidingö.
Den nya domen är hård men rättvis och visar att domstolen nu tagit stor hänsyn till återfallen och brottsoffren. Tyvärr innebar den tidigare domen att gärningsmannen snabbt försattes på fri fot och begick ytterst grova brott och att då nya drabbade utsattes för allvarligt hot och våld.
Det finns hur många exempel som helst på att det ofta är så här det går till i våra domstolar. Det känner alla poliser och polischefer till. Naturligtvis sätter det ner motivationen hos poliserna. Det är omöjligt att förstå hur polischeferna kan åse detta utan att reagera kraftigt. Jag vill påstå att utfallet blivit ett annat om jag inte tagit kontakt med åklagaren i det senaste ärendet och påpekat den tidigare orimliga domen. Hon har nu gjort ett bra jobb och tacken blir att hon sannolikt belastas ytterligare genom att tvingas driva ärendet i Hovrätten.
Det talas hela tiden om samarbete och samverkan mellan myndigheter men då verkligheten visar hur det står till väljer polischeferna att tiga och positionera sig för den nya organisationen.
Det är nu viktigare än någonsin att verkligen sporra och motivera polispersonalen som håller på att tappa tron på framtiden.
Här på Lidingö får man nu lita på grannsamverkan, polisens volontärer och frivilliga. Securitas kommer hela dygnet att utföra det polisarbete som allmänheten hoppades att poliser skulle utföra. Nu får Lidingös skattebetalare betala till Securitas och för polisverksamhet som man inte får.
Anders Bergstedt
pensionerad kriminalpolis
numera debattör.
