”Etnicitet genomsyrar
hela polisvardagen”

En elefant i rummet, som skapar frustration. Så beskriver sociologen Daniel Görtz förhållandet mellan poliser och etnicitet i en färsk avhandling.

En elefant i rummet, som skapar frustration, så beskriver sociologen Daniel Görtz förhållandet mellan poliser och etnicitet. För att få rätsida på problemet skulle den allmänna debatten kring poliser och fördomar behöva tagga ner.

– Är du jugge?
Frågan ställs av en ung pojke en solig vårdag på Malmös strandpromenad.
Den följs av en fras på ett jugoslaviskt språk.
– Här är det jag som ställer frågorna, svarar polisen som stoppat pojken och inväntar att kollegan ska kolla att de uppgifter pojken lämnat är korrekta. Med detta bekräftat mjuknar polisen i tonen och svarar senare på samma språk. De pratar en stund om sitt ursprung.

Scenen inleder avhandlingen ”Etnifierade polispraktiker” och att sociologen Daniel Görtz valt den är för att illustrera hur etniciteters innebörd i polisyrket inte enbart, eller kanske ens främst, handlar om svenskfödda polisers förhållande till ”invandrargrupper”. Den är istället något som genomsyrar polisens vardag på ett mer grundläggande sätt. I exemplet ovan används, enligt Daniel Görtz, etnicitet på flera olika sätt och av flera inblandade. Av pojken som ett sätt att skapa gemenskap. Av polisen som ett sätt att markera avstånd och visa lojalitet med polisyrket, men senare också för att skapa kontakt och reparera samspelet.

Enligt Daniel Görtz är  etnicitet antagligen omöjligt för poliser att inte förhålla sig till då det finns starka incitament för att göra det i själva yrkesutövningen.
– Poliserna har ofta förklaringar till de kategoriseringar de gör och det finns en stark uppfattning om att vanliga Svenssons aldrig kommer att förstå och måste skyddas. Samtidigt måste polisen hålla tyst om den verklighet de ser.

Verkligheten som den är, det är något poliserna upplever att de börjat se efter att de blivit poliser. Ofta upplever de inte att de förbereddes på detta under utbildningen. Ett av de tydligaste exemplen ur avhandlingen är en polis som innan han blev polis upplevde sig själv diskriminerad. Det var också anledningen till att han sökte sig till polisyrket. Han ville nå förändring inom kåren. Men när han väl jobbade som polis ”förstod” han att han inte alls blivit diskriminerad utan att det var väl motiverat att han till exempel stoppats av polisen.
– Han hade kört runt i en skruttig bil och stämde på flera sätt in på en profil. Nu förstod han att han inte blivit stoppad på grund av sitt utländska utseende.

Hemlighållandet av de här insikterna, upplevt påtvingade av ett orealistiskt politiskt korrekt samhälle, är något som enligt Daniel Görtz kan bidra till diverse ljusskygga praktiker som interna rasistiska skämt eller kränkande särbehandling.

För Daniel Görtz, är det viktigt att den som läser avhandlingen förstår att det är görandet av etnicitet han har studerat och ingenting annat. Med detta menas att etnicitet är något som hela tiden blir till i mötet mellan människor.
– Etnicitet och görandet av etnicitet genomsyrar hela polisvardagen. Det är en kategori som inte kan reduceras bara till rasism och fördomar.

Daniel Görtz menar att poliserna skulle tjäna på att se sig som mer aktiva, förstå att de är med och gör etnicitet. Något som troligtvis skulle kräva att de fick rätt verktyg för detta. Som det är i dag har man inte ett tillräckligt bra stöd för att prata om etnicitet menar han. Han hoppas att material ur hans avhandling ska kunna användas som ett verktyg för att medvetandegöra för poliser att de faktiskt är med och gör etnicitet.
– Kanske skulle man kunna diskutera case ur avhandlingen och diskutera sin egen roll utifrån dem. Poliser skulle behöva vara mer sociologiskt känsliga, tycker han.

Men att utbilda poliserna är enligt Daniel Görtz inte det enda som skulle krävas för att kunna få till några förbättringar. Han beskriver en situation då han intervjuats av lokalradion.
– När jag sedan hörde den klippta intervjun framstod det som att jag tyckte att polisen var jätterasistisk och det är ju knappast syftet med det här.

– För att man ska få till ett bra samtal om etnicitet och fördomar måste också allmänhetens diskussion i ämnet tagga ner. Det är bevisat sedan länge att rasism och fördomar existerar, men vad ska den enskilde polisen göra med den informationen? Det är bara något som konstateras gång på gång, lite skadeglatt, och sedan stannar diskussionen där.