Är inte Rekryteringsmyndigheten expert på just rekrytering och har en konsekvent, väl beprövad metod för sitt framtidskritiska uppdrag? Det undrar signaturen ”Gör om, gör betydligt mer rätt”, som kuggats direkt i antagningsprocessen till polisutbildningen.
UPPDATERAD 17 maj med en reflektion från en polis:
”Alla ska behandlas lika”
(UPPDATERAD 17 maj med en reflektion från en polis)
Frågan om antalet poliser i det svenska samhället, där allt fler upplever en otryggare vardag är glödhet och vi kommer bli överrösta med politiska löften i ämnet inför valet i september. Det är kanske därför inte så märkligt att det blev en medial riksnyhet när det visade sig att på Sveriges största polisutbildning, Linneuniversitet i Växjö, stod inför senaste terminsstarten en tredjedel av platserna tomma. Trots över 9000 sökande till polisutbildningarna.
Ansvaret för att bland dessa 9000 personer sålla fram lämpliga poliser ligger på Rekryteringsmyndigheten, de är den allsmäktige gatekeepern i sammanhanget med beslut som inte kan överklagas. Undertecknad sökte till polisutbildningen med start hösten 2018, och har fått svaret att jag inte kommer kallas till fortsatta tester redan efter det initiala webbformuläret.
Jag jobbar som kommunikationskonsult, är fullt frisk, extraknäcker regelbundet som figurant vid förhörs- och ingripandeövningar, tränar intensivt, bland annat självskydd och dynamiskt pistolskytte, har ett yngre syskon som är ingripandepolis, har gjort ett antal envarsingripanden och är ostraffad, så när som på en fortkörningsbot.
Men enligt myndighetens chefspsykolog så diskvalificerades jag på grund av att jag svarade jakande på frågeställningarna om jag ”Någon gång haft tvångstankar?” samt om jag ”Någon gång haft sömnsvårigheter?”, i båda fallen med de möjliga svarsalternativen ja eller nej. I en process där det gång på gång poängteras vikten av att vara helt ärlig och rannsakande.
Vem har aldrig någon gång haft en tvångstanke? Jag skulle exempelvis aldrig lämna skjutbanan utan att minst dubbelchecka att vapnet är tomt och helt säkert. Kollar alltid dörren och spisen innan läggdags. Vidare, vem har aldrig haft sömnsvårigheter, alltså svårigheter att somna? Kommunicerar vi på samma språk eller hur tänker de?
Vidare rekommenderar nämnda chefspsykolog mig att söka igen, på grund att formulären brukar förändras från år till år. Vilket gjorde mig stum av förvåning. Jag blev bortsållad direkt, men får uppmaningen av en högt ansvarig att gärna söka igen, för att deras metoder förändras hela tiden. Är det för att polisyrket förändras så drastiskt från år till år? Är det okej att ”någon gång” haft tvångstankar ett år, men inte ett annat? Eller är inte Rekryteringsmyndigheten expert på just rekrytering och har en konsekvent, väl beprövad metod för sitt framtidskritiska uppdrag?
Jag har pratat med fyra vänner om dessa metoder, två läkare, en psykolog och en forskare inom biomedicin. De tror inte sina öron, det låter så främmande för dem ur ett vetenskapligt perspektiv. Såsom frågeställningarna är nu är de extremt oprecisa, godtyckliga och gynnar egentligen bara dem som slirar på sanningen.
I ett Sverige där antalet utanförskapsområden växer lavinartat och vi behöver tusentals nya poliser så måste Rekyteringsmyndighetens metoder granskas. De ska på ett konsekvent och rättssäkert sätt sålla fram rätt individer på sakliga och goda grunder, och sålla bort mindre lämpliga enligt samma devis och kunna motivera sina beslut. Allt annat skadar Sverige och bidrar till ökad otrygghet.
Gör om, gör betydligt mer rätt
UPPDATERAD 27 februari med svar från Rekryteringsmyndigheten:
”Alla ska behandlas lika”
Vi förstår att du som söker till polisutbildningen kan bli besviken om du inte blir kallad till prövning eller om du inte får fullfölja processen för att du inte blir godkänd i ett moment. Alla som söker till polisutbildningen ska behandlas lika. Alla har också möjlighet att söka till varje ny antagningsomgång – oavsett hur många gånger man har sökt tidigare och oavsett orsaken till att man inte gick vidare i processen förra gången man sökte.
Vid antagningen till polisutbildningen fungerar Rekryteringsmyndigheten som konsult åt Polismyndigheten. Det innebär att vi på Rekryteringsmyndigheten utför tester och bedömningar på uppdrag av Polisen. Som grund för testerna och bedömningarna använder vi Polisens kompetensprofil. Polisen fastställer var gränserna går för vad som är godkänt eller inte. Det är alltså Polismyndigheten som formellt beslutar om en person ”klarar” ett moment eller inte. Om en person inte når nivån för att bli godkänd i ett moment går personen inte vidare till nästa moment i processen.
Ansökan till polisutbildningen består av två delar: I den första delen kontrollerar vi att du som söker är 18 år och svensk medborgare. Det är de grundläggande krav du som sökande måste uppfylla för att få söka till polisutbildningen. I den andra delen ska du som söker svara på ett antal frågor om dig själv. Den innehåller både frågor som är selekterande och frågor som utgör underlag för oss som sen genomför de olika momenten vid den medicinska och psykologiska prövningen på plats hos oss. Att en fråga är selekterande innebär att du, beroende på hur du svarar, kan bli godkänd eller inte godkänd. Syftet med frågorna i ansökans andra del är att identifiera de sökande som troligtvis inte har förutsättningar att bli godkända på den medicinska och psykologiska prövningen.
Inför varje ansökningsomgång går vi tillsammans med Polisen igenom frågorna i ansökans andra del. Vi kontrollerar då till exempel att frågeställningarna motsvarar de krav som gäller. Vi kontrollerar också om någon frågeställning behöver belysas på ett nytt eller annat sätt än tidigare. Vårt uppdrag som myndighet är att genomföra en så rättssäker antagningsprocess som möjligt, därför är det viktigt att vi kontinuerligt ser över frågeställningarna i ansökan men också att vi regelbundet utvärderar övriga moment i prövningen.
De psykologer som arbetar med urval till polisutbildningen på Rekryteringsmyndigheten är specialutbildade i intervjuteknik och har också genomgått utbildning som är specialiserad mot tester och bedömningar för polisyrket. De metoder vi använder är väl strukturerade, väl beprövade och bygger på såväl nationell som internationell forskning kring urval till högriskyrken. Rättssäkerhet och likabehandling av varje sökande är utgångspunkter för oss psykologer i vårt arbete. Det uppnår vi genom att alla som söker till polisutbildningen får genomgå samma process och att metoderna vi använder bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Rose-Marie Lindgren
Chefspsykolog, Rekryteringsmyndigheten
”Tvingas ljuga”
Som en kommentar/reflexion kring “Gör om, gör betydligt mer rätt”s insändare anser jag att Chefspsykolog Rose-Marie Lindgrens svar inte med ett ord tog upp den beskrivna problematiken.
Frågan var ju om man kan bli polis ifall man någon gång haft sömnsvårigheter eller tvångstankar, eller hur?
Om ingen enda av våra kollegor, rekryterade och sedan anställda sedan den här urvalsprocessen infördes, svarat jakande på dessa frågor så påstår jag att rekryteringsprocessen i sig får varje normalbegåvad att förstå vilket svar som förväntas och därmed tvingas ljuga om att man någon gång haft svårt att somna eller gått tillbaka till ytterdörren för att kolla om den är låst.
L-O Jonsson
Tunnelbanepolis i själen men numer gubbe vid skrivbord.